Smugglarna som skrämde Al Capone

Al Capone och hans liga var sin tids mest beryktade maffiagäng. Men det fanns en grupp till, som till och med Capone hade respekt för. Det var Purpurgänget från Detroit.

Text: Christian Rosenfeldt
Foto: Foto: Getty Images, TT, Wikimedia Commons

När den kände radioprataren Jerry Buckley klev ur taxin, tittade han noga åt båda hållen. Han såg nervös ut. Sedan sa han adjö till sin sekreterare Evelyn O’Hara och gick in i hotellvestibulen.

Sekreteraren var ett av de sista vittnena som såg Jerry Buckley i livet. Inne på Hotel La Salle i Detroit sköts han nämligen ihjäl av tre män med maskingevär.

Buckley arbetade på radiostationen WMBC. Han var en orädd radiojournalist som angrep kriminalitet och korruption. Han hade hotats till livet flera gånger och dog den 4 juli 1930 i en blodpöl på ett hotellgolv.

Mordet var inledningen till vad pressen skulle komma att kalla Blodiga juli. Innan månaden var slut hade 15 personer mördats, de allra flesta med kopplingar till Detroits egen maffia – Purpurgänget.

alc4.jpg

Purpurgänget, eller The Purple Gang, var den mest brutala maffiafamiljen
i delstaten Michigan på 1920-talet.

Detroit var sedan sekelskiftet en industristad, kanske mest känd för sina bilfabriker. Brist på arbetskraft fanns inte. Detroit, liksom många andra städer i USA, hade redan i slutet av 1800-talet tagit emot många fattiga immigranter från Europa. Många av dem hamnade på bilfabrikerna i Detroit. Jobben var tunga, smutsiga och oftast dåligt betalda, och alla passade inte heller in i den hårda fabriksmiljön.

De valde redan i unga år istället en annan väg som möjligen ledde till snabb rikedom – men lika ofta till ond bråd död.

Grymma och råa
Den organiserade kriminaliteten fanns redan rotad i USA bland immigranter från Syd- och Mellaneuropa. I Detroit härstammade dock många invånare från olika länder i Östeuropa och Ryssland och de hade ofta judisk bakgrund. Men för de unga killarna som växte upp i Detroits slitna arbetarkvarter, och som så småningom skulle bilda Purpurgänget, spelade bakgrunden ingen roll.

Det finns många, mer eller mindre sannolika, förklaringar till namnet Purpurgänget (The Purple Gang). Ett rykte säger att de första ledarna klädde sig i purpurfärgade västar. En annan förklaring är att ”purple” var ett gammalt engelskt uttryck som beskrev någon som var hänsynslös och rå.

Ligan bildades av bröderna Abe, Joe, Raymond och Izzy Bernstein. De var söner till fattiga immigranter och ägnade sig åt snatteri och småstölder. Men genom ambitioner, kontakter och inte minst hot och våld växte gruppen av kriminella kring de fyra bröderna.

alc3.jpg

Bankrånaren Raymond Kaune ingick även han i Purpurgänget.


I januari 1920 röstade kongressen igenom ett förbud mot rusdrycker i USA, vilket naturligtvis inte alls fick människor att sluta dricka. Tvärtom.

Smugglare, hembrännare, nattklubbar och maffian gnuggade händerna. Och ett av gängen som genast såg de ekonomiska möjligheterna med alkoholförbudet var Purpurgänget.

Detroits närhet till Kanada och förbindelser med Atlanten via Saint Lawrence var rena drömmen för smugglare. Men det behövdes vapen. Det var nämligen inte riskfritt att smuggla sprit från Kanada. Om inte polis, kustbevakning eller gränspatruller låg på lur så fanns det konkurrerande ligor som under vapenhot kapade lasten med den åtråvärda spriten. Därför hade transporterna alltid vakter, beväpnade med allt från älgstudsare till handgranater. Purpurgänget var också de första banditerna i Detroit som använde det ökända Thompsons maskingevär.

Capone tvekade
Spriten smugglades in på natten. På vintern kunde smugglarna till och med köra i lastbilskonvoj på sjöarnas is, men de hade också tillgång till snabba båtar. I takt med att spriten flödade in i USA frodades gangsterväldet och det hände jämt och ständigt att olika gäng gick i vägen för varandra. Den störste av dem alla, Al ”Scarface” Capone, tänkte först starta krig mot Purpurgänget, men han kom på bättre tankar och gjorde istället överenskommelser.

alc1.jpg
Istället för att starta krig mot Purpurgänget valde den legendariske gangstern Al Capone att samarbeta med dem.

Hans kompanjon, irländaren Bugs Moran, var dock av en annan åsikt och kapade flera av gängets lastbilar och dödade förarna.

Möjligen var detta orsaken till att Al Capone tvingades göra sig av med sin partner. Den 14 februari 1929 mördades sju av Morans män i ett garage i Chicago i vad som kom att kallas ”The Saint Valentine’s Day massacre”. Två av de fyra gärningsmännen var klädda som uniformerade poliser.

Dådet väckte avsky, men Capone hade själv alibi och polisen hittade inga ledtrådar. Men det gick rykten om att en av mördarna var Fred ”Killer” Burke, som var medlem av Purpurgänget.

Men i och med att Purpurgänget växte så drabbades de av interna bråk, och redan 1926 mördades tre prominenta medlemmar som varit inblandade i en kidnappning som gått snett. Trion betraktades som förrädare och på hotellrummet där de döda kidnapparna befann sig hittade polisen 110 (!) kulhål i väggarna …

 

Använde bomber
Gänget utökades med skjutglada gossar från Saint Louis, New York och Chicago. Man hade till och med kontakter med södra USA och smugglade sprit från Mexiko. Konkurrerande desperados som dök upp och försökte ta makten hittades ofta med en kula i ryggen.

Purpurgänget infiltrerade också polis, domstolar och inte minst arbetsgivare som hade problem med fackföreningar. Arbetare som ville gå ut i strejk för bättre arbetsvillkor eller högre lön hotades, misshandlades eller mördades. Först en varning, sedan en bomb, det var gängets specialitet.

De hade också full kontroll över de amerikanska telegrafstationerna, vilket gjorde att de kunde fiffla med resultat på hästkapplöpningar och tipsa sina egna bookmakers i förtid.

I och med att antalet medlemmar ökade så förlorade bossarna kontroll över vad gänget egentligen sysslade med. När två av ledarna – Abe och
Raymond Bernstein – tillsammans med nio andra medlemmar greps 1928 för ekonomiska brott började det knaka i fogarna.

Polisen beslagtog deras pengar och när även den tredje brodern Joseph Bernstein hamnade bakom lås och bom hade nästan hela det ”gamla
gardet” försvunnit. Det fanns spillror kvar som dök upp här och var, men när spritförbudet upphävdes 1933 övergick många till annan brottslighet. En del rekryterades av den italienska maffian, hamnade i fängelse eller mördades. Och det fanns de som faktiskt hoppade av den kriminella världen och övergick till hederligare sysslor.

alc2.jpg

Harry Fleischer, 47, var en av ledarna för Purpurgänget och beskrevs av FBI som en av landets mest eftersökta brottslingar när han greps av polisen i Miami.

Publicerat