Adelsdamen lät hugga ihjäl sin egen far

År 1598 mördades den italienske ädlingen Francesco Cenci av sina egna barn. Den 22-åriga dottern Beatrice var delaktig i dådet och miste livet som straff. Trots det äras hennes minne varje år i Rom.

Text: Emma Bergman
Foto: TT, Wikimedia Commons

Det var en het och kvalmig septemberdag i Rom år 1599, en stad som vid denna tid styrdes direkt av påven. En stor folkmassa hade samlats för att se familjen Cenci dö.

På två kärror satt 28-årige Giacomo Cenci och Bernardo Cenci som bara var 13 år gammal. Pojken var iklädd en svart kåpa, men Giacomos överkropp var blottad. Bröderna fördes fram till en plattform där Bernardo tvingades bevittna hur Giacomos kropp slets sönder med glödande tänger, men bödlarna var noga att inte döda honom.

Efter tortyren fördes bröderna till ett kapell där deras syster Beatrice Cenci och styvmor Lucrezia Cenci väntade, båda klädda i svart. Lucrezia darrade av skräck medan Beatrice utstrålade en lugn värdighet när kvinnorna tillsammans gick mot stupstocken.

Efter att Beatrice sett Lucrezias huvud falla för skarprättarens yxa böjde hon behärskat sina knän, lade sig till rätta och blottade sin hals.

Efteråt höll bödeln upp Beatrices huvud med det långa blonda håret inför folkmassans beskådande.

Bödeln håller upp Beatrices avhuggna huvud.

Bödeln håller upp Beatrices avhuggna huvud.

När Beatrice var död lyftes Giacomo upp på plattformen och slogs ihjäl med flera hammarslag, varpå hans kropp styckades i fyra delar. Unge Bernardo hade tvingats se på när hans släktingar avrättades. Nu fördes pojken bort till en mörk fängelsehåla. 

Deras brott? De hade dödat familjens överhuvud, Francesco Cenci.

Oerhörd grymhet

Efter sin död beskrevs Francesco Cenci, som kom från en mäktig romersk släkt, av de påvliga myndigheterna som en olycksdrabbad make och ömkansvärd fader. Hans far, Cristoforo Cenci, hade varit påvens skattmästare och hade genom att försnilla enorma summor pengar från påven – rakt ner i egen ficka – lyckats skapa en rejäl förmögenhet.

När Francesco var 12 år gammal dog Cristoforo och under de kommande åren skulle en del av familjens förmögenhet komma att lämnas tillbaka till påven, eftersom Francesco gång på gång fick böter för att ha plågat sina underlydande och utnyttjade unga stallpojkar sexuellt. Det sistnämnda var i kyrkans ögon ett sådant allvarligt brott att det kunde straffas med att brännas på bål.

Även Francescos familj led av hans grymhet. Hans söner fick ingen utbildning och tvingades ut ur huset när fadern tappade humöret gentemot dem. Dottern Beatrice fick ingen hemgift utan fick istället gå i klosterskola. Men när Francescos våldsamma humör gjort honom ovän med alla människor lät han hämta hem henne för att hålla honom sällskap.

Efter att Beatrices mor dött i barnsäng gifte Francesco om sig med änkan Lucrezia. Hon var förnäm men fattig, och naiv nog att tro att Francesco skulle hjälpa hennes fyra faderlösa barn.

Beatrice i ett rum med sin far och andra män.

Den unga Beatrice fick inte gå i skolan, utan tvingades hålla sin far sällskap.

År 1594, när Beatrice var 17 år, fängslades fadern Francesco på nytt för sexuella övergrepp mot sina tjänare. Han lyckades än en gång köpa sig fri men var uppfylld av raseri mot sin äldste son Giacomo, som han ansåg angett honom. Francesco anklagade sonen för att vilja mörda honom och Giacomo bönföll i sin tur påven om beskydd.      

Hölls inlåsta

Francesco beordrade nu Lucrezia, Beatrice och yngste sonen Bernardo att följa med till det dystra slottet La Petrella. Resan tog två dagar och färden gick längs slingriga vägar norrut. Det dystra slottet låg på en klippa ovanför en stad med samma namn.

Efter en tid lyckades Bernardo fly till sin bror Giacomo i Rom, men kvinnorna hölls inspärrade i två mörka rum.

När Francesco reste iväg fick en betrodd tjänare ge dem mat och dryck genom en liten lucka. Trots det blev kvinnorna vän med slottets förvaltare Olympio Calvetti och en tjänare vid namn Marzio Catalano. Männen hjälpte dem att smuggla brev till Giacomo i Rom och även en vädjan från Beatrice till påven om att få bli nunna.

På luciadagen år 1597 återvände en rasande Francesco till slottet. Han hade snappat upp några av Beatrices meddelanden och pryglade henne med en oxpiska.

När den unga kvinnan skyddade sitt ansikte mot slagen rev piskan upp djupa ärr i hennes händer. I dagar höll Francesco Beatrice inlåst i hennes sovrum och ingen annan än han själv fick vistas där med henne. När Beatrice äntligen släpptes ut sa hon till Lucrezia:

– Jag tänker låta signor Francesco ångra det våld han utsatt mig för.

Förvaltaren Olympio Calvetti reste sedan till Rom, där han träffade Giacomo Cenci. Han återvände till slottet med en flaska gift, men till hans missräkning måste numera Beatrice och Lucrezia provsmaka allt Francesco åt och drack. Mer våldsamma åtgärder måste tillgripas och tjänaren Marzio Catalano invigdes i mordplanerna.

Morgonen den 7 september 1598 klev de båda männen beväpnade in i Francescos sovrum. Men de greps av skräck och flydde till Beatrice. Hon sa föraktfullt att om männen saknade mod skulle hon själv utföra dådet. Olympio och Marzio gick tillbaka, överöste Francesco med hammarslag och genomborrade hans öga med en stilett.

Begravdes direkt

Francescos lik släpades ur sängen och knuffades över kanten från en balkong, ner i ett buskage som användes som sopptipp. Gärningsmännen ryckte loss plankor i balkongens träbotten och Beatrice och Lucrezia gömde de blodiga sängkläderna. Efter detta tillkännagav Olympio Calvetti ”olyckan” för omvärlden. Francesco hade gått ut på en rutten balkong som gett vika under honom. Olympios fru Plautilla, som var okunnig om mordet, bevittnade hur liket drogs upp och tvättades rent från blod. Hon undrade över de djupa såren i hans ansikte men fick veta att Francesco fastnat i vassa trädgrenar på vägen ned.

 Beatrice Cenci och hennes styvmor Lucrezia Cenci släpar ut Francescos döda kropp till balkongen.

Beatrice Cenci och hennes styvmor Lucrezia Cenci släpar ut Francescos döda kropp till balkongen.

Efter den hastigt anordnade begravningen, som varken Lucrezia eller Beatrice deltog i, började La Petrella surra av rykten: ”Var hålet i balkongen verkligen stort nog att ramla igenom?” ”Varför hade Marzio så plötsligt lämnat platsen?” Det var en lättnad för damerna Cenci när Giacomo och Bernardo anlände och hela familjen lämnade snart slottet.

På väg mot Rom gjorde Giacomo klart för Beatrice att hela skulden var hennes. Han var nu hennes laglige förmyndare och hon måste flytta in i hans palats i Rom.

Så småningom nådde ryktena om Francescos ”olyckshändelse” även påvens stad och i mitten av november förhördes såväl Giacomo som Beatrice och Lucrezia. De bedyrade alla sin oskuld men sattes i husarrest mot borgen. Familjens kusk förhördes och han hävdade att Olympio Calvetti var den unga Beatrices älskare. Manliga konservativa historiker har ingående diskuterat om detta var sant eller inte.

Familjen torterades

Det underliggande antagandet är att om Beatrice hade ett förhållande med Olympio var hon inte ett oskyldigt offer för Francescos övervåld.

I slutet av november åkte en påvlig undersökningsdomare till La Petrella. Han hittade de blodbesudlade mattor som Francesco släpats över och upptäckte att Olympio Calvetti låtit riva hela balkongen och murat igen öppningen i väggen.

När Francescos döda kropp grävdes upp stod det klart att han blivit ihjälstucken. Olympio Calvetti, Marzio Catalano, Giacomo Cenci, Beatrice Cenci, Lucrezia Cenci och även Bernardo Cenci anklagades nu formellt för konspiration och mord.

Marzio Catalano fängslades och bekände att Beatrice skänkt honom pengar och att planer smitts för att förgifta Francesco Cenci.

Påve  Clemens VIII.

Påve Clemens VIII.

Av rädsla för att även Olympio Calvetti skulle vittna mot familjen Cenci så beslöt Giacomo Cenci att han måste tystas. Och trots att både Beatrice och Lucrezia protesterade så skickade han ut en tjänare för att mörda förvaltaren. Olympio Calvetti, som kände marken bränna under sina fötter, hade flytt norrut tillsammans med sin fru Plautilla och sina barn till den vackra sjön Piediluco. Hans huvudlösa kropp hittades snart i närheten av sjön.

Påvens män kom för sent för att förhöra honom, men de förde Plautilla till Rom. Hon ställde bittra anklagande frågor till familjen Cenci. Normalt fick adliga personer inte torteras, men påve Clemens VIII beordrade att sanningen skulle tvingas ur familjen Cenci genom tortyr. Bland andra grymheter drogs deras axlar ur led. En efter en erkände de brottet. Både Giacomo och Lucrezia gav Beatrice huvudskulden för dådet.

Grym tyrann

Familjen Cencis försvarsadvokat försökte urskulda brottet genom att
lyfta fram Francesco Cencis grymma tyranni mot sin familj och särskilt
mot Beatrice. Tjänare vittnade om att Francesco, som led av en hudsjukdom, tvingat dottern att torka hela hans nakna kropp och att han förmodligen även hade våldtagit henne.

Men påven vägrade att visa någon nåd. Hela familjen – förutom unge Bernardo – avrättades brutalt. Men även Bernardo straffades för att han fått kunskap om mordet efter att det ägt rum men inte informerat myndigheterna. Bernardo hade svimmat flera gånger under de ohyggliga avrättningarna. Nu dömdes han till en sorts levande död – att tillbringa resten av sitt liv som galärslav. Men efter några år fastkedjad vid en åra blev pojken benådad. 

Några dagar efter avrättningarna tillät myndigheterna att de avrättade begravdes.

De grymheter Beatrice genomlevde och det mod hon visade väckte romarnas beundran och medlidande. Än idag hedras hennes dödsdag varje år i kyrkan San Pietro i Montorio där hon ligger begravd.

Publicerat