Historiens mest brutala straff

Myror som äter sig in i hjärnan genom ögon och öron. Fötter som placeras i elden och matas in bit för bit. Råttor som hetsas att gnaga sig igenom offrets mage. Historiens värsta avrättningsmetoder avslöjar att det knappast finns några gränser för människans grymhet.

Text: Petter Karlsson
Foto: Wikimedia Commons

Idag kan det tyckas bisarrt att giljotinen uppfanns av humanitära skäl.

Men när läkaren Joseph Guillotin lanserade sin mekaniska fallbila 1792, mitt under den franska revolutionen, var det faktiskt huvudsyftet.

Berusade bödlar som inte varit i skick att rätt hantera yxan eller svärdet tycks ha varit ett ständigt problem under århundraden.

Inte minst den svenska historien är full av vittnesmål om hur en stupfull mäster tvingats till tre, fyra hugg innan han hittade rätt.

Ibland rök både halva skalpen och en bit av ansiktet innan huvudet rullade från stupstocken.

På så sätt var giljotinen ett säkrare och mer kliniskt avrättningsinstrument.
Problemet var att offrets avhuggna huvud ofta visade tecken på att både blinka och röra på läpparna.

Modern forskning har visat att hjärnan förmodligen behåller sitt med-vetande i sju–åtta sekunder, även om det skils från övriga kroppen. Under tiden kan den avrättade troligen såväl se som höra, känna och tänka.
Att ens försöka föreställa sig den panik som torde uppstå hos i den avrättades huvud är förstås fasansfullt.

Och ändå var Joseph Guillotin, som själv var på vippen att falla offer för sin egen uppfinning, förstås på rätt spår.

Att lida i åtta sekunder innan döden tar över har genom världshistorien varit få dödsdömda förunnat.

Snarare har mänskligheten kanske aldrig varit så uppfinningsrik som när det gällt att finna metoder för att plåga och ha ihjäl sin nästa.

 

HUVUDKROSSNING
I filmen Casino (1996) försöker Joe Pesci pressa fram bekännelser genom att placera offrets huvud i ett skruvstäd. Scenen bygger på en verklig händelse där maffioson Tony ”The Ant” Spilotro hämnades mordet av två medlemmar i hans gäng i Las Vegas på 1970-talet.

Men metoden är mycket äldre än så. Genom att spänna fast offret i en uppfinning bestående av två rörliga järn kunde man skruva tills huvudet pressades ihop.

Tänderna sprack, ögonen trycktes ur sina hålor och slutligen brast själva skallbenet. De som inte dog av behandlingen fick permanenta hjärnskador och svårt missbildade huvuden.

 

 

avr10.jpgHONUNGSFÄLLAN
Det sägs att en oproportionerligt stor del av missbrukarna på Sergels torg i Stockholm länge bestod av gamla Kongoveteraner. De grymheter som de svenska FN-soldaterna hade sett nere i Afrika etsade sig för alltid fast i deras sinnen.

En metod var att gräva ner sin fiende till halsen och hälla honung över hans huvud. Snart började myrorna och flugorna samlas. Det kunde ta timmar, ofta dagar, innan insekterna ätit sig in genom ögon, svalg och trumhinnor och nått hjärnan.

En äldre variant som användes i det medeltida Europa var att offret istället fick sitta fastspänd i en vattentunna. Ansiktet penslades med mjölk och honung för att locka insekter.

Vattnet fylldes omsider av avföring och avflagnad hud, som i sin tur gödde maskar och larvar. Kroppen förruttnande alltså medan offret fortfarande levde.

 

 

avr11.jpgRÅTTBUREN
Råttor är ofta fredliga djur – om de inte hamnar under press. För att framtvinga bekännelser användes en bur med öppen botten som placerades på det fastspända offrets mage.

Om hög värme sedan riktades mot buren, fick råttorna panik och försökte hysteriskt att hitta en väg ut.

För att ytterligare öka råttans vilja att bita och gräva sig igenom magen lät man den ofta vara utsvulten.

 

 

avr9.jpgBRÄNNING
Redan för 2 500 år sedan använde despoten Falaris på Sicilien ett redskap kallat ”mässingstjuren” för att bestraffa brottslingar.

Den dömde stängdes in i kreaturets ”mage”, som eldades på underifrån tills offret stektes ihjäl. Konstruktionen gjorde även så att skriken inifrån tjuren lät som just en bölande tjur.

Att även utpekade trollkonor och kättare som Jeanne d’Arc (1412–1431) och Giordano Bruno (1548–1600) brändes levande är bekant för de flesta.

Däremot insåg många grymheten i de nordamerikanska indianernas tortyrbål först genom läsningen av Philipp Meyers Sonen som utkom 2013. Där torteras en vit man till döds av cherokeserna genom att fötterna placeras i elden.

När nervtrådarna till slut brunnit av och smärtan klingat av, skars benet
av och en ny, frisk del matades in i brasan. Först efter flera dagar inträdde döden som en befriare.

 

 

avr1.jpgVATTENTORTYR
En droppe mot pannan kan kännas svalkande i en het fängelsecell. Men om den kommer en gång i minuten under flera veckors tid, känns den till sist som ett hammarslag.

Om offret dessutom ligger på rygg och kan se varje droppe formas och falla, blir plågan till slut så outhärdlig att den kan framkalla vansinne.

Att kineserna tillskrivs just denna tortyrmetod hindrar inte att den dök upp i Italien på 1500-talet och finns dokumenterad i bland annat Spanien och England.

Andra sätt att långsamt tortera eller döda med vatten kan vara att placera offret på en ställning som hissas upp och ner i en bassäng.

Ett annat att täcka ansiktet med en trasa som dränks med vatten för att framkalla en drunkningsreflex.

 

 

avr2.jpgLEVANDE FLÅDD
I serien Game of thrones roar sig den psykopatiske härskaren Ramsay Bolton med att låta flå sina fiender. Men även i verkligheten har detta varit en beprövad avrättningsmetod.

Principen var att börja med huvudet och arbeta sig nedför kroppen med en vass kniv tills man nådde fötterna.

Ett av historiens mest kända offer var den korrupte persiske domaren Sisamnes, som dömdes till döden av den persiske kungen Kambyses II på 500-talet f Kr.

Domarens skinn ska efteråt ha använts till att klä den domarstol som övertogs av hans efterträdare och son Otanes.

 

 

avr7.jpgSÅGNING
Att dömas att bli levande sågad mitt itu, från blygden till halsen, tillhörde medeltidens strängaste straff.

Genom att hänga offret upp och ner, så allt blod rann till huvudet, kunde en skicklig bödel hålla den dömde vid medvetande, trots att sågen redan nått mer än halvvägs genom kroppen.

 

 

avr3.jpgSTRÄCKBÄNK
Offret placerades på rygg på en träbänk medan händer och fötter surrades fast i rep som sedan drogs åt hårdare och hårdare. Resultatet blev att armar och ben hoppade ur led, bröts och i många fall även slets loss från kroppen.
Som kronan på verket kunde offret också få sina könsdelar avskurna
och sina inälvor utdragna – och tvingades beskåda när dessa brändes inför hans ögon.

En mindre mekanisk variant av straffet var att binda offrets armar och ben i fyra hästar, som sedan piskades åt var sitt håll.

 

 

avr8.jpgGARROTTERNG
Strypning med hjälp av en halskrage av järn användes som dödsstraff i Spanien ända fram till Francos dagar på 1970-talet.

Offret spändes fast i en stol och sedan klämdes luftstrupen ihop med hjälp av en vev. Ibland påskyndades döden genom att en spik eller skruv samtidigt drevs in i ryggmärgen.

Garrottering som avrättningsmetod var känd redan i antikens Rom. År 63 ströps exempelvis politikern Lentulus för sin medverkan i Catilinas sammansvärjning – en statskupp som gått till historien, inte minst för att Ciceros tal mot de anklagade tvingats läsas av latinstudenter som ett exempel på mästerlig retorik.

 

 

avr4.jpgTRÄHÄSTEN
Att dömas till att ”rida trähästen” var ursprungligen ett militärstraff som blev vanligt under den spanska inkvisitionen. Den dömde placerades naken och grensle över en triangulär stock som ofta var byggd att likna en häst eller åsna. Runt offrets anklar fästes tunga vikter som gjorde att den vassa kanten skar igenom offret från underlivet och uppåt.

Trähästen förekommer även i svenska domstolsprotokoll men tycks då mest använts som en kortare bestraffning, ej ämnad att döda. Gustav II Adolf gav 1621 sina officerare ordern:

– Hvem kronans arbete försummar, straffas till trähästen eller jernen och äte en tid, eftersom saken är till, vatten och bröd.

 

 

Vad hände med Joseph Guillotin?
När doktor Joseph Guillotin 1789 lanserade en fallbila med snett blad var det helt i linje med franska revolutionens tankar om jämlikhet. Alla dödsdömda skulle avrättas på samma sätt, oavsett om de var kungar eller stråtrövare.
Men när folkresningen omsider urartade i skräckvälde, höll Guillotin själv på att mista huvudet. Hans politiska tankar ansågs helt enkelt alltför upplysta och demokratiska för Robespierre och hans anhängare.

Det ironiska är att Guillotin själv var emot dödsstraffet. I själva verket hoppades han att ”en smärtfri död medelst en maskin” var det första steget mot humanare rättsskipning.

Intressant att notera är att han inte själv uppfann giljotinen. Det gjorde det franska hovets livmedikus Antoine Louis tillsammans med en hantverkare vid namn Tobias Schmidt.

Guillotin gjorde sig däremot bemärkt som såväl teolog som läkare, politiker, frimurare och professor i litteratur. Han satt tillsammans med Benjamin Franklin i en kommission, tillsatt av Ludvig XIV, för att undersöka Franz Mesmers nya teorier om hypnos. Han stödde också sin brittiske kollega Edward Jenners förslag att alla människor skulle vacci-neras mot smittkoppor.

Det påstås ibland felaktigt att Guillotin avrättades i den maskin han själv lanserat. I själva verket rörde det sig om en annan läkare med samma efternamn från Lyon.

Joseph Guillotin avled först 1814, 75 år gammal, i sviterna av en infekterad böld.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat