Vilda västerns sista desperados

Text: Christian Rosenfeldt
Foto: Getty images, Shutterstock, Wikimedia commons

De var Vilda Västerns sista banditgäng. De rånade tåg och banker och lämnade död och förödelse efter sig. I brist på ett riktigt namn kallade man dem helt enkelt för ”Det vilda gänget”…

De är mördare och banditer. De är Bandidos Yanqui och livsfarliga!
Hotellägarens varning fick polischefen i byn San Vicente i Bolivia att rycka till. Han visste att de efterlysta rånarna Butch Cassidy och Sundance Kid hade slagit till mot en värdetransport från silvergruvan i Alpoca. Ingen hade dödats, men rånarna tog inte bara pengar utan även en stor mulåsna. Enligt hotellägaren fanns nu både rånarna och mulan i byn.

När polischefen passerade en saloon fick han syn på mulan med gruvans initialer. Han visste att kollegor i både Nord- och Sydamerika hade dödats när de försökt fånga de båda förbrytarna. Han hade inte många män till sitt förfogande, men av en slump hade ett kompani ur Bolivias kavalleri slagit läger strax utanför byn. Bättre förstärkning kunde polisen inte få.

De två brottslingarna hade emellertid anat oråd och gömt sig i ett skjul. Soldaterna var kaxiga och ville storma huset, men när de fick veta att det rörde sig om Butch Cassidy och Sundance Kid tvekade de. Istället omringade man skjulet och väntade tills tålamodet brast för en kapten som red fram och ropade på engelska att de båda männen skulle ge upp. Svaret kom ögonblickligen i form av två revolverskott och kaptenen föll döende av hästen.

Soldater och polis öppnade genast eld och kulorna genomborrade skjulets väggar. En av banditerna sprang plötsligt ut ur hyddan. Han sköt med båda sina revolvrar och sårade flera soldater innan han segnade ner, träffad av fyra skott. Han släpade sig in i hyddan och fortsatte ge eld från dörröppningen.

Samtidigt sköt kumpanen två soldater som stod på muren.
Krutröken låg tät över San Vicente när eldstriden avstannade lika plötsligt som den börjat. Det blev knäpptyst och soldaterna intalade sig att ingen kunde ha överlevt den intensiva beskjutningen. Plötsligt hördes ett skott från hyddan. När en officer kikade in såg han en av männen ligga död på golvet. Hans kumpan hade av allt att döma tagit sitt eget liv. Han satt lutad mot väggen med en revolver i handen.

Ryktbar duo
De båda männen begravdes utan vidare ceremonier på byns kyrkogård. Polisen och hotellägaren identifierade de döda vars namn ristades in på ett par plankbitar. Namnen var ”Cassidy” och ”Longbaugh” (som var Sundance riktiga namn). För säkerhets skull lade man till orden ”Bandidos Yanqui” – banditer från USA.

Eldstriden som inträffade den 6 november 1910 var kulmen på en lång historia som kantats av mord och överfall. Duon som försvarat sig till sista kulan hette Butch Cassidy och Sundance Kid. Tillsammans hade de bildat ett av de största banditgängen i Vilda Västerns blodiga historia.

Nordamerika hade visserligen kryllat av andra band med färgstarka ledare som till exempel bröderna Ford, James och Younger och inte minst Daltons. Men Butch och Sundance och deras brokiga skara rånare, mördare och revolvermän hade mot alla odds lyckats överleva en bit in på 1900-talet, flera år efter att Vilda Västern som epok egentligen gått i graven.

Det mytomspunna ”Det Vilda Gänget” (The Wild Bunch) som de kallades var ingen enhetlig grupp utan ett nätverk av mer eller mindre hårdföra brottslingar från hela USA. Under sin storhetstid bestod gänget kanske av så många som trettio personer vilket fick en sheriff att likna dem vid ”en hel liten armé”. Sheriffer, prisjägare och detektiver från Pinkertons detektivbyrå, som försökte infiltrera bandet, hade en benägenhet att försvinna spårlöst – eller byta sida och slå sig ihop med förövarna!

Exakt när ”Det vilda gänget” bildades är osäkert, men det påstås att Butch fick idén 1896 efter en tid i fängelse. Robert Leroy Parker som han egentligen hette var då en 28-årig cowboy och boskapstjuv från Utah. Efter en raid mot en rik jordägare några år tidigare hade han skänkt den stulna boskapen till fattiga bönder vilket gav honom smeknamnet ”Präriens Robin Hood”.

 Faktum är att Butch Cassidy var en tämligen vänlig själ. Han avskydde våld, men hans yrkesval tvingade honom att använda både gevär och revolvrar. Efter fem år som framgångsrik bankrånare hann lagens långa arm ifatt honom och han fängslades 1894.

Brutala tågrånare
Men Butch hade fått smak för en tillvaro utanför lagen. När han släpptes kontaktade han fem likasinnade och ”Det vilda gänget” såg dagens ljus. I denna första kärntrupp ingick William ”Skunken” Carver, Harvey ”Kid Curry” Logan, Ben ”Den långe från Texas” Kilpatrick, samt Harry ”Sundance Kid” Longbaugh. Tillsammans plundrade de värdetransporter som skickades med järnväg.

Speciellt det stora bolaget Union Pacific råkade illa ut och hyrde därför in folk från Pinkertons detektivbyrå för att fånga ”Det vilda gänget” till varje pris. Men trots höga belöningar fortsatte tågrånen fram till 1898 då gänget tillfälligt övergick till att bli bankrånare.

Butch betraktades som en skicklig ledare som gjorde sina underhuggare rika. Därför var det inte konstigt att många andra laglösa sökte sig till ”Det vilda gänget”. En del var ”seriösa” banditer i traditionell mening, andra skjutglada vettvillingar.

Butchs gamle kompis Kid Curry tillhörde den sistnämnda kategorin. Trots ett prydligt yttre och artigt sätt mot alla kvinnor blev han som tokig när han drack (vilket han gjorde ofta). Då slet han fram sina revolvrar och sköt vilt omkring sig. Det finns bevis på att han ensam dödade åtta sheriffer. Inte för att han var tvungen, utan för att han tyckte det var roligt …

En annan vildhjärna fick öknamnet ”Vildhunden från New York”. Han hette Harry Tracy, hade isblå ögon, rakad skalle och lär ha varit en fenomenal skytt. Men han var en opålitlig bråkstake och sparkades ut ur gänget.

Kvinnliga medhjälpare
I ”Det vilda gänget” ingick även kvinnor som deltog i överfall vilket får betraktas som ovanligt i den mansdominerade banditvärlden. En av dem var en skjutglad tjej från Austin som kallades ”Della Rose”. En annan kvinna kallades Fannie Porter.

Hon sålde hembränd whisky och ordnade pokeraftnar åt banditer på sin kombinerade saloon och bordell. En tredje kvinna var glädjeflickan Annie Rogers som fattat tycke för psykopaten Kid Curry. Men den mest berömda av dem alla var en mörk skönhet och före detta skolfröken från Denver som hette Etta Place.

Stående från vänster: William Carver och Harvey 'Kid Curry' Logan. Sittande: Harry 'Sundance Kid' Langbaugh, Ben 'The Tall Texan' Kilpatrick, Robert LeRoy 'Butch Cassidy' Parker.
Stående från vänster: William Carver och Harvey 'Kid Curry' Logan. Sittande: Harry 'Sundance Kid' Langbaugh, Ben 'The Tall Texan' Kilpatrick, Robert LeRoy 'Butch Cassidy' Parker.

 

 

I Pinkertons register nämns Etta Place för första gången 1899 när vittnen såg gänget förlusta sig på en saloon i Forth Worth i Texas. I centrum bland banditerna satt en ”mörk och mystisk dam med förfinat sätt”. En tid senare hade man sett hur hon skrattande åkt på styrstången när Sundance vinglade omkring på en cykel. Hur den skötsamma lärarinnan hamnade i ”Det vilda gänget” eller varför hon så småningom gifte sig med Sundance är en gåta. Man tror att hon föddes 1878 så hon bör ha varit omkring tjugo när hon slog sig samman med banditerna.

Populärt tillhåll
Gänget skaffade sig ett gömställe i Wyoming som kallades ”Hålet i väggen” (The Hole in The Wall). Platsen bestod av en kilometerlång canyon med grottor, klippor och stigar. På undangömda ställen stod gamla timmerkojor som byggts av guldgrävare många år tidigare. Den smala ingången kunde försvaras av en handfull män och på andra sidan av ravinen gick en stig som fortsatte till Mexiko. Platsen blev ett populärt tillhåll för allsköns kriminella, och man hade till och med en saloon och sjukstuga!

Tillvaron i ”Det vilda gänget” var tuff. Det som lockade var snabba pengar, men lika ofta slutade äventyren med ond bråd död eller fängelse och dödsstraff. Medelåldern var skrämmande låg och många som tvingades på ständig flykt drevs till självmord.

1800-talet tog slut och det nya århundradet presenterade hårdare lagar, effektivare poliser, telefoner, telegrafer, automobiler och allt säkrare banker och kassaskåp med tidlås. Järnvägsnätet byggdes ut, städerna och industrin växte. Det romantiska skimret kring Vilda Västern försvann och den nya civiliserade tiden hade inte plats för desperados och den gamla sortens banditgäng.

Efter en sista ”lyckad” kupp 1901 i Montana som gav Det vilda gänget över fyrtiotusen dollar tog Butch, Sundance och Etta farväl av sina kumpaner och satte kurs mot Argentina.

butch2.jpg

Inledningsvis verkar det som om trion tänkt leva laglydigt och respektabelt. Men redan efter två år tog pengarna slut och Butch och Sundance försörjde sig som gauchos (cowboys) och – vakter! Gruvbolagen behövde skydda sina värdetransporter, och de båda banditerna som nu kallade sig Don Santiago Maxwell och John Brown fick visa att de minsann kunde hantera vapen.

Vid ett prov kastades sex flaskor upp i luften och Butch träffade två med sin sexskjutare. Men när det blev Sundance tur och denne sköt från höften träffade han samtliga sex buteljer! Gruvägaren blev så imponerad att han genast anställde dem. För skoj skull placerade man sedan sex flaskor på en mur. Sundance missade samtliga! Han ursäktade sig med:

– Jag är bara van att skjuta på rörliga mål...

Många oklarheter
Åren som följde ägnade sig trion åt att arbeta på bägge sidor av lagen. Pinkertons skickade efterlysning till hela Sydamerika och trion bytte därför namn och bostadsort med jämna mellanrum. När de behövde pengar rånade de banker eller värdetransporter.

1907 blev emellertid Etta sjuk och ville åka hem till USA. Konstigt nog var det inte hennes man, utan Butch som eskorterade henne hem till Denver. Etta skrevs in på ett sjukhus under falskt namn – och här försvann hon ur historien. Det ryktades om att hon gifte om sig och fortsatte arbeta som lärarinna, men ingen vet med säkerhet.

Butch återvände till Sundance i Sydamerika. De båda fortsatte som banditer fram tills det ödesdigra mötet med soldaterna i San Vicente i november 1910. Butch Cassidy blev 42 år och Sundance Kid 41. Vilket i och för sig var en ovanligt hög ålder för medlemmar i ”Det vilda gänget”.

butch3.jpg


Var det Butch Cassidy & Sundance Kid som dog?

Här kunde historien slutat, men flera motsägelsefulla uppgifter har fått en del att tvivla på att det verkligen var den ökända duon som dog i San Vicente.
Det fanns för många oklarheter:

  • På de ursprungliga träkorsen finns inga födelse- eller dödsdatum.
  • När Pinkertons fick höra om eldstriden med soldaterna så menade de att det lät som en skröna som Butch själv diktat ihop.
  • Sydamerika översvämmades vid den här tiden av rymlingar och äventyrare från USA, så hotellägaren och polisen kan ha tagit miste på identiteterna.
  • Mulan med silvergruvans märke kan ha tillhört att par andra vakter som helt enkelt blev skräckslagna när soldaterna omringade dem.
  • Vittnen påstod sig ha träffat ”Bandidos Yanqui” långt efter deras förmodade död. Ett sådant vittne var Butchs lillasyster Lula Parker Betenson som i en intervju på 1960-talet avslöjade att brodern levt under antaget namn i Washington fram till 1938!
  • För att skingra mystiken gjordes i mitten av 1990-talet dna-tester på kvarlevorna i graven i San Vicente. Man jämförde resultatet med banditernas nu levande släktingar men antingen var kvarlevorna i för dåligt skick eller också hade gravarna flyttats så man undersökte fel kroppar.

 

Är du intresserad av att prenumerera på Historiska Brott & Mysterier? Här är ett bra erbjudande till dig!

Publicerat