Den mördande läkaren

Bläcket på vigselattesten hade knappt torkat innan läkaren Thomas Neill Cream lämnade sin fru och reste till London, där han sågs med otaliga kvinnor. Flera av dessa skulle komma att hittas döda efter att ha delat säng med läkaren.

Text: Christer Holmgren
Foto: TT, Wikimedia Commons

Thomas Neill Cream växte upp under privilegierade förhållanden i Kanada, dit familjen flyttade från Glasgow 1854 då han var blott 4 år gammal. Här kom han att utbilda sig till läkare. Sitt examensarbete gjorde han med kloroform som huvudämne. Efter avslutad utbildning reste han till Europa där han gjorde sin praktik i London, för att därefter utöka sin läkarbehörighet via studier i Edinburgh. Thomas Neill Cream var en duktig student och fick goda vitsord.

Samma år som han tog sin examen i Kanada, 1876, gifte han sig med Flora Brooks, dottern till en välbärgad hotellägare. Efter att ha gjort Flora med barn hade han själv aborterat det oönskade barnet. Ingreppet höll på att kosta Flora livet och hennes upprörde far tvingade Cream att ta sitt ansvar och gifta sig med dottern. Bläcket på vigselattesten hade knappt hunnit torka innan Thomas Neill Cream lämnade Kanada och Flora bakom sig för en praktikperiod i London. På dagarna förkovrade han sig som läkare, på kvällarna delade han säng med såväl societetskvinnor som prostituerade – och skaffade sig syfilis under utsvävningarna.

Under ett tillfälligt besök hos frun i Kanada blev Flora mystiskt sjuk i vad som beskrevs som lungsot. Trots att Thomas Neill Cream försökte kurera sin fru med medicinering i pillerform blev hon inte frisk utan Cream lämnade Kanada som änkling.

Något år senare, 1879, var Thomas Neill Cream tillbaka i Kanada, och han började arbeta som läkare i Ontario. Han utförde bland annat illegala – men lönsamma – aborter. Men när en gravid kammarjungfru vid namn Kate Gardener hittades död utanför hans mottagning, med en flaska kloroform bredvid sig, fann Cream för gott att lämna Kanada igen. Det ryktades att doktorn hade haft en affär med Kate Gardener.

Thomas Neill Cream sökte sig nu till Chicago i USA, där han öppnade en ny praktik. För att dryga ut inkomsterna han fick genom sin abortverksamhet framställde doktor Cream ett elixir som han påstod kunde kurera epilepsi. Ett antal av hans patienter intygade på heder och samvete att elixiret verkligen fungerade.

Thomas Neill Cream

Thomas Neill Cream

 


Hamnade i fängelse
En av hans patienter, järnvägsagenten Daniel Stott, skickade sin fru Julia till doktor Cream för att hämta hans doser av elixiret. Efter ett tag blev han medveten om att hans fru hade inlett en affär med läkaren. Han konfronterade sin hustru och kort efteråt avled Daniel Stott plötsligt och oväntat. Dödsorsaken ansågs av den undersökande läkaren vara hans epilepsi. Konstigt nog skrev Cream till stadens obducent och påstod att Daniel Stotts apotekare bar ansvaret för dennes död. Han begärde till och med att liket skulle grävas upp och undersökas. Obducenten hittade stryknin i Daniel Stotts kropp, och Thomas Neill Creams och Julia Stotts affär rullades upp, vilket resulterade i att doktor Cream dömdes till livstids fängelse.

I fängelset uppförde Thomas Neill Cream sig exemplariskt och 1891, tio år efter att han hade fängslats, lämnade han Jolietfängelset i Illinois som en
fri man. Han bosatte sig nu i Londons East End. Tre år hade gått sedan East Ends gränder och prång härjats av Jack the Ripper.

Den 13 oktober träffade Cream den 19-åriga prostituerade Ellen ”Nellie” Donworth. Den välbärgade doktorn bjöd henne på en drink, och nästa dag vaknade Donworth med stora smärtor och kände sig sjuk. Tre dagar senare avled hon. Under vittnesförhöret efter hennes död skrev Cream ett anonymt brev till obducenten och påstod sig kunna namnge mördaren mot en belöning på 300 000 pund. Han skrev också, än en gång anonymt, till ägaren av W H Smiths bokaffärer, William Frederick Danvers Smith, och anklagade denne för Donworths död – och han krävde pengar för att hålla tyst.

Den 20 oktober träffade Thomas Neill Cream Matilda Clover. Även hon var prostituerad. Blott 27 år gammal var hon redan svårt alkoholiserad, och när hon avled i hemska plågor dagen efter mötet med Cream lades skulden för dödsfallet på alkoholens inverkan.

Thomas Neill Cream umgicks flitigt med prostituerade på Londons mörka gator.

Thomas Neill Cream umgicks flitigt med prostituerade på Londons mörka gator.

 


Krävde pengar
Den här gången valde Cream att skriva sitt numera obligatoriska anonyma brev till den prominente läkaren William Broadbent och anklaga denne för att ha förgiftat Matilda Clover. Även nu begärde han pengar för att inte ange läkaren. William Broadbent sände hotelsebrevet vidare till Scotland Yard. Där visste man inte vad man skulle tro. Enligt deras information hade Matilda Clover dött till följd av sin alkoholism.

Vid den här tiden lämnade doktor Cream London och åkte på semester till Kanada. När han återvände på vårkanten 1892 hittade han snabbt ett nytt offer, Louise Harvey. Han gav henne några piller för hennes välbefinnande, men Louise Harvey fattade lyckligtvis misstankar mot den vänlige doktorn och smusslade undan pillren och kastade dem i Themsen i ett obevakat ögonblick. Det räddade med all säkerhet hennes liv.

18-åriga Emma Shrivell och hennes tre år äldre kamrat Alice Marsh – som båda var prostituerade och delade lägenhet – var inte lika lyckosamma. Nio dagar efter att Louise Harvey undkom Thomas Neill Creams ondskefulla planer lyckades han övertyga de två väninnorna om att han var en lämplig gäst, och för att bevisa sin välvilja trollade han fram ett par flaskor Guinness. Gesten uppskattades av de unga kvinnorna, men det tog inte lång tid innan de båda började må illa efter att Cream lämnat lägenheten. Dagen efter dog både Emma och Alice i oerhörda plågor.


Under bevakning
Vid det här laget visste polisen att en giftmördare rörde sig ute på Londons gator. De märkliga utpressningsbreven hade väckt deras intresse. I tidningarna föddes ”The Lambeth Poisoner”, eller Lambethmördaren på svenska, efter området där dåden begåtts. Någon ansvarig stod dock inte att finna.

Kort därefter reste en amerikansk polisman vid namn John Haynes från New York till London på semester. Av en ren slump stötte han på Thomas Neill Cream, och eftersom denne var läkare och hade god lokalkunskap vågade sig Haynes på en fråga: Var doktor Cream möjligen bekant med de så kallade Lambethgiftmorden som det skrevs så mycket om i tidningarna? Det visade sig att den tillmötesgående doktorn var alldeles oerhört påläst om morden. Han föreföll känna till dem i detalj, och han var till och med vänlig nog att ta med sig John Haynes på en guidad tur till de olika platser och bostäder som hade spelat en roll i dramat.

John Haynes blev perplex av den vänlige läkarens kolossala insikter och omfattande kunskaper om det intressanta fallet. Han lyssnade med stort intresse – och begav sig därefter omgående till Scotland Yard och berättade om sitt möte med den kunnige doktorn. Nu sattes Cream under ständig bevakning och man kunde snabbt konstatera att han umgicks flitigt med prostituerade. En undersökning av Thomas Neill Creams bakgrund ledde dem till Jolietfängelset där han suttit fängslad för att ha förgiftat sin älskarinnas make.

Thomas Neill Cream hängdes utanför Newgatefängelset.

Thomas Neill Cream hängdes utanför Newgatefängelset.

 


Anklagad för mord
Det gjorde att Matilda Clovers kropp grävdes upp och undersöktes på nytt, och stora mängder stryknin hittades i hennes kvarlevor. Polisen lyckades även hitta Louise Harvey, som undkommit Cream, och hon berättade om de piller som han gett henne. Den 13 juli 1892 greps Thomas Neill Cream och ett inledande vittnesförhör hölls av obducenten Athelstan Braxton Hicks. Under förhöret läste denne bland annat upp ett brev, signerat ”Jack the Ripper”, i vilket doktorn förklarades oskyldig, något som väckte allmän munterhet hos både åhörarna och Cream själv.

Vittnesförhöret resulterade i att Thomas Neill Cream anklagades för mordet på Matilda Clover. Övriga offer ingick inte i det åtal som väcktes. Rättegången hölls i oktober månad samma år, precis ett år efter att doktor Cream hade anlänt till Londons East End. Det tog juryn tolv minuter att komma fram till sitt utlåtande: skyldig. Domen föll i enlighet med detta, och den 21 oktober dömdes Lambethmördaren till döden.

I det viktorianska England verkställdes fällande domar oerhört snabbt. Redan den 15 november hängdes Thomas Neill Cream i Newgatefängelset av bödeln James Billington. När Cream leddes till galgen hävdade han högljutt att han var oskyldig, något som förbluffade de vakter inför vilka han under sina sista dagar i livet hade skrutit om att han var skyldig till långt fler mord än någon kunde ana – eller för den delen bevisa.

Som seden påbjöd för avrättade brottslingar begravdes Thomas Neill Creams kropp i en omärkt grav inom fängelsets murar redan samma dag. 

Publicerat