Dödade lögnerna en oskyldig man?

Med orden ”Något fruktansvärt har hänt” kallade den unga officershustrun Thalia Massie hem sin man en natt på Hawaii 1931. Hennes anklagelser ledde till en våg av rasmotsättningar och slutade med ett kallblodigt mord.

Text: Emma Bergman
Foto: TT, Shutterstock, Wikimedia Commons

Honolulu morgonen den 9 januari 1932. Den 20-årige hawaiianen Joseph Kahahawai var misstänkt för en brutal våldtäkt på Thalia Massie och varje morgon måste han inställa sig hos en övervakare i justitiepalatset. Efter avklarat möte var Kahahawai och hans kusin Eddie Uli'i på väg bort från byggnaden när en Buick styrd av en man med mörka glasögon körde upp bredvid dem. Bakdörren öppnades och en annan man beordrade Kahahawai att hoppa in.

Mannen viftade med ett något slags dokument som såg officiellt ut och för att förekomma alla protester riktade han en Coltpistol mot hawaiianen. Kahahawai drogs in i bilen, dörren smällde igen och fordonet körde iväg. Uli'i såg aldrig pistolen och han visste inte heller att bilföraren var Thalias make Tommie. Men han förstod att någonting var fruktansvärt fel och larmade polisen. Kort före halv elva såg en patrullerande polisbil en bil som trots den brännande hettan misstänkt nog hade gardinerna i baksätet neddragna.

Föraren var Thalias mor, Grace Fortescue, och hon styrde bilen ut mot den klippiga kusten. Polisen jagade efter bilen och måste avlossa flera skott för att tvinga den av vägen. När poliserna öppnade bakdörren fann de Kahahawais nakna, blodiga och döda kropp insvept i ett lakan. Grace klev oberört ut ur bilen "som om hon gick in i en balsal". Hon drog fram en cigarett och bad lugnt en polis om eld. Tommie skakade entusiastiskt hand med en annan polisman som han trodde gratulerade honom till dådet.

Flirtade hämningslöst
Thalia kom från en aristokratisk familj som slösat bort större delen av sin förmögenhet och hennes föräldrar välkomnade därför när att deras vilda dotter vid 16 års ålder gifte sig med sjöofficeren Tommie Massie. Paret flyttade till Hawaii där USA hade en stor militärbas. Men paradisön tråkade ut Thalia som började dricka och ställa till med våldsamma offentliga gräl eller hämningslöst flirta med andra män.

Tommie blev allt mer frustrerad och äktenskapet knakade i fogarna.
Thalia gick till en psykolog som rådde henne att söka psykiatrisk hjälp. Det gjorde Thalia aldrig men hon lovade Tommie att skärpa sig och för att visa sin goda vilja följde hon med till Navy Night på Ala Wai Inn den 12 september 1931. Thalia trivdes inte på festen och kort efter midnatt gick hon ensam hem utan att säga till någon. Tommie blev inte orolig, det hade aldrig hänt att en vit kvinna blivit överfallen på Hawaii. Först när klockan närmade sig två ringde han hem för att höra hur det stod till. Hysterisk bönföll Thalia honom att skynda sig hem.

När Tommie kom innanför dörren såg han att hon blivit slagen i ansiktet. Hennes käke var bruten och hon berättade att när hon promenerat genom natten hade en grupp hawaiianer kört förbi i en bil och kidnappat henne. De hade släpat in Thalia i ett buskage och våldtagit henne flera gånger. Hon protesterade häftigt när Tommie ville ringa polisen men han insisterade.

Upprörd stämning
När polisen kom kunde Thalia varken beskriva männen eller deras bil, vilket inte var så konstigt eftersom Thalia hade gravt nedsatt syn och såg knappt någonting alls utan starka glasögon. Men polisen fick ändå snabbt upp ett spår. Tidigare samma natt hade en bil med asiatiska invandrare och hawaiianer, bland dem Joseph Kahahawai, nästan krockat med en annan bil. Kahahawai hade klappat till den andra bilföraren, en kvinna, som ringde polisen och uppgav registreringsnumret.

Thalia hade hört registreringsnumret på den efterlysta bilen upprepas på radion hela natten igenom och rätt som det var mindes hon nummerplåten på kidnapparnas bil. Thalia pekade också ut de unga männen under en vittneskonfrontation. Problemet var bara att inga förutom de misstänkta radades upp. När Thalias historia nådde Hawaiis högst rankade militär, amiral Yates Stirling, utbrast han:

– Vi ska hänga upp dem i ett träd.

Anklagelserna förskräckte Hawaiis guvernör Lawrence Judd för ön var ingen delstat utan ett territorium som lydde under USA:s regering. Sydstatarna i kongressen ogillade att det inte fanns några raslagar på Hawaii och ville gärna ställa till problem för ön. Den lokala polisen, som sattes under hårt tryck, förfalskade till och med förhörsprotokoll som de försökte lura de anklagade att skriva under.


Juryn slogs
Under rättegången gav Thalia först en mycket detaljerad och gripande beskrivning av det fruktansvärda övergreppet. Men när försvarsadvokaten pressade henne började hon sväva på målet och fick plötsliga minnesluckor. Dessutom hade en läkarundersökning inte kunnat hitta några bevis för en våldtäkt och oberoende vittnen kunde svära på att de anklagade befunnit sig i andra änden av Honolulu när överfallet skulle ha ägt rum.

Juryn överlade i fyra dygn och medlemmarna råkade till och med i slagsmål med varandra. Men de kunde inte komma fram till ett utslag och till slut ogiltigförklarades rättegången.

Rasande gav sig soldater av till Honolulus färgade kvarter. Beväpnade med dunkar av flygplansbränsle tänkte de starta en mordbrand men avstod i sista stund. Några andra militärer kidnappade en av de anklagade, japanen Horace Ida och försökte tvinga fram en bekännelse genom att slå honom.
thalia1.jpg

De anklagade männen, Joseph Kahahawai är inringad. 


Illvilligt skvaller
Hawaiis handelskammare utlovade en belöning på 5000 dollar till den som kunde hitta fällande bevis mot de anklagade. Polisen lovade att den av de misstänkta som erkände skulle få belöningen – och sin frihet.

Men alla männen vidhöll sin oskuld. Nyåret 1932 hade ännu inget nytt rättegångsdatum spikats och ju längre tiden led desto mer skvallrade folk illvilligt om Thalia. Till slut beslöt Thalias mor Grace Fortescue att hon, Tommie och två av Tommies bekanta från flottan skulle röva bort Kahahawai och tvinga fram en bekännelse.

Efter att de tvingat in Kahahawai i bilen körde de hem honom till Graces villa, där trycktes han ned på en stol och uppmanades att bekänna sitt brott. När han vägrade sköts han i bröstet. Kulan träffade Kahahawai i lungan och det tjugo minuter senare var han död. Drunknad i sitt eget blod.

Gärningsmännen var på väg att dumpa hans kropp i havet när de stoppades av polisen och greps och häktades. Flottan krävde att få kontroll över brottslingarna och lät dem bo i lyx på ett fartyg. Grace överöstes av blommor som beundrare skickade till henne från hela USA.

Men i de fattiga slumkvarter där Kahahawai var uppvuxen bevistade tusentals människor den unge mannens begravning. Hans far berättade hur sonen svurit på bibeln att han var oskyldig.

En högre lag
Under rättegången försvarades Grace och hennes medbrottslingar av stjärnadvokaten Clarence Darrow. Han hävdade att det var Tommie som dödat Kahahawai. Bekvämt nog hade dock Tommie lidit av en sådan allvarlig sinnesförvirring att han varken kunde minnas eller hållas ansvarig för dådet. När Darrow märkte att denna strategi inte gick hem åberopade han istället en ”högre lag” som gav en make rätt att döda sin hustrus våldtäktsman.

En tårögd Thalia kallades att vittna om sin äktenskapliga lycka innan överfallet. Men åklagaren hade fått tag på Thalias psykologjournal och stack den under näsan på henne. Hon vrålade rätt ut och med ansiktet förvridet av raseri slet hon sönder journalen och ropade:

– Tommie låt dem inte få dig att tro att jag inte älskar dig!

Juryns överläggningar ägde rum i skuggan av hotet om undantagstillstånd och militärt maktövertagande. De visste att polisen i Honolulu hade monterat upp kulsprutor på sina patrullbilar. Efter tre dagar kom juryns utslag, alla fyra befanns skyldiga till dråp och dömdes till tio års fängelse.
Thalia skrek rakt ut medan gärningsmännen satt förstummade av chock.

Jakten på sanningen
De dömda hade inte behövt oroa sig. Guvernör Judd bjöd in dem till sitt palats och förkortade deras straff till en timme – att avtjänas i hans salong. Enligt ryktet bjöd han sina fångar på champagne.

thalia2.jpg



Efteråt skickade flottan Grace, Tommie och Thalia med första bästa båt bort från Hawaii. När de anlände till San Francisco hyllades de som hjältar och ärade gäster.

Efter att paret Massie lämnat Hawaii gjorde myndigheterna där en ny oberoende utredning. Den slog fast att de fem anklagade omöjligt hade kunnat överfalla Thalia och ifrågasatte om hon överhuvudtaget hade blivit våldtagen.

Rapporten offentliggjordes aldrig och Kahahawais olyckskamrater måste leva sina liv i skuggan av brottsmisstankarna.

Inte heller för Thalia hade historien ett lyckligt slut. Tommie lämnade henne några år efter den ödesdigra natten och hon dog för egen hand år 1963.