Fullmånen fick dem att döda

30 000 misstänkta varulvar avrättades i 1600-talets Frankrike. Men även i modern tid kommer rapporter om människor som förvandlas till galna mördare när fullmånen lyser. Vilka mystiska krafter besitter vår bleka granne på natthimlen?

Text: Petter Karlsson
Foto: Getty Images, Wikimedia Commons

År 1603 erkände den 13-årige Jean Grenier att det var han som låg bakom en rad mystiska dödsfall i Bordeaux. Under en tid hade barn försvunnit spårlöst från vägar och fält. Vid ett tillfälle stals till och med ett spädbarn ur en vagga medan modern sov i samma rum. Huvudvittnet, en jämnårig flicka, berättade att hon själv blivit attackerad av en vargliknande figur på två ben. Tack vare att hon fick fatt i en järnstång kunde hon freda sig mot den hårige besten.

”Det var jag”, bekände Jean Grenier och berättade att han i fullmånens sken förvandlades till en varg som dödade och åt barn. Förbannelsen hade han fått när en mystisk ryttare, som han kallade ”Skogarnas herre”, kysst honom ”med en mun kallare än is”.

”Mannen gav mig också en vargpäls och uppmanade mig att aldrig klippa min vänstra tumnagel.”

Att Jean Grenier verkligen begått de bestialiska morden var tveklöst. På grund av sin ringa ålder slapp han dock dödsstraff och spärrades istället in i ett kloster under resten av sitt liv. Det intressanta är att ingen, vare sig polis, domare eller jury, tycks ha ifrågasatt hans status som varulv. Ja, sanningen är att franska myndigheter under 1500- och 1600-talet kom att anklaga närmare 30 000 personer för att nattetid förvandlas till raggiga, bestialiska mördare. Många torterades för att erkänna. De flesta avrättades.

Bland de dödsdömda fanns en viss Gilles Garnier, som bodde med sin hustru i en fallfärdig hydda djupt inne i skogen. Alla såg enslingen som ett vänligt och ofarligt original – tills han en dag påträffades i färd med att kalasa på en liten mördad flicka. När han flydde bort sprang han på alla fyra. Vid gripandet erkände Garnier att han vid fullmåne förvandlades till en varg och att han ätit upp flera barn.

Gilles Garnier sägs ha blivit påkommen när han åt upp en liten flicka.

Gilles Garnier sägs ha blivit påkommen när han åt upp en liten flicka.

 


Uråldrig tro
Blott en bunt förvirrade dårar? En masspsykos som fick sin näring av vidskepelse, religion och häxjakt? Eller ligger det faktiskt något bakom den gamla folktron att fullmånen styr och rör till våra liv?

Att månen ägde mystiska krafter ansåg redan de gamla grekerna, och många folkslag före dem. Den äldsta bevarade avbildningen av en fullmåne tros vara en 5 000-årig hällristning i irländska Knowth. Visserligen hävdade redan den antike filosofen Anaxagoras på 400-talet före Kristus att månen blott var en gigantisk rund sten som reflekterade solens sken – ett påstående som tvingade honom i landsflykt.

Men nästan alla andra vetenskapsmän, inte minst Aristoteles och Plinius den äldre, trodde fullt och fast på den bleka himlakroppens påverkan på människans kropp och psyke. När månen är full, noterade de, blev inte bara sömnen sämre och drömmarna otäckare. Det inträffade också fler olyckor, bråk, brott, sjukdomar, födslar, mord och självmord.

Samma åsikt tycks i stort sett ha funnits inom alla kända kulturer. När månen var i avtagande ansågs det klokt att avsluta saker, när den åter tändes var det dags att åter dra igång nya projekt och så vidare. Många medicinalväxter skulle plockas vid fullmåne för att få bäst effekt, bland annat den märkliga alrunan, som nästan såg ut som en människa och påstås skrika (!) när den drogs upp ur jorden. Häxor trollade också bäst vid fullmåne. Vilket också var tidpunkten då vampyrer klev upp ur sina gravar och vanliga människor förvandlades till vargar.

Ligger det något bakom den gamla folktron att fullmånen styr och rör till våra liv?

Ligger det något bakom den gamla folktron att fullmånen styr och rör till våra liv?

 

 

Fler brott
I antikens Rom trodde många på ”versipellis”, som ordagrant betyder vändskinn, alltså en person som kan förvandlas till en varg. Isländske skalden Egil Skallagrimsson påstod att hans farfar ska ha varit en ”kveldúlfur”, alltså en varelse med hud som snabbt kan bli till päls. Men även den nyktre svenske 1500-talsbiskopen Olaus Magnus återger historier om varulvar, men framför allt hur fullmånens cykler påverkar såväl den kvinnliga menstruationen som psyket hos känsliga personer, våldsverkare och galningar.

För det är onekligen ingen slump att det engelska ordet för dåre, lunatic, fick sitt namn efter det latinska ordet för måne, luna. Eller att man i Bibeln benämnde epileptiker och sinnessjuka som ”månadsrasande”. Det intressanta är att vi än idag vet förvånansvärt lite om hur, varför eller om månen påverkar våra liv. Varje år kommer nya forskningsrapporter som antingen styrker eller avfärdar tesen om vi människor är lika utsatta för månens kraft som exempelvis världshaven.

Lurar varulvar ute i mörkret?

Lurar varulvar ute i mörkret?

 


Sjukare och elakare
Just fenomenet ebb och flod tillhör det starkaste argumentet bland ”fullmåns-ivrarna”. Redan Aristoteles ansåg det logiskt att kroppens vätskor påverkades på ett liknande sätt. I modern tid stöds han av bland annat de indiska forsk-arna C P Thakur och D Sharma, som i ansedda British Medical Journal 1984 presenterade en undersökning från tre olika polisstationer i Bihar. Vid fullmåne, visade studien, noterades tre gånger så många brott, men även fler trafikolyckor och förgiftningsfall än annars.

”Vår förklaring är mänskliga tidvattenvågor”, skrev forskarna i sin rapport. ”När solen, månen och jorden ligger i rak linje, påverkas vi förmodligen såväl fysiskt som psykologiskt och biokemiskt.”

Att hjärnan består av 70 procent vatten kan förstås stödja denna tes. Andra forskare har föreslagit att det är månskenets elektromagnetiska strålning som sätter igång dessa processer. De mer skeptiska gissar att alltsammans enbart är hjärnspöken – att vi tror så starkt på månens kraft att det undermedvetet gör oss oroligare, sjukare och elakare.

Men hur förklarar man då att det finns variationer även i djurvärlden?
Undersökningar pekar nämligen på att afrikanska lejon är mer benägna att attackera döda människor vid fullmåne. Koraller utanför Australiens kust tycks i sin tur föröka sig flitigare – vilket också gäller många fiskarter. Hos fåglar, får och laboratorieråttor har man också noterat en förändring i hormonbalans och smaksinne när det är fullmåne. Det enda vi säkert tycks veta om den mystiska månen är att vi ingenting säkert vet.

Samtidigt som vissa vetenskapsmän avfärdar rapporterna om ökade psykoser, våldsbrott och sjukdomar som ”dåligt underbyggda”, menar många vanliga människor att de sover sämre och blir oroligare när fullmånen lyser.
Det finns svenska yogalärare som på allvar hävdar att risken att tappa balansen när man står på huvudet är klart större vid fullmåne. Det finns också barnmorskor som bestämt menar att de som fått ägglossning och blivit gravida vid fullmåne oftare föder söner.

I Argentina instiftades på 1920-talet till och med en lag som ger den sjunde sonen i varje familj en medalj av staten och presidenten som gudfar – allt för att rädda dem från folktron att de förvandlas till blodtörstiga mördare i fullmånens sken.

Det är en lag som fortfarande lever kvar. 

Publicerat