Mysteriet med den heliga Graal

Hitler trodde dess magiska krafter kunde ge militära segrar. Men än idag träter de lärde om sanningen bakom Den heliga Graal. Är det bägaren som användes vid Jesus sista nattvard? Eller rent av frälsarens hemliga älskarinna?

Text: Petter Karlsson
Foto: Getty Images, Shutterstock, Wikimedia Commons

I filmen ”Indiana Jones och det sista korståget” vaktas den av uråldriga korsriddare djupt inne i öknen.

I verkligheten … ja, vad vet vi egentligen om den relik som ständigt toppar arkeologernas önskelista över historiens främsta drömfynd?

”En bägare med övernaturliga krafter som kopplas till Jesu död”, brukar vara det vanligaste svaret.

Men resten av legenden är både motsägelsefull och höljd i dimma. Faktum är att man inte ens kan veta om Den heliga Graal var en dryckesbägare eller ett slags uppsamlingskärl.

 

indy.jpg

Enligt den ena versionen var den identisk med den kopp eller det glas ur vilken Jesus och lärjungarna drack vinet vid den sista måltiden. Enligt den andra versionen var det i denna som Josef från Arimatea samlade ihop blodet, när han rengjorde den döde frälsarens kropp efter korsfästelsen.

Josef är nyckelpersonen i historien om Graal. Han finns omnämnd i Bibeln som en judisk ledare, en av medlemmarna i det styrande rådet Sanhedrin, som i hemlighet var Jesu lärjunge. Hemstaden ska ha legat omkring tre mil nordväst om Jerusalem, nära nutida staden Rantis. Enligt en senare tradition ska han också en gång ha varit soldat i romarnas tjänst.

Av romarna fick Josef tillåtelse att ta ner och begrava Jesu döda kropp i en klippgrav i sin trädgård. Nikodemus, en annan rådsmedlem som en natt i lönndom sökt upp Jesus för att få veta hur man kan ”bli född på nytt”, hjälpte till. Tillsammans tvättade och täckte de kroppen med linnebindlar och väldoftande kryddor.

Sköld och spjut
Där försvinner visserligen Josef från Arimatea ur den bibliska historien. Men bara för att 1100 år senare dyka upp i en riddarroman av den franske författaren Chrétien de Troyes.

Nu är han missionär i Britannien. En kraftfull, hängiven och orädd gestalt som på långt håll känns igen på sin änglavita sköld med rött kors.

Skölden ska omsider också få en viktig plats i myten om Graal, eftersom den dyker upp i legenden om kung Arthur. Där bärs den av riddaren Galahad, kung Salomons ättling, som ska ha fått den i ett kloster med ”vita bröder”.

En annan relik är det blodstänkta spjut eller lans som Josef plockat med sig från Golgata.

Det var med detta Jesus stacks i sidan av de romerska soldaterna för att konstatera att han verkligen var död.

Men framför allt bär Josef av Arimatea med sig Graal – ett kärl, tillverkat av en enda ädelsten, som besitter magiska krafter.

Denna är inte nämnd i Bibeln, däremot hos nyss nämnde Troyes som låter en av kung Arthurs riddare, den ärlige och oskuldsfulle Parsifal, få syn på den under en fest på ett mystiskt slott.

Symbol eller vapen
Berättelsen utvecklades några år senare av bland annat den bayerske poeten Wolfram von Eschenbach. I hans version är Graal en självlysande sten, fallen från himlen, vaktad av de kyska elitsoldaterna ”Templeisen”.

För redan här, under medeltiden, började meningarna gå isär om vad Graal egentligen var eller hade varit.

För vissa blev det blott en sinnebild för det andliga sökandet. En vacker symbol för strävan att bli en bättre och mera gudfruktig människa.

För andra en äkta relik som besatt magiska krafter. Den som fann bägaren kunde räkna med evig ungdom och en djup förståelse för tillvarons innersta mening.

Det sades också att den som drack ur den aldrig mer skulle behöva känna hunger eller törst. I de rätta, fromma händerna kunde den också fungera som ett fruktansvärt vapen mot de otrogna.

Var namnet kommer ifrån har inte ens de lärde lyckats enas om. Om man googlar fram Opus Deis hemsida – den katolska gren som tillsammans med Graalen har en viktig roll i romanen Da Vinci-koden – härleder man det till det klassiska latinets ord för skål – crater.

Där påpekas också att Graalen enligt traditionen ska ha förts av Josef till brittiska Glastonbury, inte långt från Stonehedge. Där ska Josef även ha planterat skott från Jesu törnekrona.

Hemligt sällskap
Omkring reliken samlades, precis som i riddarromanerna, en edsvuren vaktstyrka. Den fick till uppgift att skydda Graalen och kom senare att förknippas med Tempelriddarorden, samma organisation som kom att utgöra påvens starkaste kort i korstågen och än idag existerar som ett mer eller mindre hemligt sällskap.

Enligt vissa ska dessa tempelriddare – precis som frimurarna, som enligt en tradition övertagit fördolda mysterier från murarmästarna vid Salomos tempel – ha hämtat kunskaper om det ockulta i urgamla egyptiska skrifter.

Det ska också ha varit efter ordens mönster som Heinrich Himmler organiserade sitt ökända SS – ett faktum som på 1900-talet svärtade ner Graalens tidigare mer glamorösa rykte.

Just nazisterna tillhörde dem som lade stor energi på att finna Graalens hemlighet. Adolf Hitler var som bekant mycket intresserad av det ockulta. Han hoppades Graalen kunde användas som ett hemligt vapen och hyste speciellt intresse för det spjut som förvaras på ett museum i Wien.

Enligt legenden är det just det vapen som stacks i Jesu sida på Golgata – och den som äger det ska regera världen.

 

 

Är detta verklighetens Graal?

 

Holy_Grail_of_Valencia_251233.jpg

Ädelstenen i Valencia

Enligt en legend behöver Graals magiska kraft förnyas varje år. Detta sker genom att en duva kommer ner från himlen och lägger oblat i kärlet.

Då och då avslöjar en inskription i ädelstenen namnet på dem som kallats till evig lycksalighet i Graals slott Montsalvat (Frälsningens berg). Detta har identifierats med olika orter i Spanien, särskilt vallfartsorten Salvatierra som ligger på en sydsluttning i Pyrenéerna.

Idag förvaras en bägare, uthuggen i en enda jättelik ädelsten, en agat, i katedralen i Valencia, som påstås vara den äkta Graal. Denna ska enligt traditionen ha förts till Rom av lärjungen Petrus och använts av de tidiga kristna, sedan Petrus själv dött martyrdöden.

Under förföljelserna räddades den av helgonet Sankt Laurentius, som var född i Valencia. Dit fördes den också på 1400-talet.

 

Graal_Genua_251234.jpg

Glasskålen i Genua

I katedralen som byggts till helgonet Sankt Laurentius ära förvaras en skål som identifieras som Graal. Den ska ha påträffats under korsriddarnas erövring av den israeliska kuststaden Caesarea år 1101 och därefter förts till Genoa.

På 1800-talet hamnade den i klorna på Napoleons armé, men krigsbytet lämnades omsider tillbaka till italienarna. Skålen är sexkantig och gjord av glas.


Tennbägaren i Jerusalem

En anglosaxisk pilgrim uppgav att han på 600-talet sett och vidrört Graalen i Jerusalem. Den förvarades då i Den heliga gravens kyrka, strax intill den plats där Golgata enligt traditionen ska ha legat.

Graalen var enligt pilgrimen gjord av tenn och hade två handtag, så kallade ”hänklar”.


Jesu ättlingar

Är Graal inte alls något föremål, utan en släktlinje? Ja, den teorin fördes bland annat fram av Dan Brown i romanen Da Vinci-koden.

Jesus och Maria Magdalena ska enligt den ha fått en dotter, Sara, vars avkommor blev den merovingiska dynastin i Frankrike. Det gamla franska uttrycket för Den heliga Graal, San gréal, anspelar på Sang réal, som betyder "kungligt blod".

Eftersom denna blodslinje hotade påvens suveränitet, grundades i hemlighet sällskapet Prieuré de Sion som en sorts skyddsvakt. Bland dess stormästare nämns namn som Isaac Newton, Victor Hugo, Claude Debussy, Jean Cocteau och Leonardo da Vinci.

En tolkning av da Vincis berömda fresk Nattvarden hävdar att lärjungen till vänster om Jesus inte är aposteln Johannes utan Maria Magdalena. Att målningen saknar kalk tas dessutom som bevis för att konstnären visste att Maria Magdalena var identisk med Graalen.

Sökandet efter Graalen blir därför detsamma som ett sökande efter Maria Magdalenas kvarlevor, samt de dokument som redovisar Jesus släktlinje. Dessa reliker ka vara gömda av Prieuré de Sion i en hemlig krypta, eventuellt under 1400-talskyrkan Rosslyn Chapel i Skottland.

Publicerat