Köpenhamn i september 1944. Kampen mot nazisternas ockupation hade hårdnat och de danskar som arbetade för tyskarna riskerade att likvideras. Den kommunistiska motståndsrörelsen Bopa visste att en kvinna som kallades Jenny Holm var en farlig angivare. På kvällen den 12 september skickade de tre män, med Holger Madsen i spetsen, till Jennys adress på Blågårdsgade i Köpenhamn för att röja henne ur vägen. Männen gick upp till tredje våningen och ringde på dörren till hennes lägenhet. När ingen öppnade satte de sig utanför dörren och väntade. Så dök Jenny upp. Männen hävdade att de var från polisen och krävde att få genomföra en husrannsakan. Hon vägrade och männen drog sina pistoler. Jenny sprang en våning ner och på trappavsatsen slet hon upp en pistol och hotade att skjuta. Hon ropade att de bara var ”vanliga angivarsvin”. Männen blev osäkra. Höll de på att begå ett fruktansvärt misstag?
Jenny erbjöd sig att visa sina id-handlingar som hon hade i väskan om en av dem kom ner obeväpnad. Madsen stack sin pistol i fickan och gick henne till mötes. Väl där nere försökte han vrida vapnet ur handen på Jenny, men hon lyckades skjuta fem skott. Inget av dem träffade. Nu störtade de andra männen fram och ett vilt slagsmål utbröt. Bopa-männen slet till sig hennes väska och vapen innan de försvann från huset. Senare dök den danska polisen upp och lagens väktare blev påtagligt gripna när Jenny berättade att hon, i egenskap av motståndskvinna, hade överfallits av män från Gestapo. En av polismännen ville hjälpa henne att fly till Sverige.
Børge Thing, ledare för den kommunistiska motståndsrörelsen Bopa, gav ordern om det misslyckade attentatet på Jenny i Köpenhamn.
Den kvinna som Gestapo skulle ge täcknamnet Jenny Holm föddes 1916 som Ellen Anna Marie Christensen. Medan hennes föräldrar reste runt med en cirkus bodde Jenny hos sin stränga farmor. Det berättas att flickan en månljus natt smög in i farmoderns sovrum och försökte kväva sin farmor med en kudde. Familjen ursäktade gärningen med att Jenny var mångalen och framöver bands hon fast i sin säng.
Blev misshandlad
Jenny var mycket begåvad men så närsynt att hon avråddes från fortsatt skolgång. Bara 16 år gammal gifte hon sig. Men äktenskapet blev kortvarigt eftersom mannen var våldsam och slog henne.
Så den 9 april 1940, när Jenny var 24 år gammal, vaknade hon upp till att tyskarna hade marscherat in i Danmark. Jenny bodde i Köpenhamn och var ofta ute på krogen. Där träffade hon människor från Gestapo, som värvade henne som angivare. I mars 1941 reste hon plötsligt till Hamburg för att jobba på fabrik. Här knöt hon kontakt med kommunister som nazisterna ville övervaka. Ute i Hamburgs nöjesvimmel mötte Jenny landsmannen Ib Birkedal Hansen. Före kriget hade han varit en ohederlig affärsman och efter ockupationen blev han den högst placerade dansken i Gestapo. Han var omtalad för sin brutalitet. Det slog gnistor mellan de båda.
Gestapo skickade paret till Danmark för att tillsammans jaga kommunister. Jennys förmåga att väcka tillit och hennes starka erotiska dragningskraft
gjorde henne till en perfekt lockfågel. Hon skröt med att hon ensam spårat upp runt 100 danska kommunister. Jenny jagade också rätt på frihetskämpar av annan politisk färg och engelska agenter som verkade i Danmark.
Många män
Hon tröttnade på Birkedal och tog istället en rad andra män från Gestapo som älskare. Jenny njöt så av jaktens spänning att hon inte oroade sig över att nazisternas krigslycka vände år 1943. Men hennes täta besök på Gestapos högkvarter i Köpenhamn tilldrog sig motståndsrörelsens uppmärksamhet och därför försökte männen från Bopa att likvidera henne på Blågårdsgade. Efter det misslyckade attentatet förstod tyskarna att Jenny var alltför välkänd i Köpenhamn för att kunna vara till någon nytta. Hon skickades därför till staden Kolding på Jylland. Här hade Gestapo inrättat ett fruktat högkvarter i den stora byggnaden Staldgården. För att döva sin ångest inför krigsslutet ägnade sig de anställda åt orgier och missbrukade droger som fick dem att släppa alla hämningar gentemot sina offer. Här började Jenny för första gången själv tortera fångar.
Hon blev älskarinna åt den brutale förhörsledaren Johannes Rasmussen och den 26 januari 1945 reste de till småstaden Vamdrup strax söder om Kolding. De jagade en frihetskämpe med täcknamnet Knud. Gestapo hoppades att Knud skulle kunna föra dem till den framstående motståndsledaren Vagn Merrild Jensen. I Vamdrup klev Rasmussen och Jenny in i en cykelhandel som ägdes av frihetskämpen Peder Pedersen. De utgav sig för att tillhöra motståndsrörelsen och frågade efter Knud men fick veta att han var bortrest. De gick sedan hem till Pedersens fru och vuxna dotter för att försöka pumpa dem på upplysningar. Men på vägen tillbaka till sitt hotell besköts paret med kpistar.
Förhörsledaren Johannes Rasmussen var en av Jenny Holms många älskare genom åren.
Terror och hämnd
Personalen i cykelaffären hade varskott Knud och nu tog han och två andra motståndsmän chansen att likvidera de hatade landsförrädarna. Jenny och Rasmussen kastade sig ned på marken och drog sina pistoler. Den eldstrid som nu följde varade så länge att en av motståndsmännen måste byta magasinet till sin kpist. Rasmussen fick två skott genom lungan men överlevde. Jenny klarade sig med kulhål genom sina överdragsbyxor. Hon lyckades fly och väl i säkerhet såg Jenny till att fru Pedersen och hennes dotter greps och fördes till Staldgården. Där slog Jenny de båda skräckslagna kvinnorna, brände dem på brösten med cigaretter och hotade att slå ihjäl modern.
Efter eldstriden vårdades Rasmussen på ett sjukhus söder om Kolding och
i början av februari tog Jenny tåget för att hälsa på honom. Där sprang hon på Vagn Merrild Jensen. Båda presenterade sig under falska namn och Jensen bjöd henne på kafé. Först efter att de skilts åt förstod motståndsledaren vem den charmiga kvinnan kunde vara och bytte kläder.
Det var i rättan tid, för Jenny hade gett hans signalement till tyskarna. Nu följde en underlig brevväxling mellan Gestapokvinnan och motståndsmannen där de försökte locka varandra i en dödsfälla. Våren 1945 blev Kolding en ännu farligare plats att vara på när den nazistiska Petergruppen flyttade in i stadens flottaste villa. Petergruppens uppgift var att genom terror och mord hämnas på motståndsrörelsens aktiviteter. Den tyske SS-mannen Paul Lensing var en av gruppens grövsta förbrytare. Han blev Jennys älskare och den ende man som verkar ha betytt något för henne. Men när Danmark befriades den 5 maj skildes paret åt. Lensing begick självmord, medan Jenny flydde från Kolding.
Motståndsrörelsemannen Vagn Merrild Jensen fick Jenny Holm att börja jaga sina forna kollegor och vänner.
Bytte sida
Jenny greps i slutet av maj och kort därefter fick hon oväntat besök av Vagn Merrild Jensen, som kom till hennes cell tillsammans med en högt uppsatt polis. De ville ha hennes hjälp att spåra upp landsförrädare och krigsförbrytare. Jenny, som var tämligen skrupelfri, såg inga hinder i att börja ange sina tidigare kollegor. Problemet låg snarare i att allmänheten skulle reagera negativt på om hon släpptes från fängelset.
Lösningen var värdig en agentfilm. Jenny spärrades in i ett militärfängelse i Köpenhamn och en natt i november blev hon i hemlighet överlämnad till Jensen medan en annan kvinna tog hennes plats i fängelset. Några dagar senare fördes den falska Jenny i en polisbil genom Köpenhamn. Kvinnan kastade sig ur bilen och hoppade in i ett förbipasserande fordon. Polisen sköt efter henne – med lösa skott. Flykten var så skickligt iscensatt att människor på plats attackerade polismannen.
I mars 1946 skickades Jenny till den brittiska zonen i Tyskland för att leta upp krigsförbrytare. Hennes första uppdrag var att spåra sin forne älskare Birkedal. Det misslyckades hon med, men hon fick tag i Petergruppens grundare Otto Schwerdt och följde med i bilen när två danska poliser transporterade Schwerdt norrut mot den tysk-danska gränsen. En av poliserna gav henne en skarpladdad pistol för att hon skulle bevaka fången. Trots det valde Jenny att stiga av vid gränsen och fortsätta tjäna sina tidigare motståndare.
Jenny Holm
Hamnade i fängelse
Jenny spårade upp 19 krigsförbrytare och trodde nog att hennes arbete skulle skydda henne från åtal, men hösten 1948 ställdes hon inför rätta i Kolding. Men Jenny dömdes istället till fängelse och efter tre år var hon en fri kvinna. Den danske åklagaren Dines Kirk ansåg dock att Jenny inte drevs av en önskan att gottgöra sina förbrytelser utan enbart av opportunism och längtan efter spänning. Därför borde hon dömas till döden för sina brott under ockupationen.
När Jenny hösten 1948 ställdes inför rätta i Kolding fälldes hon för 28 olika förbrytelser. Åklagaren yrkade på dödsstraff. Men rätten ansåg att Jenny handlat i självförsvar när hon skjutit på de motståndsmän som försökt döda henne och det gick heller inte att bevisa att hon planerat likvideringar av människor ur motståndsrörelsen. Jenny dömdes därför istället till 18 års fängelse, men redan år 1952 blev hon benådad. Varför vet man inte riktigt, men förmodligen fick hon hjälp av kollegor från den brittiska och danska underrättelsetjänsten.
Jenny var märkt av tiden i fängelset och övertygad om att hon kunde kommunicera med döda Gestapokollegors andar. Hon tog sig namnet Anna Marie Lensinger – till minne av sin SS-älskare – och skapade ett nytt liv som helbrägdagörare. Hennes patienter berättade att hon hade ”elektriska händer” som botade smärtor. Det sägs att Muammar al-Gaddafi var en av de utländska makthavare som kom för att bli behandlad.
Det är svårt att veta om Jenny hade någon kontakt med bekanta från krigsåren, men det står klart att hon levde i fruktan för hämnare. Hon vägrade låta sig fotograferas och åkte alltid bil när hon måste lämna sin flotta lägenhet. När Jenny dog 1999 var ingen bjuden till begravningen och hennes sista viloplats är okänd.
