Lasse-Maja var en besynnerlig och gåtfull brottsling i kvinnokläder. Men framför allt stal han folkets hjärtan. För 200 år sedan var tjuven från Bergslagen landets mest lästa författare – och kanske vår förste kände transvestit. Och han är fortfarande i högsta grad ett mysterium.

Text: Petter Karlsson
Foto: Wikimedia Commons

Det var som om Clark Olofsson skulle ha lett guidade turer i Kumlabunkern och därefter inbjudits att äta lunch med kronprinsessan Viktoria. Men Lasse-Maja var ingen vanlig förbrytare. När hans memoarer nådde boklådorna år 1833 blev de snabbt en bästsäljare.

”Vad som lästes bland folket? Jo, det var mest Lasse-Maja och Bibeln”, sa en gammal man i sörmländska Torshälla när Uppsala folkminnesarkiv på 1930-talet bad honom minnas sin ungdom. För den svenska självbiografi som har getts ut i flest upplagor skrevs av en tjuvaktig transvestit från Västmanland.

Lars Larsson, som han egentligen hette, föddes den 5 oktober 1785 som son till en skräddare i byn Djupdalen i Ramsbergs socken. Död 60 år senare i Arboga efter ett liv som var lika brokigt som läsvärt.

Smeknamnet kom från en tidig käresta, grannens flicka Maja Andersdotter, som Lasse ibland brukade gömma sig hos. Det har antagits att hans vurm för kvinnokläder enbart hade sitt ursprung i att han sökte en förklädnad. Men biografin antyder att det även fanns andra skäl:

”En dag föll det mig in att taga på mig Majas kläder, hon kom just upp då jag tagit dem på mig. ’Ack!’ utropade hon, ’hvad du ser prägtig ut i fruntimmerskläder!’ Hon ropade på sina föräldrar att de skulle komma upp och se hur väl Lasse nu såg ut i hennes kläder.”

För visst var Majas klänningar och hucklen bra att stjäla i. Men Den vidtberyktade Äfventyraren Lasse Majas egentligen Lars Molins besynnerliga Öden och Lefnadshändelser från dess yngre år till 1813, då han för sina begångna förbrytelser i kraft af Kongl Svea Hof-Rätts Utslag dömdes till lifstidsfängelse på Marstrands fästning Carlsten: Af Honom Sjelf författad, som efter 1840 gavs ut under den något bekvämare titeln Den byxlöse äventyraren, skildrade också ett liv som bröt mot gängse norm.

Lasse-Maja klädd i kvinnokläder.

Lasse-Maja klädd i kvinnokläder.

 


Skräckblandad förtjusning
Idag skulle vi ha kallat Lasse-Maja för transsexuell. Hans förvånansvärt öppenhjärtiga bekännelser av att få kickar av att klä sig i kjol och sova hos både män och kvinnor torde ha orsakat viss skräckblandad förtjusning i 1800-talets Sverige. Eller underskattar vi våra förfäders tolerans såväl som deras lustar? Att homosexualitet var i lag förbjuden innebar förstås inte att det aldrig förekom. Lasse-Maja slinker också undan genom att aldrig tala klarspråk om huruvida han verkligen låg med män.

Vid ett tillfälle arbetar han på bordell och beskriver hur en sexköpare ”var på det högsta intagen och kysste, klappade och smekade mig på allt upptänkligt sätt”. Varvid Lasse-Maja blåser ut ljuset, smyger iväg och låter bordellens värdinna inta hans plats i sängen.

Man kan också notera att det fanns fruntimmer i släkten som också struntade i könsrollerna. En viktig roll spelade mostern Maria Olsdotter, känd som ”Gruvmora i Stråssa”, en manhaftig kvinna som beskrivs i berömmande ordalag av den i gengäld späde och finlemmade systersonen:
”Hon var en riktig hjältinna för sitt kön, klädde sig i jägarekläder, var en fullkomlig ryttare, jagade gärna och var ute på andra strövtåg samt var således mera karl än fruntimmer.”

Lasse-Maja berättar också med gott humör hur brukspatroner, inspektörer, länsmän och präster vid åsynen av honom gripits av de häftigaste lidelser och lovat makt, myndighet och till och med äktenskap. Han beskriver att kvinnokläderna ger honom möjlighet att jobba som kammarjungfru, hushållerska och prostituerad.

Men Lasse-Maja ger också en god inblick i Fattigsverige, där man fortfarande var backstugusittare, latrintömmare, marknadsmånglare och spinnhushjon.
Att dåtidens litteratur lämnade de borgerliga salongerna var ovanligt. Men Lasse-Maja var själv offer för en omvänd klassresa. Mamma Stina var från början av rik bergsmanssläkt. Pappa Lars var skräddare men hade genom äktenskapet klättrat upp några snäpp på samhällsstegen. Strax efter sonens födelse tycks dock familjen ha hamnat på obestånd


Åkte fast
Att barndomshemmet kallades Nöden var inte en slump. När Lasse som 17-åring döms för stöld verkar han redan vara en rutinerad tjuv, möjligen för att hemmet inte kunde föda eller klä honom. Eller var han bara en inpiskad latmask?

Ja, memoarerna antyder att Lasse-Maja nog inte riktigt var lagd åt det arbetsamma hållet. Han utmålar sig själv som en gladlynt slarver som sökte livets goda. Bland annat ska han ha utvecklat en talang som kock, vilket senare kom att hjälpa honom i livet.

Men innan bör hans historiska brott avhandlas. Att det aldrig rörde sig om några större kupper är tydligt. Lasse-Maja var en småtjuv, inget annat. Han utövade aldrig våld - blott list, bräckjärn och snabba ben.


En slarver
19 år gammal påbörjade han en stöldturné inom triangeln Stockholm–Örebro–Västerås, men han ägde tydligen varken den skicklighet eller de förklädnader som krävdes eftersom han ideligen åkte fast. Å andra sidan var han bra på att rymma och ägde trogna vänner, bland andra den prostituerade Lisette, där han kunde ligga och trycka undan polisen.

I ett helt decennium härjade Lasse-Maja på fel sida av lagen, med lösbröst och flitigt använd rakkniv, innan han slutligen åkte fast för gott. Lars Molin, som han nu kallade sig, stal den 8 februari 1812 kyrksilvret i Järfälla tillsammans med två kumpaner. I domen, som stadfästes i Svea hovrätt den 28 juli 1813, står att ”ock skall Molin för alla överberörde brott i ena bot straffas med fyrtio par spö, tre slag av paret, undergå uppenbar kyrkoplikt en söndag uti Järfälla sockenkyrka och därefter försändas till fästning att därstädes i all sin livstid till arbete hållas”.

Den 2 september samma år spärrades Lasse-Maja in på Karlstens fästning på Marstrand. Ett öde värre än döden, enligt somliga – speciellt vintertid, när kylan fick vattnet att frysa i cellens muggar. Lasse-Maja kom också att ådra sig en ohälsa som plågade honom resten av livet. Men hans goda humör och pigga rymningsbenägenhet gick inte att kväsa.

Lasse-Majas cell på Karlstens fästning.

Lasse-Majas cell på Karlstens fästning.

 


Populär fånge
Med sina historier och sin kokkonst – utvecklad när han tjänstgjort som ”falsk” piga eller kammarjungfru – blev han raskt en populär fånge. Med hjälp av vakter och besökare spreds berättelserna om Lasse-Majas bravader ut i riket.

Ja, det infördes till och med turistresor från Göteborg för att välbärgade göteborgare skulle få guidas runt av den ryktbare fången. Då passade Lasse-Maja också på att sälja hemsnickrade souvenirer, vilket gav ett viktigt tillskott till en matkassa som annars var skral.

När självbiografin utkom 1833 steg hans stjärna ytterligare. I den framstod Lasse-Maja, mer eller mindre korrekt, som en svensk Robin Hood. Bland
annat berättar han om ett möte med en grånad gentlemannatjuv vid namn Silver-Jan:
”Han gav mig flere allvarsamma förmaningar, bland andra den, att aldrig stjäla från de fattige utom i högsta nödfall – utan göra såsom jag – jag har tagit från de rike och givit åt de fattige. Tag aldrig något med våld, utan bruka endast list. Överlasta dig aldrig med starka drycker, ty då bliver du snart fast och får aldrig någon respekt. Han gav mig ännu flera härliga förmaningar, t ex att skaffa mig falska nycklar m m.”

Två år senare kom plötsligt bud att den blivande kung Oscar I ville träffa Lasse-Maja. En förvånad livstidsfånge lotsades över landgången till kronprinsens jakt, där han hälsades av en tronarvinge som dels ville visa honom sitt kök, dels ta del av hans historier.


Mötte kungen
Det blev ett lyckat möte. Oscar var redan tidigare känd som en förkämpe för en humanare kriminalvård och att samtala med Lasse-Maja tycks ha stärkt hans åsikter. Ryktet säger också att den middag som Lasse-Maja lagade var så god att den i förlängningen ledde till att han blev benådad.

Efter 26 år slapp den notoriske tjuven ur fängelset och levde hädanefter ett rättskaffens liv på egen gård utanför Arboga, där brodern och krögaren Anders Ramberg blev hans välgörare. Men Lasse-Maja gjorde också små föreläsningsturnéer. En åhörare har skildrat ett besök på Yxe herrgård utanför Lindesberg:
”Han vistades omkring en timme i salongen. Hans samtal om sina äventyr var verkeligen intressant, han talade förståndigt och hjärtligt om sitt fordna liv, jag har förundrat mig däröver, men de 25 år han tillbragt på Karlstens fästning tycktes kunna befästa hans ånger och bättring och försonat hans skälmstycken. Elak lär han aldrig hava varit.”

Den 4 juni 1845 avled Lasse-Maja och begravdes vid Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga. Omsider uppfördes även vid födelse-kyrkan i Ramsberg en minnessten, som i tolv ord sammanfattade ett liv som liknade få andra:

”I Ramsberg hans vagga.
I Arboga hans grav.
I rättsprotokollet hans minne.” 

Publicerat