Den mystiska varelsen ska ha fått en bro att kollapsa och döda över 40 människor. Men vad är egentligen sanningen bakom den flygande, rödögde ”Malmannen”? En utomjording? En demon? Eller bara en ovanligt stor trana?

Text: Petter Karlsson
Foto: Wikimedia Commons

Mitt under rusningstrafik den 15 december 1967 brast plötsligt den 680 meter långa Silver Bridge över Ohiofloden i Point Pleasant, West Virginia, USA. Efteråt konstaterade undersökningskommissionen att olyckan tycktes ha berott på en pytteliten spricka i en av de gigantiska kedjor som burit upp brospannet. Två millimeter djup, ungefär. Ett förödande konstruktionsfel, alltså. Fast …?

Ja, hur hade då bron kunnat stå pall i närmare 40 år innan olyckan hände?
Och hur skulle man tolka de märkliga drömmar, syner och varsel som vissa personer i trakten påstod sig ha haft strax före katastrofen? Allesammans dessutom kopplade till en mystisk flygande varelse, ungefär två meter lång, med gigantiska vingar och självlysande röda ögon.

För myten om Malmannen, ”The Mothman of Point Pleasant”, är också historien om 46 dödsfall som aldrig riktigt fått sin fullständiga förklaring.
Den 22 november 1966 – 13 månader innan bron kollapsade – hade fem män som grävde en grav nära den lilla staden Clendenin, West Virginia, haft en skrämmande upplevelse: Från en trädkrona ovanför kyrkogården lösgjorde sig plötsligt ett gigantiskt nattfly. Med tunga vingslag gled den iväg över kvällshimlen och försvann i fjärran.


Flera observationer
Flera av dödgrävarna kunde efteråt svära på att odjuret stirrat på dem med märkligt lysande ögon, som dessutom tycktes sitta i brösthöjd. Efteråt klassas händelsen som den första officiella ögonvittnesskildringen av den gåtfulla figur som under ett drygt år skulle sprida skräck i grannskapet.

Tre dagar senare klev två unga par, Roger och Linda Scarberry och Steve och Mary Mallette, in på polisstationen i Point Pleasant och anmälde att de under en bilfärd samma kväll sett ”en stor flygande gråaktig skepnad, vars ögon glödde egendomligt röda när de träffades av strålkastarna”. De beskrev varelsen som en ”två meter lång man med närmare tre meter långa vingar”. Han hade dykt upp när de passerat en gammal bombfabrik från andra världskriget, i folkmun kallat ”the TNT area”, och sedan flugit efter deras bil under någon minut.

Dagen efter hade lokaltidningen Point Pleasant Register en artikel med rubriken ”Par ser mansliknande fågel… varelse… någonting”. Under de följande dagarna strömmade nya rapporter in. Två brandmän hävdade att de skådat något som liknade ”en gigantisk urtidsfågel med röda ögon”. En viss Newell Partridge berättade att när han riktat en stark ficklampa mot en varelse ute på ett fält hade dess ögon lyst ”som kattögat på en cykel”. Partridge skyllde även sin förvunna schäfer och trilskande tv på ”odjuret”.


Häger eller trana
Men alla trodde givetvis inte på flygande monster. Ortens sheriff George Johnson sa till anlända reportrar, som nu hade börjat flockas i Point Pleasant, att han trodde det blott rörde sig om en ovanligt stor fågel, kanske en häger.
Biologen Robert L Smith vid West Virginia University var inne på samma linje men gissade på en prärietrana:
– Arten kan bli lika hög som en man, har ett vingspann på två meter och dessutom röda färgstänk kring ögonen.

En tidning med uppslag om Silver Bridge-kollapsen.

En tidning med uppslag om Silver Bridge-kollapsen.

 


Sedan kollapsade Silver Bridge och spekulationerna om monster, demoner och utomjordingar tog åter fart ... Att Malmannen, som han nu kallades, var ett övernaturligt eller utomjordiskt väsen menade bland andra den (ö)kände ufo-jägaren Gray Barker. 1956 hade han lanserat uttrycket ”men in black”, syftande på en grupp mystiska herrar som klädde sig i kostym, färdades i stora bilar med tonade rutor och hade statens uppdrag att få människor att hålla tyst om sina möten med flygande tefat.

Med stöd av den lokale folklivsforskaren Jan Harold Brunvand kunde Barker hävda att över 100 personer dagarna före brokollapsen känt på sig att en katastrof skulle inträffa. Dessa föraningar, menade Barker, kunde bara förklaras med telepati, som i sin tur pekade på att Malmannen var en utomjording med speciella psykiska krafter.

En inte nödvändigtvis ond varelse, alltså. Mer en sorts profet som kommit för att varna mänskligheten om kommande olyckor.


Långa ben
Sedan dess har det åter varit tyst på natthimlen i Point Pleasant. Visserligen har det då och då dykt upp nya rapporter om flygande malmän, men de allra flesta har kunnat härledas till kända djur, flygplan eller practical jokes. Ett ”monster” visade sig vara en albinouggla, ett annat en heliumballong med små röda lampor som skickats upp på skoj av några byggjobbare.

Fram till 2016, det vill säga. Då kunde tv-stationen WCHS uppvisa ett märkligt foto av en flygande varelse med långa ben, taget av en anonym man som kört längs landsvägen utanför Point Pleasant. Det hjälpte inte att biologen Sharon A Hill gissade att det rörde sig om en uggla som bar en orm eller groda i sina klor. Nu var Malmannen åter på tapeten.

Flera tonårsgäng hävdade dessutom med bestämdhet att monstret gått till attack mot taket på deras parkerade bilar… Idag tycks dock Point Pleasant mer stolt än förfärat över sitt mytomspunna flygfä. Stan hyser numera såväl ett Mothman Museum and Research Center som en fyra meter hög metallstaty över det lokala kändisodjuret. Tredje helgen i september varje år hålls dessutom en speciell festival tillägnad Malmannen, där det stora dragplåstret är en tävling i att äta så många pannkakor som möjligt. Varför vet ingen. 

Publicerat