I början av 2000-talet försökte landets näringsidkare smyga in det amerikanska halloweenfirandet i den svenska kulturen. Men att få svenskarna att fira halloween var inte helt oproblematiskt. Även om flera generationer svenskar bekantat sig med denna sedvänja genom bioduken var det något väldigt främmande i vår kultur. Här hade vi vårt traditionella allhelgonafirande, den kristna högtid som infaller i glappet mellan den blåsiga och regniga hösten och den snart nalkande vinterkylan.
Det blev snart ett fasligt liv över handelns påhitt, och konservativa krafter rasade i media. Men med tiden lugnade det sig. Folk fick fira halloween om de ville – även i vårt land.
Och kanske är det inte så främmande som vi tror. Flera seriösa historiker och forskare har nämligen spårat halloweens ursprung till de nordiska vikingarna.
För att förstå hur måste vi resa mycket långt tillbaka i tiden, till Irland på 700-talet. Den gröna ön hade till viss del blivit påtvingad kristendomen. Kloster och kyrkor grundades och byggdes och den gamla keltiska hedendomen trängdes tillbaka alltmer.
Om det var något som lockade vikingarna så var det just kloster. De var lätta att invadera och fulla med värdesaker. Så när vikingarna under sina seglatser i slutet av 700-talet, hungriga efter makt och pengar, kom till det som idag är de brittiska öarna följde man kusten mot Irland.
Nationaleposet Annals of Ulster.
I det irländska nationaleposet Annals of Ulster sågs vikingarna för första gången år 795. Deras långa och låga fartyg var svåra att upptäcka på den vindpinade oceanen. Men nordborna ombord på skeppen kunde lätt urskilja det stora klostret Rechru som låg uppfört högt uppe på de höga klipporna som vette ner mot Atlanten. Detta var den keltiska kulturens nordligaste punkt och en viktig plats för de sedan länge kristna kulturerna i Sydeuropa på sina handels- och upptäcktsresor norrut.
En kulturkrock
Vikingarna steg i land, stormade klostret, slog ihjäl munkarna, våldtog och levde rövare på allsköns sätt och vis. Kvar bakom sig lämnade de rykande ruiner medan deras långbåtar nästan kantrade under tyngden av alla värdesaker.
Sedan åkte de hem till det karga och kalla Norden med bytet och spred ryktet om kelterna och deras rikedomar. Då var det inte så konstigt att det snart stävade en strid ström av långbåtar i samma riktning och medan klostren brann
på Irland spreds ryktet om de fruktansvärda ”finngaill”, som nordmännen kallades.
Allt var dock inte krig och elände i kontakten mellan kelterna och nordmännen. Vikingarna drog också inåt landet där de slog sig ner en längre tid och levde i fred bland kelterna. Folken blandades och en egen kultur växte fram. För även om kristendomen införts i landet en tid före nordbornas ankomst så hade den nya religionen haft svårt att få fäste hos allmänheten. De gamla gudarna var fortfarande populära och vikingarnas religion fungerade väl med den keltiska.
Ur denna kulturkrock mellan nordbor och kelter tror många arkeologer och historiker både på Irland och i USA att den irländska och hedniska hög-tiden Samhain föddes. Den påminde till stor del om vikingarnas blot, med offer till gudarna och inslag av förfäderskult, och skulle under tiden från 800-talet fram till 1000-talet vara ett stående inslag i den irländska kulturen.
Brinnande bål hörde till den keltiska traditionen Samhain.
Men de vilda folken i norr, som undan för undan lades under påven i Rom, skulle införlivas i den kristna kyrkans tro och den hedniska högtiden sågs inte med blida ögon. Kyrkan införde istället en egen högtid, allhelgonahelgen. Det skulle vara en stillsam och lugn högtid vid samma tid på året som Samhain, då de troende skulle besöka sina döda släktingars gravar och be för dess själar.
Fattiga utvandrade
Genom århundraden som följde utvecklades Samhain till All Hallows’ Eve. För de fattiga massorna på Irland var det en viktig kväll där man för en stund lade alla vardagens vedermödor åt sidan.
När Irland i mitten av 1800-talet, i likhet med Sverige, drabbades av svår svält vägrade den härskande klassen att hjälpa de svältande. Istället gjorde de rika och styrande allt för att skuldsätta människor för att försäkra sig om billig arbetskraft för lång framtid.
Men människor som svälter och far illa blir också desperata för att klara sig. I kampen om överlevnad föddes idén om att emigrera till Amerika. Folket hade nåtts av ryktet att där fanns land att odla, mark som var både bördig och rik.
För de fattiga irländarna blev det starten på den stora emigrationsvågen.
Med sig till det nya landet tog irländarna All Hallows’ Eve, det som en gång var Samhain och, i en mörk forntid, vikingarnas blot. För de irländska emigranterna blev högtiden en koppling till den gamla världen och sitt ursprung.
Med tiden utvecklades högtiden genom att den inspirerades av andra länders traditioner, som nederländarnas tro på gengångare och den tyska jultraditionen att knacka dörr och be om godis, medan ”busandet” tros ha sitt ursprung i en engelsk högtid, Guy Fawkes Night – till minne av katoliken Guy Fawkes som försökte mörda den protestantiske kungen av England, Jakob I.
Ny historia
Halloweenfirandet, som vi känner det idag, är faktiskt inte så värst gammalt. Det uppstod efter andra världskriget, närmare bestämt under 1950-talet. När optimismen spirade dammade man av högtiden och lanserade den främst för barnfamiljer. Det blev ett firande med ”bus eller godis”, utklädda barn och karnevalsstämning på gator och torg i hela USA, något som på senare tid också anammats av Sveriges yngre generation.
En traditionell irländsk jack-o’-lantern, en lykta gjord av en rova, förlagan till dagens halloweenpumpor.
När så Dublins stadsfullmäktige i början av 2000-talet bestämde sig för att bygga om den stora Saint George-gatan mitt i stan slöts cirkeln.
Det var ett rejält byggprojekt som skulle ta lång tid, kosta en hel del
och ställa till problem för de dagliga pendlarna. Och precis som byggherrarna befarade dröjde det inte heller länge innan schakt-maskinerna stötte på flera historiska föremål.
Lagen krävde att de kopplade in arkeologerna, som snart var på plats med sina små spadar och fina penslar.
Till en början såg det ut som de vanliga arkeologiska fynden, men snart stötte de på något som skulle förändra den irländska historieskrivningen för all framtid. Djupt ner i jorden låg kvarlevorna av fyra unga män. Att kvarlevorna var väldigt gamla kunde man se. En av de ledande arkeologerna på platsen var Linzi Simpson. Hon kunde genast se att det var fyra nordbor, eller vikingar som de också kallades då. Det var ett intressant fynd som gav den irländska historien ännu mer innehåll. Men det skulle komma mer.
Munkars vittnesbörd
Linzi Simpson skickade iväg prover för en kol 14-provtagning till ett laboratorium i Belfast och ett i Miami, och några veckor senare kom resultaten. De fyra unga männen hade dött innan de fyllt 30 år och precis som Simpson trott hade de sitt ursprung i dagens Skandinavien. Men något som var helt revolutionerande var att männen hade dött långt före de första dokumenterade vikingarna landsteg på Irland.
Historikerna hade tidigare mest fått gå efter nationaleposet Annals of Ulster. En historieskrivning skapad av munkar på isolerade kloster, skräckslagna för att vikingarna skulle plundra dem. Gemene man under 700-talet var sällan skolad, så det blev den kristna historieskrivningen om vikingarna som kom att gälla för sann. Enligt eposet kom de första nordborna till Irland och de brittiska öarna omkring år 795. Nu visade det sig att nordborna hade slagit sig ner bland vanligt folk, där dagens Dublin ligger, redan under tidigt 700-tal. Enligt Linzi Simpson var det beviset som behövdes för styrka teorin om att halloween har sina rötter i vikingarnas blot.
