Vem var den riktige Robin Hood?

Text: Petter Karlsson
Foto: Gett Images, Shutterstock och Wikimedia Commons

Nej, han var nog ingen vidare bågskytt. Verklighetens Robin Hood tycks inte ens ha varit de fattigas vän – däremot kallas han ”boskapstjuv” och ”terrorist”. Och flickvännen lady Marion var troligen en fransk fåraherde.

I Kalle Ankas julafton en listig räv, i svartvita filmer en fäktande Errol Flynn, i Kevin Costners gestalt en iskall actionhjälte med brinnande pilar.

Men vem var han egentligen, Robin Hood? Om han nu ens har funnits.

För när det gäller Sherwoodskogens briljante bågskytt och fattigmanskämpe förirrar sig historien lätt i en labyrint av motsägelser.

När brittiska historiker har försökt gå på djupet, i rättegångsprotokoll, ballader och födelseakter, har man till slut kommit upp till ytan med drygt 50 tänkbara namn.

En ”Robin Hobehode” ska 1228 ha fått ett stulet kreatur beslagtaget av sheriffen i Yorkshire.

En ”Robert Hode” greps 1354 för att ha tjuvjagat i kronans skog i Rockingham.

En ”Robert Hood” var 1363 bågskytt i tjänst hos en viss Thomas Ward i franska Neufchatelen-Bray.

Och så vidare...

Bevisat är egentligen bara att Robin Hood var en berömd gestalt redan för 600 år sedan. Strax efter 1370 dyker hans namn för första gången upp i William Langlands religiösa diktverk Piers Plowman, tätt följd av krönikan Scotichronicon, där han framställs som en from fribrytare som vägrar att avbryta en mässa trots att hans fiender är på väg (och sedan överraskande besegrar dem, uppenbarligen som belöning för sin gudfruktighet).

Legendarisk rövare
Därefter är det trängsel i rullorna av frihetskämpar, stråtrövare och diverse laglösa som alla heter Robin Hood, Hud, Hod, Hode, Hoode eller liknande.
Varken Robin – eller Robert som kandidaterna också ibland heter – var något ovanligt förnamn i medeltidens England, Detsamma gällde efternamnet Hood, som betyder ”huva” och inte sällan gavs som öknamn på banditer med tillnamnet ”rob”.

”Robehood” – rånarluva – alltså.

Eller möjligen en ordlek som syftar på fågeln rödhake, som också heter Robin på engelska. Bara mellan åren 1261 och 1300 kan man i engelska domstolsprotokoll hitta minst åtta referenser till personer som kallas ”Rabunhod”.

För att komplicera det ytterligare var ”hood” dessutom en vanlig dialektform av ”wood”, vilket förstås ytterligare ökar antalet möjliga kandidater.
robinhoos2.jpg
Kevin Costner i Robin Hood - Prince of Thieves som hade Sverigepremiär 1991. 


Vissa forskare har visserligen försökt avpersonifiera Robin Hood fullkomligt. De menar att han från början var en mytisk gestalt. Det alvliknande naturväsendet Hodekin som dyrkades av det germanska folkslaget teutonerna (vars framfart stoppades 102 f Kr av den romerske generalen Marius i slaget vid Aix-en-Provence). Alternativ en brittisk skogsande som kallades Robin Goodfellow.

Mot detta talar dock en rad källor som alla har det gemensamt att de målar upp bilden om en ung fredlös man som samlade en trupp av män omkring sig och utmanade det rådande etablissemanget genom att röva och plundra.
Närmast den bilden kommer kanske en viss Roger Godberd, vars liv onekligen rymmer många av de ”rätta” detaljerna:

Han var en legendarisk rövare, levde som fredlös i Sherwoodskogen, samlade en skara likasinnade runt sig, jagades och fängslades av sheriffen av Nottingham och var listig nog att kunna fly från sin cell.

Slogs med svärd
Kör man däremot namnet ”Robin Hood” som huvudspår, finns det betydligt fler heta kandidater. En av dem som ofta nämns är bonden Robert av Locksley, som vid 1100-talets slut ska ha flytt till skogs efter att ha slagit ihjäl sin styvfar.

En annan är den fattige munken Robert Hod som också tvingades leva som fredlös efter ett dråp.

Framför allt är det medeltidens ballader – dåtidens poplåtar eller poddar – som ligger till grund för vår moderna bild av Robin Hood.

Till skillnad mot Erroll Flynns och Kevin Costners filmhjälte var han dock varken en fena på pilbåge eller stav, utan slogs mestadels med svärd.

Det finns heller inget som tyder på att han ska ha tagit från de rika och gett till de fattiga. Balladernas Robin Hood angrep främst de välbärgade, det är sant, men han tycks knappast ha varit någon hängiven socialist.

Målet tycks snarast ha varit att störa den gängse samhällsordningen. Robin Hood ville utmana, skaka och helst störta den regerande kungamakten. I någon mån borde man därför kanske istället kalla honom för terrorist.

Det är också osäkert om ärkefienden verkligen var kung John, utan istället hans efterföljare Edvard II.

Inte heller Robin Hoods älskade lady Marion verkar bygga på någon historisk sanning. Hon dyker upp först på 1500-talet i de turnerande teaterpjäser som uppfördes med Robin Hood som hjälte.

Förmodligen var hon inlånad från en fransk riddarberättelse, skriven av Adam de la Halles i slutet av 1200-talet, där hon är en herdinna som har en romans med en herde som heter just Robin.

Lille John, Robins handgångne man, tycks dock vara av betydligt äldre datum. Den förrymde munken finns med i flera av de tidigaste berättelserna.
Ibland är han dock köttslig bror till Robin och inte alls någon kyrkans man. En krönika skriven av Andrew of Wyntoun 1420 nämner två rövande kumpaner som går under namnen ”Lytil John och Robyne Hude”.

RobinHood1.jpg

Olivia de Havilland som lady Marion och Errol Flynn som Robin Hood. 


Kör mot Sherwood

Kopplingen till Sherwoodskogen, då? Jo, den finns där, i gamla ballader som innehåller namnet ”Shirewood”, vilket kan jämföras med Tolkiens Sagan om ringen, där ”shire” översätts med ”fylke”. Det vill säga en begränsad landsdel, typ socken. En versrad från cirka 1420 lyder:

"Robyn hode
in scherewode stod.”

Annars är det mycket som pekar på att verklighetens Robin Hood gömde sig i helt andra skogar, utanför York eller Manchester. En tradition säger att han dessutom framlevde sina sista dagar på ett kloster i Kirklees, nio mil norr om Nottingham.

Där ska han ha blivit förgiftad av en svekfull nunna och – när han kände slutet närma sig – sköt en pil från sitt fönster och bad Lille John begrava honom exakt där den landade.

Än idag finns en grav i trakten som påstås vara Robin Hoods, med den svåröversatta inskriften:

”Hear underneath dis laitl stean
Laz robert earl of Huntingtun
Ne’er arcir ver as hie sa geud
An pipl kauld im robin heud
Sick [such] utlawz as he an iz men
Vil england nivr si agen
Obiit 24 kal: Dekembris, 1247”

Historiker är dock, trots den ålderdomliga stavningen och orden ”robin heud”, skeptiska till både dess ålder och äkthet. Speciellt datumet förbryllar.
”24 kal decembris” borde egentligen betyda ”24 dagar före december”, vilket alltså innebär att Robin Hoods dödsdag i sådana fall var den 8 november 1247. Men varför skulle någon uttrycka sig så krångligt?

Lille Johns egen grav kan för övrigt, enligt traditionen, hittas i Hathersage, bara två mil därifrån.
robinhood4.jpg

Sherwood, eller Sherwoodskogen, ligger i Nottinghamshire, England och är skådeplatsen för legenden om Robin Hood. Idag är det inte längre en skog, utan en park. 

Vilket dock inte hindrar att Sherwoodskogen och den närliggande staden Nottingham alltid har haft en central plats i Robin Hood-traditionen.

Här finns The Major Oak, en 800-årig ek som experterna visserligen påstår borde ha varit ett blygsamt, rätt smalt träd på 1300-talet, men länge pekats ut som de gröna männens huvudviste.

Mer intressant är kanske alla geografiska namn av typen Robin Hood Stone, Robin Hood’s Butts, Robin Hood’s Well och Robin Hood’s Walk. Ej att förglömma en hel rad urgamla pubar som döpts till just Robin Hood.

Robin Hood-myten
Besöker man Nottingham idag slås man av hur stark traditionen trots allt är. Den gamle stråtrövaren är en tacksam turistmagnet, utan tvekan. Men han dyker också upp i så olika sammanhang som i fotbollslaget Nottingham Forests klubbvapen, reklampelare i butiker som skyltar med ”Robin Hood-priser: ”Det är rena stölden!".

Det finns för övrigt fem gator i Nottingham som innehåller namnet Robin Hood, 20 bågskytteklubbar och 21 personer i telefonkatalogen med efternamnet Hood (dock ingen med ett förnamn som börjar på R).

Dessutom existerar det än idag en sheriff av Nottingham. Hon, för det är en kvinna, heter Catharine Arnold, är före detta journalist och romanförfattare, och har som främsta uppgift att hålla liv i stadens popularitet.

Hennes intressen för historia och ridning påstås göra henne extra lämpad för jobbet, inte minst när det gäller deltagandet i det årliga Robin Hood-spelet som hålls vid Nottinghams slott i oktober.

Många av Catharine Arnolds föregångare har däremot sett kopplingen till Robin Hood-myten som en plåga. För några år sedan delade en trött sheriff ut ett traktat som slog fast att Robin Hood enbart var en simpel förbrytare som inte skulle hyllas som en hjälte.

Men då blev det ramaskri i staden. En kvart senare var skriften indragen.


TIO HETA KANDIDATER TILL TITELN ”VERKLIGHETENS ROBIN HOOD”

Robert av Locksley
Bonde som vid 1100-talets slut slog ihjäl sin styvfar och flydde till skogs. En lokal tradition i Locksley, som ligger strax utanför Sheffield, säger att en ruin i trakten är resterna av huset där den verklige Robin Hood föddes. Det är just namnet Robin av Locksley som sir Walter Scott 1819 använde, när han lät Robin Hood göra entré vid riddartorneringen i romanen Ivanhoe.
Robinhood3.jpg
Robin Hood och Lille John är oskiljaktiga. 


William Robehod
Ledare för ett gäng stråtrövare som runt 1261 angrep resande och spred skräck i grevskapet Berkshire, väster om London. Hette från början William le Fevere, men fick av okänd anledning sitt namn ändrat till ”Robehod” i rullorna som fördes vid rättegången följande år.

Gilbert Robynhod
Rövare som härjade i Sussex. Släpptes fri efter att ha vädjat om nåd till domaren vid en rättegång i Suffolk 1286.

Robert Hod I
Förklarades fredlös sedan han underlåtit att betala en skuld till kyrkan i York. Hans egendomar, värda 32 shilling och 6 pence, konfiskerades och han försörjde sig därefter som stråtrövare under smeknamnet ”Hobbehod”.

Robert Hod II
Fattig munk som under kung Johns regim slog ihjäl en man vid namn Ralf of Cirencester i sin klosterträdgård i Gloucester. Fallet togs dock inte upp i domstol förrän 1221, drygt fem år senare, då kungen även innehade ämbetet som traktens sheriff. Den misstänkte förekom dock rättegången genom att fly till skogs tillsammans med två kamrater.

Robert Deyville
Adelsman som tillsammans med sin bror John på 1260-talet deltog i det så kallade andra baronupproret, ett inbördeskrig som leddes av earlen Simon de Montfort mot kung Edvard II. Hade stundtals sitt högkvarter i skogen och var god vän till sir Richard Foliot, ägaren till egendomen Hood Hill i Norra Yorkshire. Ledde en grupp rebeller som höll till på ön Ely, vilket stämmer bra in på den upproriske ”Robertus Hod” som nämns i samtida källor. Det har också spekulerats i om brodern John är verklighetens Lille John.

Robert Hood av Wakefield
Ska först ha levt som laglös i skogarna kring Wakefield och därefter deltagit i upproret mot kung Edvard II. Besegrades och tillfångatogs vid slaget vid Boroughbridge 1322. Fann dock nåd inför majestätet och fick anställning som kunglig livvakt. Finns det följande året noterad i lönelistorna under namnet ”Robyn Hode”.

Wat Tyler
Legendarisk gerillaledare, närmast en brittisk Engelbrekt, som 1381 anförde böndernas väpnade uppror mot kungamakten - som ökat skattetrycket för att få ordning på statskassan efter digerdöden. Halshöggs och fick sitt huvud uppspikat på London Bridge. Hans öde kan, enligt vissa historiker, vävts ihop med medeltida ballader om en mytisk Robin Hood.

Roger Godberd
Legendarisk 1200-talsrövare som blev förklarad fredlös efter att han deltagit i kampen mot kung Henrik III. Slog sig 1267 ner i Sherwoodskogen tillsammans med några förtrogna och gjorde ständiga räder mot välbärgade gods. Greps 1272 av dåvarande sheriffen av Nottingham, Reginald de Grey, men lyckades fly från Nottinghams slott. Greps omsider igen och förvarades i tre olika fängelser, innan han fördes till rättegång i Towern i London. Där benådades han av kung Edvard I, som just återvänt från ett korståg. Godberd återvände då till sin farm, där han tycks ha levt till sin död 1276.

Publicerat