Shi Pei Pu gjorde allt för pengar!

I tjugo år hade den franske diplomaten Bernard Boursicot en relation med en kinesisk operasångerska. Trodde han. Men Shi Pei Pu var verkligen allt annat än ärlig.

Text: Petter Karlsson
Foto: TT, Wikimedia commons

Vid avslöjandet 1983 såg det först ut som vilken klassisk spionhistoria som helst, signerad Frederick Forsyth eller John le Carré:

Ambassadtjänsteman blir förälskad i vacker utländsk kvinna och får sex
i utbyte mot hemliga dokument.

Men när det handlar om fransmannen Bernard Boursicot och hans kinesiska älskarinna Shi Pei Pu visade sig verkligheten överträffa dikten med åtskilliga hästlängder:

• En kvinna som inte var en kvinna.
• En son som inte var en son.
• En bisexuell man som trodde sig leva som heterosexuell men i själva verket var gay och …

Ja, ni fattar läget. Eller kanske inte alls. För ”M Butterfly”, som fallet kom att kallas när det omsider blev både musikal och Hollywoodfilm, innehåller så många häpnadsväckande, udda, absurda och pikanta detaljer att det idag klassas som en av världshistoriens mest bisarra spionaffärer.

Alltsammans började 1964, när den 20-årige franske lärarsonen Bernard Boursicot fick anställning som kontorstjänsteman på sitt lands nyöppnade ambassad i Peking. Ett jobb som var mindre spännande än det först verkade, kan man ana av hans efterlämnade anteckningar.

Kina var minst lika stängt, svårforcerat och regimstyrt som idag. De äventyr Boursicot hade hoppats få uppleva inskränkte sig till traditionella teaterpjäser på ett språk han inte behärskade och lätt patetiska fylleslag med västerländska kollegor.

Tills han en kväll sprang rakt i famnen på sitt livs kärlek. Hon hette Shi Pei Pu och hade inbjudits till ambassadmottagningen i egenskap av privatlärare i kinesiska för ambitiösa diplomatfruar.

En själsfrände
Visserligen trodde alla att de anställt en man, eftersom deras lärare alltid bar kostym. Så ock denna afton. Men för Bernard Boursicot avslöjade Shi Pei Pu att ”han” i själva verket var en förklädd kvinna.

Orsaken, hävdade kinesiskan, var att hennes föräldrar skämdes över att dittills blott lyckats producera döttrar. När Shi Pei Pu föddes kläddes hon därför i pojkkläder.

Nu, 26 år gammal, hade hon förlikat sig med sin androgyna uppväxt och gled in och ut ur könsrollerna beroende på sammanhang.

På dagarna lärare i kostym, om kvällarna operasångare i glittrande klänningar.

 

shipei2.jpg

En perfekt partner, insåg den unge Boursicot. Hela sin tonårstid hade han tillbringat på diverse internatskolor, där homosexualitet var mer regel än undantag. I själva verket hade han hittills bara legat med män, aldrig med kvinnor.

Nu ville han verkligen bli straight, som han uttryckte det. Och förutom att Shi Pei Pu var vacker som en dag tycktes hon också intuitivt förstå både den unge fransosens bakgrund och behov.

En själsfrände, utan tvekan.

Blev utpressad
Redan första kvällen tycks de ha hamnat i samma säng. När Shi Pei Pu ett
år senare berättade att hon var gravid, blev Boursicot utom sig av lycka. Äntligen skulle han få bilda den kärnfamilj som såväl hans karriär som släkt och vänner förväntade sig.

Problemet var att han i samma veva fick besök av en prydlig herre vid namn Kang Sheng, som presenterade sig som företrädare för den kinesiska underrättelsetjänsten.

Idag vet ingen exakt hur samtalet förflöt, bara att Boursicot plötsligt insåg att han var föremål för utpressning.

Shi Pei Pu hade i samband med deras kärleksnätter lyckats komma över hemliga dokument som Boursicot haft med sig hem från jobbet. Dessa hade hon sedan förmedlat till sin egen underrättelsetjänst.

Budskapet till Boursicot var glasklart:

”Om du inte vill avslöjas – och därmed också tvingas lämna Kina, ditt jobb och ditt blivande barn – gör du bäst i att samarbeta, det vill säga fortsätta att plocka hem viktiga papper som din flickvän kan vidarebefordra till oss.”
Hur detta besök påverkade relationen mellan Boursicot och Shi Pei Pu är inte helt klarlagt. Men tydligen valde han att inte se henne som ett medvetet, cyniskt bete i en skickligt gillrad så kallad honungsfälla. Snarare som en i grunden hederlig människa som hamnat i en utpressningssituation, precis som han själv.

Bildade familj
I hans version av historien hade Shi Pei Pu värvats som spion först efter att deras romans blivit känd, vilket också skulle innebära att hon älskade honom på riktigt.

Hur som helst tyckte sig Boursicot inte ha något val. Utan Shi Pei Pus ­kärlek riskerade hans liv att åter bli grådaskig vardag.

När han något år senare förflyttades till ambassaden i Ulaanbaatar, Mongoliet, fortsatte han därför att spionera för Kina.

Nu hade Shi Pei Pu också fött ”Bernard junior”, som han kallade sonen. Visserligen bodde mor och barn kvar i Peking, men den lilla familjen kunde ändå träffas på helger och semestrar.

Så förflöt den franske spionens vardag i två decennier – i en säregen blandning av kärlek och svek.

När bubblan slutligen brast 1983 hade Boursicot hunnit fylla 39 år, flyttat hem till Frankrike och slussat över 200 dokument till den kinesiska underrättelsetjänsten.

Shi Pei Pu, i sin tur, hade omsider återförenats med sin make.

Förhållandet var dock inte helt okomplicerat. Boursicot hade med tiden insett att han nog egentligen var homosexuell, trots allt. Eller i alla fall bisexuell.
Nya kärleken var en man vid namn Thierry Toulet och inför Shi Pei Pu försökte en skuldmedveten Boursicot skissa upp en framtid där allihop, inklusive sonen, skulle leva i ett slags öppet förhållande.

Till hans förvåning accepterade ­kinesiskan arrangemanget. I en lägenhet i Paris bodde sedan den udda regnbågsfamiljen – fram till den ödesdigra dagen då polisen knackade på dörren.

Att bli anklagad för spioneri var förstås en katastrof i sig. Än värre var när förhörsledarna började hänvisa till Shi Pei Pu som hans medbrottsling och ”pojkvän”.

– Nej, hon är ju min flickvän, protesterade Boursicot. Dessutom mor till min son.

– Inget struntprat, klart du vet att hon i själva verket är en förklädd man, sa poliserna.

En driftkucku
Men det visste han alltså inte. Vid den efterföljande rättegången fick Shi Pei Pu, till åhörarnas illa dolda förtjusning, ägna mycket tid åt att förklara hur han lyckats dölja sin penis och sina testiklar under samlaget.

– Den påstådda graviditeten, då? Var kommer egentligen er gemensamma ”son” ifrån? frågade åklagaren.

– Jag adopterade honom från ett barnhem. I själva verket ­heter han Shi Du Du.

En chock för alla, förstås. Men främst för den stackars Boursicot, som först vägrade tro sina öron. Han blev dock överbevisad när han i häktet fick se nytagna bilder på en ­naken Shi Pei Pu.

Strax därefter försökte han ta sitt liv genom att skära sig i halsen med en rakkniv. Men självmordsförsöket misslyckades och när domen slutligen föll – sex års fängelse för dem båda – tycktes Boursicot ha förlikat sig med sitt öde.

shipei1.jpg



Grundlurad av den han älskade mest? Absolut.

En nationell driftkucku? Utan tvekan.

Men i intervjuer senare i livet kunde Boursicot ändå tala om sin relation med Shi Pei Pu med ömhet:

– Jag älskade honom, oavsett vem eller vad han var. Visst gjorde han mycket dumt mot mig som han aldrig visade någon ånger för, men det vore fel att säga att jag är ledsen. Allt är numera uppklarat. Jag är fri.

Barn och barnbarn
Att relationen skulle överleva sex års fängelse var aldrig aktuellt. Efter frisläppandet höll sig båda på sin kant.

Shi Pei Pu visade sig dock betydligt mer utåtriktad och mindre rädd för offentligheten. Fram till sin död som 70-åring 2009 hann han göra ett flertal roller på franska scener. Såväl kritiker som publik charmades av hans skolade sångröst och androgyna uppenbarelse.

När den berömda kärleksaffären kom på tal brukade Shi Pei Pu säga:
– Jag brukade fascinera både män och kvinnor. Vad jag var och vad de var spelar numera ingen roll.

Boursicot, i sin tur, utvecklade med tiden en stark och varm relation till Bernard junior – den son som egentligen inte var hans son och idag har egna barn.

I dagsläget tycks den bedragne ­spionen, nu 75 år gammal, äntligen ha fått den familj han länge sökt.

Till efterspelet hör också att franska staten omsider förklarade att både Boursicot och Shi Pei Pu nu var officiellt förlåtna för sitt snedsteg.


Av de 200 stulna dokumenten hade blott en handfull visat sig vara av betydande vikt. Resten var mest skräp.

– Som spionaffär betraktat, sa president François Mitterrand, var denna ovanligt löjlig och oviktig.