Är det Jesu ansikte?

Den italienske amatörfotografen Secondo Pia fick en chock när han såg bilden som växte fram i mörkrummet. Var han den förste som såg Jesu ansikte på nästan 2 000 år?

Text: Petter Karlsson
Foto: Getty Images, Wikimedia Commons.

Det var våren 1898 och Turin förberedde sig för ett stort jubileum. Stadens katedral fyllde 400 år och i samband med detta planerades en utställning av dess finaste sevärdheter.

Bland dem fanns en märklig relik – en 113 x 442 centimeter lång duk som enligt traditionen hade använts vid svepningen av Jesu döda kropp.

När frälsaren plockats ner från korset, togs han enligt evangelisterna om hand av Josef av Arimatea som ägde en gravplats strax intill Golgata. Det var ur denna klippgrav som Jesus tre dagar senare ska ha uppstått, visat sig för några kvinnor och endast lämnat sin liksvepning kvar till beskådande.

Eller ”linnebindlar”, som det står i Nya Testamentet. Vilket i sin tur skapade de första frågetecknen krig Turinsvepningen:

För det handlade ju snarare om ett gigantiskt, fiskbensmönstrat lakan, knappast några ”bindlar”, och tidiga kritikerna menade att det därför måste röra sig om ett falsarium – förmodligen tillverkat i en av medeltidens många relikfabriker.

Skulle fotograferas
Bara vid enstaka tillfällen hade Turinsvepningen fått komma ut i ljuset. Men katedralens 400-årsjubileum var just ett sådant tillfälle och relikens specielle beskyddare, baron Manno, föreslog att den samtidigt skulle fotograferas.

Att uppdraget gick till just Secondo Pia – en av stadens advokater – var inte så märkligt som det först låter. På fritiden var han en flitig amatörfotograf, dessutom tekniskt framstående.
På egen hand utvecklade han Thomas Edisons glödlampa för att ge sina bilder bättre skärpa. Han hade även konstruerat en bärbar generator som nu kom väl till pass, eftersom helgedomen saknade elektricitet.

Secondo Pia.

Klockan var runt nio på kvällen den 28 maj 1898 när Pia tog den berömda exponering som han strax före midnatt framkallade i sitt mörkrum – och som när den lyftes ur fixbadet gav honom en chock.

”Jag var på vippen att tappa glasplåten när jag såg vad den avslöjade. Att jag förmodligen var den förste som skådade Jesu ansikte på närmare 2 000 år”, lär han ha sagt.

I alla år hade betraktarna tyckt sig skymta ett ansikte på svepningen. Men det var först när duken förvandlats till en negativ glasplåt med skarp kontrast som man tydligt kunde se anletsdragen i form av ögon, läppar, mustasch, till och med tänder.

Idag är Turinsvepningen mera omstridd än någonsin. Secondo Pias fotografi har publicerats i tiotusentals sammanhang och tygstycket genomgått en rad undersökningar.

Då och då kommer nyheten att den är en bluff. En förfalskning gjord på medeltiden då reliker var en handelsvara. Men samtidigt presenteras ständigt nya forsknings-resultat som pekar på motsatsen. Bland ”bevisen” för dess äkthet framhålls bland annat att svepeduken visat sig innehålla pollen från växter som dog ut redan på 500-talet och endast fanns i trakterna kring Jerusalem.

Äkta blod
Ett annat är att fläckarna, som tycks visa en människa som blivit korsfäst, torterad, törnekrönt och stucken med ett spjut i sidan, onekligen är äkta blod. Man vet till och med att det tillhört
en man med blodgruppen AB.

För övrigt blod av samma typ som på den så kallade svetteduk som förvaras
i katedralen i Oviedo, Spanien, och enligt traditionen ska ha virats runt ansiktet på den döde Jesus.

Moderna historiker ska också ha funnit vittnesmål från en munk som år 670 besökte Jerusalem och där fick se en stor duk där Jesu kropp ska ha avtecknat sig.

En annan, äldre tradition säger att svepeduken omsider hamnade i Konstantinopel, varifrån den 1204 fördes till Turin av den franske korstågsriddaren Geoffroi de Charny.

Jesu Kristus nuna?

Motbevis?
Mot äktheten talar främst de upprepade C14-mätningar som daterar svepningen till 1300-talet. På senare tid har dock forskare hävdat att en eldsvåda 1532 kan ha påverkat resultatet. Brandrök har nämligen en tendens att få ett föremål att framstå som yngre.

På 1500-talet ska svepningen dessutom ha kokats i olja för att testa om avtrycken försvann – vilket i sin tur kan ha påverkat en korrekt datering.

Riktigt förvirrat blev det framför allt 2004, när den vetenskapliga skriften Journal of Optics meddelade att avtrycket av ännu ett ansikte hade hittats på svepningens baksida.

För om den korsfäste verkligen var Jesus – vem var då den andre?