Välkommen till benhuset i Sedlec!

Text: Petter Karlsson

Vila i frid? Knappast i det makabra Benhuset utanför Prag. Där hänger 40 000 döda, förvandlade till ljuskronor och krucifix.

Till slut hade pesten tagit så många liv, att det inte ens hjälpte att liken begravdes stående. Kyrkogården var proppfull. Varvid man istället började gräva upp de dödas ben – och gav order åt en blind munk att samla dem på hög.

En makaber början på en makaber byggnad.

För Benhuset i Sedlec, som det allmänt kallas, hamnar gång på gång på listan över världens otäckaste platser.

En kyrka full av 40 000 skelett är inget för svaga nerver. Att benen dessutom är konstfullt arrangerade i ljuskronor, vapensköldar, krucifix och – i ett fall – till en skulptur där en korp hackar ut ett öga på en turk, gör hela upplevelsen bisarr.

Eller är det i själva verket vackert?

 



Ja, det hävdar i alla fall de flesta invånarna i den lilla tjeckiska byn som århundraden vårdat en sevärdhet av rang. ”Memento mori” – Tänk på döden – är en klassisk inskription utanför många kyrkogårdar och i Sedlec är den lätt att följa. ”Vi är vad du en gång kommer att bli” är ett annan berömt citat som torde mana till eftertanke och vördnad för livets korthet och dödens oerhörda längd.

Det var också av fromhet, inte för att skrämmas, som benhuset kom till. Upprinnelsen var den pilgrimsresa till Jerusalem som byns abbot Henrik 1278 gjorde på uppdrag av kung Ottokar II av Bohemia. Med hem var en urna med jord som han hämtat från den kulle där Jesus lär ha avrättats. Denna spreds sedan ut över byns kyrkogård.

När ryktet gick att det fanns möjlighet att vila i mull från självaste Golgata, började begravningsföljen vallfärda till Sedlec. Och eftersom digerdöden samtidigt härjade i Europa, blev det snart trångt om saligheten.

Idén att förvandla benen till konst kläcktes dock först 1870. Ätten Schwarzenberg, som ägde och förvaltade kyrkogården, bad träsnidaren Frantisek Rint bringa reda i skeletthögen. Resultatet överträffade all förväntan.

Idag beskådas Schwarzenbergs vapensköld och Rints signatur – båda i ben förstås – årligen av 200 000 besökare. Några är de tjeckiska Hells Angels, Circle of Harmageddon, som brukar varva sina besök vid mordplatser och obduktioner med en tripp till Benhuset.

 



En annan var den amerikanske regissören Rob Zombie, som lät sig inspireras till scenerna i Doctor Satans näste i skräckfilmen House of 1 000 corpses (2003). Benhuset dyker också upp i filmerna Dungeons & dragons (2000), Blood & chocolate (2007) och i John Connolys roman The black angel (2005).

Ty dess dragningskraft, nästan hypnotiska makt kan ingen ta miste på. Fast skulle man själv verkligen vilja hänga där som ljuskrona eller vapensköld?

Kanske är det som en brittisk besökare sa: ”Hellre vila i frid än i bitar.”

Som på engelska förstås låter mycket bättre:
”Better rest in peace than in pieces.”

Välkommen!

Välkommen till Historiska Brott & Mysterier som är en tidning från Hemmets Journal, fylld av spännande läsning om brott från förr, olösta mysterier och mystiska händelser!