Vampyren från Düsseldorf högg ihjäl sina offer

Få, om ens någon, kan konkurrera med Peter Kürten när det gäller att ta en hel stad som gisslan. Under ett fasansfullt år spred ”Monstret i Düsseldorf” skräck bland befolkningen, samtidigt som polisen letade efter minst tre gärningsmän bakom de ohyggliga dåden som drabbat staden...

Text: Christer Holmgren
Foto: Stella Pictures, Wikimedia Commons

Maria Budlick kände sig lättad. Hon hade rest till Düsseldorf från sin närbelägna hemstad Köln för att söka arbete i depressionens Tyskland. När hon anlände till Düsseldorfs järnvägsstation på kvällen den 14 maj 1930 kom en man fram till henne och sa att han kunde visa henne vägen till ett härbärge för kvinnor. Maria följde tacksamt med honom. Men när mannen prompt ville lämna de upplysta gatorna och ta henne med sig in i en mörk park, började Maria ana oråd. Vad var det nu hon hade läst om i tidningarna? Det hade stått något om ”Monstret i Düsseldorf”, en man som lämnade ett spår av bestialiska mord och döda människor bakom sig.

En isande känsla for genom Maria Budlick. Hur skulle hon ta sig ur detta?

Det var då han dök upp – som en räddande ängel – en stilig och välklädd gentleman som frågade om allt stod rätt till. Mannen från järnvägsstationen dröp snabbt av, som om marken började bränna under hans fötter

Maria Budlick andades ut och den hjälpsamme mannen erbjöd henne att sova hemma i hans lägenhet om hon inte hade någonstans att bo för natten. Maria Budlick följde därför med honom genom den djupnande Düsseldorfnatten – utan att veta att hennes barmhärtige samarit var Tysklands mest jagade man och en avkriminalhistoriens värsta sadister och seriemördare.

Maria Budlick var på väg hem till Peter Kürten, ”Monstret i Düsseldorf”, eller ”Vampyren i Düsseldorf” som han också kallades eftersom han drack blod från både människor och djur han dödade.

Svår uppväxt

Många seriemördare växer upp under fruktansvärda förhållanden, så även Peter Kürten. Han föddes i Köln den 26 maj 1883 som det äldsta av 13 barn. Hans första levnadsår kantades av såväl våld som fattigdom. Fadern, som var gravt alkoholiserad, både våldtog sin fru och misshandlade sina barn. När familjens döttrar växte upp utsatte han även dem för sexuella övergrepp. 

Peter Kürten lärde sig snabbt att tillvaron handlade om att dominera eller domineras. Han höll sig undan hemmet och familjen så mycket han kunde och tillbringade delar av sin tid med en hundfångare som bodde i samma hus som familjen Kürten. Av denne lärde han sig att masturbera och att tortera hundar. Och just blandningen av sexualitet och våld skulle komma att bli signifikant för Peter Kürten genom hela livet.

GettyImages-542369139.jpg

Peter Kürten lärde sig snabbt att tillvaron handlade om att dominera eller domineras.

Peter Kürtens första mord begicks, enligt honom själv, när han bara fortfarande var en liten pojke. Under en flottfärd på Rhen knuffade Peter Kürten en icke simkunnig kamrat i vattnet, vilket fick en annan pojke att hoppa i för att rädda den nödställde. Men Peter Kürten hindrade honom från att ta sig upp till ytan igen, och båda pojkarna drunknade i floden. Det hela kom att betraktas som en olycka och tragedi, och Peter Kürten ställdes aldrig till ansvar för dådet.

Under pojkåren började Peter Kürten att stjäla kläder och mat för att överleva. Han fortsatte på den banan som ung man och åkte in och ut ur fängelse. Kürten skulle under sitt liv komma att avtjäna 24 år i fängelse till följd av 27 fällande domar.

Nyss utkommen efter ett fängelsestraff i maj 1913 drev han omkring på Kölns gator och sökte efter lämpliga rånoffer. Han beslöt sig för att begå inbrott i en lägenhet ovanför en krog på Wolfstrasse. När han väl tagit sig in i lägenheten hittade han en 10-årig flicka vid namn Christine Klein sovande i ett av rummen. Han fattade tag om hennes hals och klämde till. När flickan tappade medvetandet drog han hennes huvud ut över sängkanten och skar halsen av henne med sin fickkniv. Därefter lämnade han lägenheten.

Gifte sig

Dagen innan Christine Klein dog hade hennes far, Peter Klein, varit inblandad i ett bråk med sin egen bror Otto, Christines farbror. Otto hade velat låna pengar men fått nej av Peter. Otto Klein hade då utlovat hämnd och sagt till sin bror att något skulle hända som Peter aldrig skulle kunna glömma. I sovrummet, där den döda Christine sedan återfanns, hittades en näsduk med initialerna PK, och det antogs att Otto hade lånat en av sin brors näsdukar. Han greps och undgick giljotinen med en hårsmån. Några jurymedlemmar ville se honom död, men bevisningen ansågs inte vara tillräcklig.

Christine_KleinPeterKürten1913a.jpg

10-åriga Christine Klein överraskades av Peter Kürten när hon låg och sov

Året efter mordet på Christine Klein, 1914, kallades Peter Kürten in under de tyska fanorna i första världskriget. Det dröjde inte länge förrän han deserterade, något som renderade honom en 8-årig fängelsedom. Kürten släpptes 1921 och flyttade vid frigivningen till Altenburg. Där träffade han en före detta prostituerad kvinna vid namn Auguste Scharf. Scharf var tre år äldre än Kürten och drev en godisbutik i staden.

Även Auguste Scharf hade suttit i fängelse. Hon hade skjutit ihjäl sin förre fästman då denne var otrogen. Till skillnad från Peter Kürten, som på psykopaters vis var oförmögen att känna någon ånger över sina dåd, plågades Auguste Scharf svårt av sitt brott. 

Auguste Scharf och Peter Kürten gifte sig 1923, och två år senare gick flyttlasset till Düsseldorf. Parets förhållande var asexuellt, men välklädde Peter Kürten hade inga problem att skaffa sig partners vid sidan av. Hans fru såg detta som en form av rättmätig bestraffning för mordet på sin förre fästman.

Flera knivhugg

I Düsseldorf fick Peter Kürten ihop det med en servitris vid namn Tiede och ett hembiträde vid namn Mech. De båda insåg snabbt att Kürtens bild av sexualitet innefattade en gradvis strypning av partnern, och medan Tiede anmälde honom till polisen för förförelse valde Mech att rapportera honom för våldtäkt. Bara Tiedes anmälan hörsammades. Han dömdes till åtta månader i fängelse, varav han avtjänade sex.

När han släpptes fortsatte han med mindre brott och mordbränder. Men år 1929 tog ett årslångt skräckvälde i Düsseldorf sin början. Det sägs att ingen annan mordserie, med det möjliga undantaget av Jack the Ripper-morden i Londons East End 1888, har hållit en stad i skräck på samma sätt.

GettyImages-876358214.jpg

Många poliser arbetade med det uppmärksammade fallet.

Mordvågens första offer var 8-åriga Rosa Ohliger, som den 9 februari 1929 hittades död, dumpad under en häck. Ohliger hade knivhuggits 13 gånger, bland annat i könsorganet. Därefter hade hennes mördare hällt bensin på kroppen och tänt på.

Sex dagar före mordet på Rosa Ohliger hade en äldre kvinna vid namn Apollonia Kühn mirakulöst överlevt ett överfall, trots att hon huggits med 24 knivhugg.

Kaosartad utredning

Fem dagar efter mordet på Rosa Ohliger mördades en 45-årig mekaniker vid namn Scheer med 25 knivhugg. Efter dådet återvände Peter Kürten till platsen och diskuterade händelsen med en polis.

I augusti stötte tre offer vid olika tillfällen ihop med en man som önskade dem godkväll – och sedan knivhögg dem i bröst och rygg. Märkligt nog överlevde alla tre.

Den 23 augusti besökte Peter Kürten den årliga marknaden i den lilla staden Flehe. Där mötte han två fostersystrar, 5-åriga Gertrude Hamacher och 14-åriga Louise Lenzen. Han bad Louise Lenzen att gå och köpa cigaretter åt honom och lovade att ta hand om lillasystern under tiden. Han ströp flickan och skar av henne halsen med en fällkniv. När Louise Lenzen återvände med cigaretterna släpade han in henne i ett buskage och ströp henne innan han kapade av henne huvudet.

Månaden därpå våldtog Kürten en ung flicka vid namn Ida Reuter innan han slog ihjäl henne. Tjänsteflickan Elisabeth Dörrier mötte samma öde i oktober. Någon dag senare blev två andra kvinnor utsatta för hammarattacker, men båda två klarade sig med livet i behåll. 5-åriga Gertrude Albermann ströps och höggs 35 gånger med kniv i november.

ElizabethDörrierPeterKürten1929WeimarRepublica.jpg

Även Elizabeth Dörrier mördades av Peter Kürten. 

Under vintern fortsatte de bestialiska hammarattackerna och överfallen. Polisen visste inte hur många förövare de jagade. De olika tillvägagångssätten och olika vapnen tydde på minst tre gärningsmän, enligt polisen.

Utredningen var ett totalt kaos.

Släppte henne

Efter att Peter Kürten och Maria Budlick kommit hem till Kürtens lägenhet och hon gjort klart att hon inte var intresserad av sexuellt umgänge erbjöd han sig att hjälpa henne hitta någon annanstans att tillbringa natten.

Han tog med henne till Grafenbergerskogen. Där våldtog han henne. Efteråt verkar luften ha gått ur Peter Kürten, för istället för att döda henne tog han henne till en spårvagnshållplats och lät henne gå. Polisen har spekulerat i om det berodde på det faktum att Maria Budlick inte hade vågat bjuda honom något direkt motstånd som han lät henne leva.

Mugshot-Kürten.jpg

Polisens mugshot på Peter Kürten efter att han greps i maj 1930.

Några dagar senare ledde Maria Budlick polisen till Kürtens lägenhet på Mettmanner Strasse.

Den 2 juli 1922 transporterades Peter Kürten till giljotinen på Klingelputzfängelset i Köln, fälld för nio mord. På vägen dit frågade han fängelsepsykiatern om denne trodde att han skulle förunnas nöjet att hinna höra sitt eget blod rinna ner i spannen under bilan sedan hans huvud huggits av kroppen. Det, sa Kürten, skulle vara den yttersta njutningen ... 

Publicerat