Atlantislegenden, sanning eller myt?

En grekisk ö som sprack i ett vulkanutbrott? Eller låg det mystiska Atlantis mycket närmare än vi anar? Och var Adam och Eva i själva verket svenskar?

Text: Petter Karlsson
Foto: Shutterstock, Wikimedia Commons

Egyptiska präster påstås ha uppfunnit myten om Atlantis, men det var Platon som gjorde PR-jobbet.

Den grekiske filosofen beskrev en paradisö som redan för 12 000 år sedan kunde konsten att bygga femdubbla försvarsmurar, gräva djupa kanaler, bygga silverslott och tämja vilda tjurar.

Atlantis beskrivs i två av Platons dialoger som sin tids mäktigaste rike.
Det omfattade tio öar, vars totala yta som motsvarade halva Sveriges. Huvudön hette Basileia och huvudstaden Poseidopolis.

Men en natt inträffade katastrofen. En våldsam jordbävning fick ön att sjunka i havet.

Platon, som påstod sig ha fått höra historien av präster vid Neith-templet i den egyptiska staden Sais, placerade Atlantis i närheten av ”Herakles stoder”, det vi idag kallar Gibraltar.

Katastrofen ska ha inträffat före syndafloden, som ett straff för att riket oprovocerat anföll hela östra Medelhavsområdet. Gudarna ska helt enkelt ha tröttnat på Atlantis högmod. Den som dyker på rätt ställe ska fortfarande kunna hitta resterna av vår planets första riktiga civilisation värd namnet.
Och letat har man gjort.

Men än mera spekulerat.

Redan på Platons tid fanns det personer som menade att Atlantis i själva verket var en omskrivning av den minoiska kulturen på Kreta, som gick under på 1600-talet f Kr.

Andra tyckte sig se skymta mystiska formationer på havsbotten utanför Marockos kust.

Ännu fler gissade att Atlantis låg någonstans långt ute i Atlanten, kanske rent av fortfarande stack upp sina bergstoppar och idag bildade ögruppen Azorerna.

Den franske astronomen Jean Sylvain Bailly lanserade på 1700-talet teorin att Platon syftade på Spetsbergen.

Över hela världen
Den amerikanske amatörforskaren och vicepresidentkandidaten Ignatius Donnelly föreslog på 1800-talet att det handlade Kanarieöarna och menade att uppgiften om att civilisationen ”sjönk i havet” bara är symbolisk.

I modern tid har förslagen duggat allt tätare:

Den tyske prästen Jürgen Spanuth har trott sig se i gamla skrifter att ön låg vid Helgoland, utanför tyska kusten.

Den brittiske författaren William Comyns Beaumont menar att det var ett stycke av norra Storbritannien som försvann i havet efter att ha träffats av en komet.

Den franske teologen Jacques Collina-Girard påstår sig hittat en sedan länge sjunken ö strax utanför Spaniens sydkust.

Den österrikiske vetenskapsmannen Otto Muck tror att den låg i Västindien, nära Puerto Rico, och sköljdes bort när en väldig asteroid klövs i två jättelika stenblock och störtade i Atlanten.

Den svenske doktorn i fysisk geografi Ulf Erlingsson gissar på Irland och menar att ön som sjönk var ett minne av en tsunami som drabbade Nordsjön för 8 000 år sedan.

En liknande teori har hans landsman, sjöingenjören Gösta Bergquist som menar att det handlar om Doggers bankar som var ön Doggerland innan havsytan började stiga under stenåldern.

Väg i havet
Att öar har både stigit ur havet och sjunkit är ingen ovanlighet genom historien, varken som myt eller verklighet. 1963 föddes den isländska vulkanön Surtsey under stort mediapådrag.

Men kanske var Atlantis inte ens en ö?

På 1920-talet satte den ungersk-amerikanske greven Byron Kuhn de Prorok upp en expedition för att lokalisera Atlantis i Sahara.

Den tyske geologen Paul Borchardt hävdade däremot 1926 att Atlantis låg i ett tunisiskt träsk.

Den engelske marinarkeologen David Gibbins har i sin tur förlagt Atlantis till botten av Svarta havet och menar att Herakles stoder i själva verket var dagens Bosporen.

Den synske amerikanen Edgar Cayce profeterade på 1930-talet att delar av Atlantis skulle upptäckas nära Bahamas, varefter man 30 år senare fann spår på havsbotten av något som liknade en 305 meter lång, stenlagd väg.

Högt och lågt
Idag är ”Atlantologi” till och med en vetenskaplig term för en omstridd ”vetenskap” som genererat närmare 25 000 böcker.

Några är rena rödvinsfantasier som lanserar teorier om utomjordiska bosättningar och kärnkatastrofer och placerar Atlantis i allt ifrån Indien till Sibirien (!).

Andra försöker bearbeta myten mera seriöst. De påpekar att även Troja och Mykene länge ansågs vara sagor, men visade sig med tiden äga historisk sanning. Tänk om det är detsamma med Atlantis?

Människan har kunnat resa till månen i 50 år, men vet fortfarande mycket lite om vad som döljer sig i de stora havsdjupen: jättehajar, urtidsödlor, dolda energikällor och kanske sjunkna städer?

Antlantis2.jpg

Ett svenskt Atlantis
En av de märkligaste teorierna lanserades på 1600-talet av den geniale svenske vetenskapsmannen Olof Rudbeck den äldre.

Rudbeck var stormaktstidens främste vetenskapsman, en multibegåvning som var rektor för Uppsala universitet, anlade botaniska trädgårdar, inrättade ridhus och drev musikkapell. 1679-1702 skrev han fyrbandsverket ”Atland eller Manheim”, där han försökte bevisa att civilisationens vagga låg i Norden.

Atlantis är Sverige, hävdade superpatrioten Rudbeck. Det sjönk aldrig, bara glömdes bort och isolerades av snö och kyla när nya högkulturer uppstod i Egypten, Mesopotamien och Grekland.

”Herakles”, menade Rudbeck, var i själva verket en omskrivning av det gamla nordiska ordet ”häraklädde”. Grekiskans ”hyperboré” (ett lyckligt sagofolk som levde i norr) hade förstås sina rötter i svenskans ”yverboren”. När Platon skrev om Atlantis ”elefanter” menade han egentligen ulvar eller älgar, och med ”vin” menade han förstås mjöd eller öl.
Och så vidare.

Befolkningen flydde
Att Adam och Eva var atlantisbor som talade svenska, som Rudbeck hävdade, är rent nys enligt dagens forskare. Vilket dock inte hindrar att det inte lär finnas ett enda större verk om Atlantismyten, där inte Olof Rudbecks teorier finns omnämnda med antingen storögdhet eller respekt.

Till de mest vågade teorierna hör den som lanserades 1984 av de svenska amatörforskarna John och Ulla Hamilton, som även skrivit böcker om jordpulslinjer och slagrutor.

De menade att när Atlantis sjunkit i havet flydde invånarna till nuvarande Västergötland. I Falbygden byggde de skyddsrum för kommande katastrofer. Det är dessa som senare har förväxlats med gånggrifter och hällkistor.

Inget som får seriösa forskare att gå i spinn, kanske. Men erkänn att det är en rolig tanke att Edens lustgård skulle ha legat exempelvis i nuvarande ... ska vi säga Borås?

atlantis3.jpg
Var detta Atlantis?


Santorini
En het Atlantis-kandidat skulle kunna vara den grekiska turistön Santorini som för 3 500 år sedan klövs i en våldsam explosion. Större delen av vulkanön försvann och ersattes av en 400 meter djup krater som fylldes av havet. Idag ligger bara 20 procent av den ursprungliga ön över havsytan.

De tsunamivågor som orsakade av vulkanutbrottet var förmodligen över 200 meter (!) höga och lär ha spolat rent på åtskilliga kuster runt Medelhavet. Regn av pimpsten och sur aska förstörde dessutom skördarna för lång tid framåt i regionen. Arkeologen Spyridon Marinatos kunde vid utgrävningar på Santorini på 1970-talet avslöja att en hel stad från minoisk tid, Akrotiri, begravts under metertjocka asklager.

Den minoiska kulturens undergång på Kreta, som ligger tolv mil bort, sammanfaller också med denna katastrof. Många dränktes av flodvågen och flottan förstördes. Kreta skulle därför i teorin också kunna stå som förebild för Atlantismyten.

Troja
Var Atlantis inte alls någon ö, utan den legendariska statsstaten Troja? Det hävdade Oxford-geologen Eberhard Zangger, som menade att egypterna, som först beskrev Atlantismyten, använde samma hieroglyf för orden kust, strand och ö.

Och det finns onekligen åtskilliga likheter mellan Platons idealrike och hur Homeros skildrar Troja, sydväst om Bosporen (som Zangger menar är identisk med ”Herkules stoder”).

Båda styrdes av tio män som alla var släkt med varandra. Båda hade omkring 1200 skepp. Båda ägde två källor, en varm och en kall. Båda var utsatta för nordliga vindar, som annars är ovanligt i Medelhavet. Bådas stadscentrum var 900 meter i diameter. Bådas kungaborg låg nio kilometer från havet.

Platon skriver också att i Atlantis fanns något som kallades ”guldkopparmalm” och moderna arkeologer hävdar att Trojas grannstad Eremit var enda platsen där man kunde konsten att framställa mässing.

Bolivia
När skotten Jim Allen på 70-talet gjorde en rad satellitkartor åt brittiska flygvapnet fann han en märkligt platt och rektangulärt formad högplatå i Anderna. Han tyckte sig också se spår av cirkelformade byggnader och ett urgammalt kanalsystem.

Vid närmare undersökning av platsen kom han till slutsatsen att detta kunde vara verklighetens Atlantis, som skulle haft just detta. Hela platån förvandlades av våldsamma skyfall till en jättestor insjö vid samma tid som Platon påstår att Atlantis gick under – 9000 år f Kr.

Trakten är rik på en ovanlig legering som kan vara den mystiska ”orikalkum”, som Platon påstod användes för att klä väggarna i den cirkelformade staden. Språkforskare menar för övrigt att orden ”atl" och ”antis" har sitt ursprung i Amerika och betyder ”vatten" och ”koppar".

Gibraltar
Här menade den grekiske filosofen Platon att Atlantis legat.


Kreta
Tanken att den minoiska kulturen på Kreta var det sjunka riket går ända tillbaka till Platons levnadstid, 428-348 f Kr.

Marocko
Genom åren har många placerat Atlantis på den afrikanska kontinenten. År 1874 påstod en Felix Berlioux att han hittat den sjunka staden strax utanför den marockanska kusten.

Azorerna
En av de främst återkommande teorierna är att det var en kontinent mitt i Atlanten som sjönk. Här har Azorerna föreslagits – och de nuvarande öarna skulle vara bergstopparna på Atlantis 

atlantis1.jpg

Spetsbergen - största ön i ögruppen Svalbard
Fransmannen JS Bailly drog slutsatsen att Atlantis var Spetsbergen.

Kanarieöarna
I likhet med Azorena har Kanarieöarna varit på tapeten.


Tyska kusten
Helgoland är enligt den tyska prästen Jürgen Spanuth platsen för den sjunkna staden. På 1950-talet lyfte han fram teorin att ön legat utanför Helgoland.

Strax norr om Storbritannien
På 1940-talet framkastade en brittisk författare vid namn William Comyns Beaumont idén att Atlantis var ett stycke av norra Storbritannien som hade försvunnit ner i havet efter att landet träffats av en jättelik komet.

Spanien
Staden Tartessos i Spanien, som enligt bibeln sägs ha legat nära Cadiz, försvann likt Atlantis plötsligt, efter åratal av blomstring. Dessutom låg den nära Herakles stoder.

Puerto Rico
Atlantis placeras även på den sydamerikanska kontinenten, närmare betämt i Puerto Rico.

Doggerland - område i Nordsjön
Ytterligare en teori menar att det var Doggers bankar som var ön Doggerland innan havsytan började stiga under stenåldern.

Sahara
En arkeolog vid namn greve Byron Kuhn de Prorok anordnade en expedition för att hitta Atlantis som han var övertygad om låg i Sahara.

Tunisien
1926 hävdade den tyske geologen Paul Borchardt hävdade däremot att Atlantis låg i ett tunisiskt träsk.

Svarta Havet
Den engelske marinarkeologen David Gibbins har i sin bok Atlantis hemlighet placerat Atlantis på botten av Svarta havet.

Nära Bahamas
På 1930-talet sa den synske amerikanen Edgar Cayce att Atlantis skulle komma upp till ytan i närheten av Bahamas. På 1970-talet hittades den märkliga stenlagda vägen.

Sverige
Olof Rudbeck den äldre menade att Atlantis i själva verket legat i Uppland och haft sin huvudstad i Uppsala.

Västergötland
Verner Lindblom menade att Atlantis befolkning flydde till svenska Västergötland när deras ö sjönk ned i havsdjupet.

Antarktis
En av de platser som har lagts fram som ett eventuellt Atlantis är Antarktis. Kontinenten var en gång helt fri från is, men senaste gången det hände var långt innan det fanns människor på jorden. Under något tillfälle ska också stora mängder vatten ha gjort att kontinenten gått under vatten

 

Publicerat