Golden State Killer – har de gripit rätt man?

Han förföljde sina offer i flera månader. Kartlade deras liv och förberedde den slutliga attacken noga. Golden State Killer satte skräck i Kalifornien under tolv år. Men en dag försvann han spårlöst. Fram tills FBI:s tekniker fick en plötslig DNA-träff.

Text: Andreas Jemn
Foto: Getty Images, TV4, Shutterstock, Wikimedia Commons.

Poliskommissarien i Visalia kom in och dängde en lunta anmälningar på William McGowens skrivbord. Den unge rekryten tittade nyfiket upp. Äntligen hade han fått ett eget fall att arbeta med. Men kommissarien log bara lite finurligt och berättade att det härjade ett pervo i staden. Någon stolle stal damunderkläder från klädstrecken.

Först blev William besviken. Det var alltid han som fick ta skitgörat. Men på polisutbildningen hade han fått lära sig att ta alla brott på allvar. Dessutom visste William också att alla tunga sexförbrytare börjar som ofarliga småperversa gluttare.

Han gick noga igenom varenda anmälan och det dröjde inte länge förrän den unge rekryten började hitta samband. Alla stölder skedde i lite rikare villaområden och alla offer var en ung söt tjej.

Det hade börjat i mars 1974 och sedan eskalerat. Underkläderna försvann från klädstrecken utan några vittnen eller bevis.

William fick snabbt onda aningar. Fallen var inte slumpmässiga. Förövaren verkade göra noggrann research före stölden och det var troligt att han följde efter sina offer. Allt pekade på att de hade en ny sexförbrytare i staden som höll på att testa sina vingar. En brottsling som höll på att förpuppas i sin sjuka gärning och snart kanske skulle ta steget vidare.

Cheferna skakade på huvudet. Trosmannen skulle nog inte bli något problem. Men de fick fel. Det dröjde inte länge förrän de finare villakvarteren började hemsökas av en märklig inbrottstjuv. Någon bröt sig in i husen, slog sönder all inredning och stal sedan lite värdelöst krimskrams. Tjuven verkade märkligt nog inte vara ute efter några saker av värde.

Brian och Katie Maggiore, två av Golden State Killers offer.

William McGowen var säker på att det var samme man som stal underkläderna, men det fanns inga spår. Hur mycket teknikerna än letade hos de utsatta i Visalia hittade de ingenting. Detta fick William att misstänka att de hade att göra med en förbrytare som hade god insyn i polisens arbete.

Stad i skräck 
Självklart började lokalpressen att skriva om brotten. Den okända inbrottsmannen döptes till ”Visalia Rannsacker”, och tidningarnas skriverier och de eskalerande brotten satte snart den lilla kaliforniska småstaden i skräck. Alla var rädda för att få objudet besök. William McGowen var dessutom säker på att han snart skulle bli varm i kläderna och ta nästa steg i sin förbrytargärning.
I början av september ringde professor Claude Snelling till polisen. Han hade sett en man som smög i deras rabatter under natten. Tyvärr var det inte William McGowen som tog samtalet så allt skulle få en tragisk vändning.

Fredagen den 11 september hade Claude lagt sig tidigt för att sova när ett oväsen bröt ut i garaget. Med andan i halsen rusade han dit och fick en chock när han såg en maskerad man som försökte röva bort hans dotter Beth.

Den maskerade mannen siktade med en pistol, men Claudes pappainstinkter var starkare än rädslan, så han hoppade på pistolmannen. Beth såg sin älskade far ramla till marken med två kulhål i bröstet medan förövaren flydde till fots. Dagen efter visste polisen i Visalia att deras ”Rannsacker” nu hade blivit något mycket värre.

En särskild grupp spanare kopplades in i fallet med William McGowen i spetsen. De gjorde upp en plan och började ligga på spaning i garage och uthus i de utsatta villakvarteren. Nu skulle Visalia Rannsacker åka fast. I flera nätter vaktade de och kanske var det en slump att det var just William som fick korn på mannen.

William satt gömd i ett garage och spejade ut mot de små trädgårdarna som låg tätt intill varandra, avskilda med höga häckar och staket, då han såg en maskerad man som hoppade över och smög längs gräsmattan. William gick tyst ut från garaget, drog sitt vapen och siktade på mannen som såg ut att försöka fly, när han istället plötsligt tog upp en revolver och sköt mot William. Skottet passerade Williams huvud med bara en hårsmån och förövaren tog till flykten.

Visalia var nu en stad i skräck och polisen pressades av de ilskna politikerna som ville ha svar. Alla väntade på att mannen skulle slå till igen. Men dagar blev till veckor och ingenting hände. Samtidigt, 20 mil norrut i Sacramento, hade den lokala polisen fått en brutal våldtäktsman på halsen.

Invånarna blev gisslan 
Mark Safarik, en ung polis i Sacramento, såg ett mönster i de plötsliga överfallsvåldtäkterna våren 1976. Gärningsmannen slog till mot kvinnor i välbärgade medelklassområden. Alla hade varit ensamma hemma och bodde på nedre våningen. Gärningsmannen hade klättrat in ljudlöst på natten och väckt sitt offer med en ficklampa och en pistol. Övergreppen hade varat i flera timmar och han avslutade med att tömma kylen.

Mark var den första att se sambanden när Visalia Rannsacker blev East Area Rapist. William McGowen varnade kollegorna i Sacramento och Mark Safarik visste att de kämpade mot klockan. Mannen i skuggorna skulle inte sluta och hans blodtörst blev bara värre. När pressen fick nyheten spred sig paniken och befolkningen barrikaderade sig. En enda man höll en miljonstad som gisslan.

Civilklädda spanare hade tagit position överallt kring det drabbade området vid Crodova Heights när den ansträngda tystnaden plötsligt bröts av revolverskott den 2 februari 1978. Det var det unga paret Brian och Kate Maggiore som hade kommit i mördarens väg. Polisen hittade de två nygiftas sargade kroppar.

Under sommaren spred sig skräcken genom Sacramento ut mot Stillahavskusten. Människor köpte vapen, installerade larm och låste in sig. Alla visste att mördaren snart skulle slå till igen och vem som helst kunde bli dess offer.

I början av oktober kom ett larm från Goleta. En man och en kvinna hade blivit överfallna i hemmet, men en granne som var FBI-agent hade kommit till undsättning. Sedan var allt lugnt fram till dagen före nyårsafton.

Människor hade slappnat av en aning och njöt av helgledigheterna. Doktor Robert Offerman och Debra Manning bodde i ett hårt bevakat överklassområde utanför Sacramento när de vakna-de av att en man stod i deras sovrum. Mannen tvingade Debra att binda Robert och släpade sedan med henne ut i vardagsrummet. Robert förstod nog vad som väntade och slet sig loss och försökte med livet som insats att övermanna inbrottstjuven. Både han och Debra sköts till döds. 
East Area Rapist fick nu namnet Golden State Killer. I mars 1980 slog han till mot Lyman och Charlene Smith, ett äkta par i ett välmående överklassområde. Charlene våldtogs och de båda slogs ihjäl med ett vedträ.

Polisen famlade i mörkret, men gärningsmannen hade lämnat efter sig några få spår som gjorde utredarna säkra på att han hade polisiär eller militär utbildning. Han hade en kusligt bra kunskap om hur man suddar ut spåren efter sig. Och dessutom använde han sig av en speciell knut när han band sina offer. Diamantknuten är svår att utföra men en viktig del av marinsoldaternas utbildning, och den används för att snabbt fängsla fiender som har träning i att ta sig loss.

Smart och beräknande
Mördaren var så slug och uträknande att det började ryktas om en demon. Före attackerna rekognoserade han i offrens trädgårdar och bröt sig in i husen för att ta ut ammunition ur vapen och preparera lampor och säk-ringar. Allt var förberett in i minsta detalj och varje offer förföljdes troligtvis i veckor eller ibland månader. Polisen varnade allmänheten att vara uppmärksamma på tecknen och folk var skräckslagna. Alla såg mördare i buskarna och vapenhandlarna gjorde lysande affärer

En som inte var orolig för Golden State-mördaren var Keith Harrington. Han och hustrun Patrice levde i ett skyddat område

i Cockleshell Drive. Runt kvarteret löpte höga murar, med kameror och beväpnade vakter. Så när Keith och Patricia hittades mördade den 20 augusti av släktingar blev det en väckarklocka. Mördaren visade den ängsliga överklassen att han kunde komma åt vem som helst. Det var de privilegierade som blev offer och han tänkte inte sluta. Han fanns där ute någonstans och fortsatte att sprida terror.

Morden upphörde
I februari 1981 mördade han först Manuela Vithuhn, som var ensam hemma när maken låg på sjukhus, och under sommarhettan överfölls Cheri och Gregory Sanchez i sitt hem. Gregory upptäckte mördaren när denne klätt-rade in genom deras fönster. Han kastade sig över inkräktaren som sköt honom i ansiktet innan han gav sig på hustrun.

Sedan dröjde det några år innan nästa mord begicks. Den 4 maj 1986 slog Golden State Killer till för sista gången. Janelle Cruz var ensam hemma när föräldrarna semestrade i Mexiko. Hon var bara 18 år när hon brutalt blev bragd om livet.

Janelle Cruz, mördarens sista offer.

Polisen hade tolv mord och ungefär femtio våldtäkter att utreda. Utredningen var iskall och ledde ingenstans när allt plötsligt tystnade. Morden upphörde och inga nya brott kunde kopplas till samma man. Ett drygt decennium av terror hade nått sin ände, utan att någon kunnat ställas till svars.

Men 40 år efter morden på Brian och Katie Maggiore fick polisen upp ett spår. Teknikerna hade testat dna-proven från morden på en släktforskningssajt och en dag fick de en träff.

En släkting till Golden State-mördaren hade hittats och polisen började kartlägga alla i dennes familj. Då fick de en ännu bättre träff. Joseph James DeAngelo är en före detta polis som först arbetat nära Visalia och sedan i Sacramento. Han hade varit militär, hade rätt ålder och stämde in på signalementen.

Polisens spanare lyckades komma över ett dna-prov utan DeAngelos vetskap och teknikerna fick en perfekt träff. Den 25 juli greps han i sitt hem i Citrus Heights, i samma område som han en gång satt skräck i befolkningen.

– Vi letade efter en nål i en höstack, men visste att den fanns. Och det gjorde den, precis här i Sacramento, sa åklagaren Anne Marie Schubert. 
Hon yrkar på dödsstraff.

Josepg James DeAngelo.

FOTNOT: Joseph James DeAngelo kan knytas till brottsplatserna med hjälp av dna men han har ännu inte bevisats skyldig i en rättegång eller dömts för brottet.