I filmen Närkontakt av tredje graden från 1977 landar i öknen en dag fem bombplan som varit försvunna i drygt 30 år.
För Stephen Spielberg kan förstås sina ufo-myter.
”Flight 19”, som den kom att kallas, var ett av andra världskrigets mera berömda försvinnanden. 5 december 1945 gav sig fem Grumman Avenger-bombare ut på en kortare rutinflygning från Fort Lauderdale i Florida. Över havet upphörde plötsligt all kontakt. Inte heller det spaningsplan, en Martin Mariner som samma kväll sändes ut för att söka, återvände till basen. 14 besättningsmän och deras maskiner var spårlöst borta.
Gemensamt motorhaveri? Föga troligt. Lokal tornado som slitit sönder samtliga flygplanskroppar?
Rätt osannolikt det också.
Därför var det med stor nyfikenhet som allmänheten 1975 kunde läsa en nyutkommen bok The Bermuda triangle av en viss Charles Berlitz, som lanserade teorin att de fem stridsplanen i själva verket kapats av utomjordingar.
”Bermudatriangeln” var inte Berlitz eget begrepp. Det hade han lånat från en annan ”forskare”, den märklige Vincent Gaddis, en amatörtrollkarl som bland annat hävdade att ufon egentligen är en sorts flygande fiskar som tillhör jordens naturliga fauna …
1964 hade Gaddis i den amerikanska veckotidningen Argosy påpekat att havet utanför Floridas kust uppvisar ovanligt många förlisningar och haverier och skyllde på ufon. Rykten att mörka makter härjade i området hade existerat ända sedan 1515, då de 300 öarna upptäcktes av spanjoren Juan de Bermudaz.
Och Berlitz hängde på tåget. I sin bok radade han upp det ena mystiska försvinnandet efter det andra:
- Tvåmastaren ”Marie Celeste” som 1872 påträffades övergivet med dukade bord och kastruller på spisen.
- Yachten ”Vagabond” som 1969 hittades drivande utan besättning.
- Brittiska flottans ”Atalanta” som försvann i januari 1880 med 290 man ombord, de flesta unga sjökadetter, och där enda livstecknet efteråt var två flaskpost med desperata rop på hjälp.
- Japanska fraktskeppet ”Raifuku Maru” som 1925 försvann med ett sista nödrop: ”Faran liknar en dolk nu .... Kom snabbt ... Vi kan komma undan!”
Årets bästsäljare
Att boken blev 1975-års mest sålda i USA var kanske inte konstigt. Triangelfebern hade tagit fart året innan, då tidningarna ivrigt återgav en märklig händelse:
Ett passagerarflygplan hade passerat Bermudatriangeln och piloten hävdade efteråt att ”vi flög igenom ett grönskimrande moln och havet under oss kokade”.
Bland flygledarna på marken hade det samtidigt rått stor uppståndelse. Under cirka tio minuter försvann nämligen flygplanet från radarn. Det gick katastroflarm och när planet åter dök upp på skärmen, stod en hel styrka beredd. Vid en senare koll visade det sig att samtliga klockor ombord gick fel med tio minuter. Fenomenet fick aldrig sin förklaring.
Just rapporter om en grönaktig dimma, bubblande hav och förvirrade kompasser tycks vanliga när det gäller Bermudatriangelns försvinnanden. Fartyget eller flygplanet glider in i ett onaturligt lugn, vattnet börjar plötsligt koka och vid vissa tillfällen tycks det lysa svagt grönt. Flera av de sista livstecknen är av typen: "Allt väl, vädret vackert ..." Därefter blott tystnad
Magnetiskt fält
Vissa tror att Bermudatriangeln är en plats där utomjordingar kidnappar människor. Andra att försvinnandena beror på underjordiska vulkaner. Det ryktas också om ett ovanligt magnetiskt fält som slår ut all radar och elektronikutrustning hos flyg och båtar.
Den anglikanske prästen och exorcisten Daniel Omand har dock lagt fram en helt egen teori. Han påpekar att de gamla slavskeppen gick rakt igenom området. Strax innan skeppen nådde Amerika, kastade man de döda och sjuka överbord. Det ska således vara de dödas andar som huserar i Bermudatriangeln
En lika fantasieggande förklaring ger den amerikanske spökjägaren Alex Tanous, som påstår att han under en expedition i Bermudatriangeln 1977 fick besök av ingen mindre än Isaac Newtons ande. I tre dagar höll den döde vetenskapsmannen Tanous sällskap och avslöjade att områdets farlighet beror på magnetisk energi från havsbottnen.
Mr Bermudatriangle himself, Charles Berlitz, vägrade dock att ligga på latsidan. Inom kort kunde han upplysa sina fans att mysteriets lösning låg i en mystisk pyramid som havsforskarna funnit med hjälp av sonarutrustning på havets botten.
Byggnaden var omkring 200 meter hög och överträffade därmed Cheopspyramiden i Egypten. Troligen en rest från det sjunkna Atlantis. Eller snarare en aktiv kraftkälla, en sorts ”solkristall” som troligen styrdes av utomjordingar, menade Berlitz.
Exakt var pyramid låg ville Berlitz dock inte avslöja. Han sa sig vara orolig för att den franske havsforskaren Jacques-Yves Cousteau, som just då var extremt i ropet, kunde komma först.
Men nu vaknade även kritikerna. Den främste skulle snart visa sig heta Lawrence Kusche – en bibliotekarie i Arizona, som erbjöd 10 000 dollar om pyramidernas existens kunde bevisas. Själv hade han gått till källorna; han hade läst loggböcker, grävt i skeppsregister och väderleksrapporter och inte funnit något speciellt anmärkningsvärt med Bermudatriangeln, menade han.
Trafikerad farled
Att farvattnen i den triangel som uppstår om man drar en linje mellan Bermuda, Puerto Rico och Miami, är farliga visste man redan i Columbus dagar, erkände Kusche. Men när han tog försäkringsbolaget Lloyds till hjälp, kunde han konstatera att det är relativt få fartyg som faktiskt försvinner. Speciellt med tanke på att området är ett av världens mest trafikerade med 150 000 fartyg och 10 000 nödrop om året.
När han dubbelkollade Berlitz uppgifter mot existerande loggböcker fann Kusche dessutom att de flesta av fallen hade naturlig förklaring – om de ens existerat.
I sin iver att hitta bra exempel ”råkade” Berlitz dra in även fartyg som förlist utanför triangelns gränser. Radiomeddelandet från ”Raifuku Maru” visade sig exempelvis vara ren bluff. Andra fartyg, som norska ”Stavanger” som 1931 skulle ha gått under med 430 man, hade inte ens existerat.
Berlitz förblev dock inte svarslös. Visst tycks de flesta försvinnanden han en förnuftig förklaring, menade han, och räknade upp kapningar, försäkringsbedrägerier, myterier, stormar och bränder ombord. Men – svarade han själv retoriskt – berodde inte detta i själva verket på att Bermudatriangelns krafter påverkar människans psyke så man lätt försätter sig själv i en farlig situation?
På havets botten ligger vraken efter förlista fartyg.
Och hur förklarar Kusche exempelvis den märkliga dimbank som siktades av kustbevakningsfartyget ”Yamacraw” klockan 01.30 den 8 augusti 1956? Besättningsmannen Frank Flynn beskrev senare hur fartyget gled in i töcknet och utan förklaring plötsligt förlorade all kraft i sina ångmaskiner.
Berlitz noterade att Flynn talade om dimbanken som ”ett objekt” och skrev själv:
"Medan denna 'undervattensrök' kan vara en helt naturlig utstötning av massa från jordens varma inre, blir man icke desto mindre påmind om teorin om kraftkällor från en förhistorisk civilisation, vilka fortfarande kan påverka tekniken i moderna flygmaskiner och fartyg."
Vad säger vetenskapen?
En teori är att området är särskilt utsatt för enorma magnetiska stormar, som slår ut navigationsinstrumenten. Det skulle förklara varför kompassnålar snurrar men också varför bandinspelningar från samtalen mellan besättning och trafikledning raderats från flygplans ”svarta låda”.
En annan talar om starka underströmmar som suger åt sig fartyg och bildar jättelika luftgropar där flygplan förlorar sin lyftkraft.
Ett genombrott kan ha varit när sovjetiska forskare 1988 hävdade att de på havsbotten funnit – inte en 200 meter hög pyramid, som Berlitz hävdade – men däremot stora mängder metangas.
Om dessa frigörs stiger jättelika bubblor mot ytan. I ett enda slag kan ett fartyg mista sin flytkraft. (Jämför med att försöka simma i en bubbelpool.) Gasen kan också göra att besättningen drabbas av syrebrist och dör innan de hinner nå livbåtarna.
Som exempel tog man en olycka som inträffade när man borrade efter olja i Nordsjön. När en jättelik gasficka plötsligt öppnades, välte plattformen i det kokande infernot.
Eftersom metangas är lättare än luft, fortsätter den också att stiga uppåt i atmosfären – vilket i sin tur skulle förklara flera gåtfulla flygolyckor.
Den lättantändliga gasen kan explodera när den når jetmotorerna, alternativt kväva dem i brist på syre. Gasen kan också generera jättemoln av negativa joner, som i sin tur leder till de starka magnetfält som nyss nämndes.
Bermudatriangelns magi visade sig dock vara en seglivad myt. Än idag säljer Berlitz böcker i miljonupplagor. Det har till och med uppstått ett nytt uttryck, ”triangulist”, för hans lärjungar.
Här och där på jorden har man dessutom försökt att skapa egna trianglar; ett av de mera bisarra när danska veckotidningen Ugens för några år sedan utropade ett område utanför Bornholm till ”dödens hav”.
Men ”Flight 19” är fortfarande en olöst gåta.
Flight 19 Efter att den 19:e gruppen försvann inleddes det största räddningspådraget i den amerikanska flottans historia. 307 räddningsplan, 18 kustbevakningsfartyg, hundratals privatflygplan och privat-båtar, fyra jagare och flera ubåtar samt brittiska flygvapnet och brittiska flottan genomsökte området utan att hitta varken vrakdelar eller flytvästar.
