Operasångaren blev hemlig agent

Cicero ville bli rik och av en slump kom han på en plan – han skulle bli spion. Ett lukrativt val, skulle det visa sig. Men som så ofta i agent-branschen gick det inte riktigt som tänkt ...

Text: Johan G Rystad
Foto: TT, Deutsches Bundesarchiv, Wikimedia Commons

Det finns många olika drivkrafter för den som väljer att ägna sig åt den ljusskygga spioneribranschen. För någon kan det röra sig om en ideologisk fråga. Andra vill känna sig betydelsefulla, få en roll som kanske mer svarar mot ens egen självbild. För åter andra handlar det bara om pengar.

Elyesa Bazna tillhörde definitivt den sistnämnda kategorin. Han drömde om att bli en förmögen man och genom sin samvetslösa hantering lyckades han också över förväntan.

Trodde han.

Elyesa_Bazna.jpg

Elyesa Bazna erbjöd fienden statshemligheter.

 

Elyesa Bazna föddes 1904 av albanska föräldrar i Pristina i nuvarande Kosovo, då en del av Osmanska riket. Tidigt upptäcktes hans stora musikaliska talang och med uppoffringar från familjen i övrigt skickades han till musikkonservatoriet för att utbilda sig till operasångare.

 

Gemensamt intresse

Drömmarna om en karriär på estraden visade sig svåra att förverkliga och när fadern dog rycktes möjligheterna att fortsätta längs den stigen undan. Utan annan utbildning var alternativen få och Elyesa bestämde sig för att bli betjänt. Det visade sig vara en karriärväg som passade honom bättre.

Efter att snabbt ha arbetat upp sig fann han sig på 1940-talet som en av den brittiske ambassadören sir Hughe Knatchbull-Hugessens betjänter på beskickningen i Ankara. Han skötte sina åtaganden till allas belåtenhet och lyckades genom att dela intresse för operakonsten komma ambassadören nära. Snart blev han utsedd till ambassadörens personlige butler.

1941-04._MR._EDEN'S_VISIT_TO_TURKEY.jpgElyesa Bazna arbetade som betjänt åt den brittiske ambassadören sir Hughe Knatchbull-Hugessen (andra från höger).

 

En dag när han skulle ta bort en fläck på arbetsgivarens byxor som hängde på en stol kände han något hårt i ena fickan. Han drog fram ambassadörens nyckelknippa, som denne uppenbarligen glömt. Han tittade länge på nycklarna i handen innan han plockade fram gips ur förrådet och gjorde ett avtryck av kassaskåpsnyckeln. Sedan återlämnade han nycklarna och de rengjorda byxorna till sin arbetsgivare.

 

Tog kontakt

Ännu hade han inga planer på vad han skulle göra, men han köpte en bra kamera. Kan alltid vara bra att ha, resonerade han. Med en nyckel till kassaskåpet och en bra kamera borde han kunna göra sig ekonomiskt oberoende.

Bundesarchiv_Bild_183-2007-0705-502,_Chiffriermaschine__Enigma_.jpgDen tyska kryptoapparaten Enigma.

 

En morgon skulle ambassadör Knatchbull-Hugessen ge sig av på en kortare tjänsteresa till Istanbul. Elyesa Bazna bar ner portföljen och väskorna, höll upp bildörren och såg ambassadören försvinna runt hörnet. Han gick upp på sitt rum och plockade fram den nyckel som han låtit en låssmed utanför staden tillverka. Efter en kort tvekan smög han försiktigt in med sin kamera i tjänsterummet, öppnade kassaskåpet och började fotografera.

Sent på kvällen den 26 oktober 1943 fick den tyske handelsattachén och underrättelseofficeren Ludwig Moyzisch ett telefonsamtal från en anställd på ambassaden. Han ombads omedelbart bege sig till sin arbetsplats. En man ville träffa honom genast.

När Moyzisch kom fram möttes han av Elyesa Bazna. Den välklädde mannen förklarade på dålig franska att han kunde erbjuda tyskarna topphemliga dokument av ypperlig kvalitet för 5 000 brittiska pund styck – en absurt hög siffra.

Moyzisch lovade att kontakta Berlin, som gav honom klartecken. Pengarna skickades ner med kurirpost och snart var affären i hamn. Den första av flera.

 

Bundesarchiv_Bild_183-1988-0113-500,_Franz_v._Papen_(cropped)(2).jpgFranz von Papen tog del av materialet från Bazna.

 

En läcka

Bazna tilldelades kodnamnet Cicero. Och Cicero höll vad han lovade. Under stigande förvåning läste Moyzisch det ena avslöjande dokumentet efter det andra. Det fanns fullständiga förteckningar över allierade agenter i Turkiet, redovisningar över britternas försök att dra in Turkiet på den allierade sidan i kriget och detaljerade listor över vapenleveranser från USA till Sovjetunionen. Planer för bombräder i sydöstra Europa stod i klartext. Det fanns till och med dokument som antydde allierade planer på att invadera Europa i Normandie.

Allt rapporterades till Berlin, som läste och begrundade – men avstod från att agera. Mycket av det som stod i dokumenten talade emot de idéer som krigsledningen hade. När den upphetsade Moyzisch sände ett kodat meddelande till Berlin om de allierades planer på en invasion i Normandie fick han ett snabbt svar:

– Möjligt, men knappast troligt.

Moyzischs chef var ambassadör Franz von Papen, en veteranpolitiker som varit en av dem som berett väg för Hitlers maktövertagande tio år tidigare. Hans främsta mål efter att ha läst dokumenten som Bazna levererade var att förhindra att Turkiet lierade sig med de allierade. Han inledde en runda samtal med den turkiske utrikesministern men var oförsiktig i sin argumentation. Det stod snart klart för den motparten att det måste finnas en läcka på den brittiska ambassaden. Men vem?

Churchill_and_İnönü.jpgWinston Churchill i samspråk med den turkiske presidenten İsmet İnönü.

 

Försvann snabbt

Slumpen kom till undsättning. Moyzisch annonserade efter sekreterarhjälp och fick genast napp. Nele Kapp, den 25-åriga dottern till den tyske konsuln i Sofia, sökte tjänsten. Hon hade alla kvalifikationer och klarade lätt säkerhetskontrollen.

Vad ingen visste var att Nele Kapp var glödande antinazist och utbildad av det brittiska kontraspionaget. På kort tid lyckades hon få Moyzischs förtroende och när hon vid ett tillfälle kort lämnades ensam med topphemligt material försatt hon inte chansen. Hon ögnade blixtsnabbt igenom en hög med dokument och fann det hon letade efter: identiteten på tyskarnas agent på
ambassaden.

Dagen efter meddelade Nele att hon måste ta en kortare semester för att hälsa på sin mamma. Hon återkom aldrig ...

På den brittiska ambassaden slog avslöjandet ner som en bomb. Men ambassadör Knatchbull-Hugessen ville undvika en skandal. Istället kallade han till sig sin butler och gav honom avsked på stående fot. Elyesa Bazna förstod vad klockan var slagen och försvann snabbt ut genom bakdörren.

Det skulle dröja innan någon hörde ifrån honom.

Old_Pristina.jpgElyesa Bazna föddes i Pristina, Kosovo.

 

Under de sju månader som Elyesa Bazna levererade dokument till den tyska ambassaden lyckades han samla på sig en miljonförmögenhet – vilket också var målet. Dock visade det sig snart att allt inte hade gått i enlighet med hans planer. Några år efter kriget greps han i Istanbul, där han bodde, anklagad för att ha försökt smuggla ut förfalskade brittiska pundsedlar på marknaden. Det visade sig att hans tyska uppdragsgivare inte riktigt varit så generösa som han trott.
I pengakuverten, som överlämnades på veckobasis, låg nämligen bara falska sedlar.

I början av 1960-talet krävde han utan framgång dåvarande Västtyskland på skadestånd för förlorad arbetsinkomst.

Resten av sitt liv försörjde han sig på att ge sånglektioner till ungdomar
i hemstaden Istanbul. Till slut fick han nytta av sin operautbildning – trots allt.

Den sjungande mästerspionen Cicero dog 1970.