Pusselmorden i Lancaster

När två styckade kvinnokroppar hittades i en flod i Skottland stod polisen inför ett svårt fall. Snart var de övertygade om att doktor Buck Ruxton mördat både sin fru och familjens barnflicka Mary Jane. Problemet var att polisen inte hade några bevis för att fälla den omtyckte läkaren.

Text: Christer Holmgren
Foto: Getty Images, TT, Wikimedia Commons

Buck Ruxton var en läkare med gott anseende i Lancaster i nordvästra England. Hans patienter talade om en skicklig doktor med ett stort mått av medkänsla. Det var exempelvis inte ovanligt att Buck Ruxton avstod från betalning då han behandlat patienter som hade det mindre gott ställt.

Buck Ruxton hade sina rötter i Indien, där han föddes av fransk-indiska föräldrar den 21 mars 1899. Han döptes till Bukhtyar Chompa Rustomji Ratanji Hakim, och det blev tidigt uppenbart att pojken hade läshuvud. Efter medicinstudier på universitetet i Bombay utexaminerades familjen Hakims son som läkare 1922. Året därefter lade han kirurgi till sina meriter och fick anställning på ett sjukhus i Bombay. Där praktiserade han huvudsakligen inom gynekologi, barnafödsel och allmänmedicin.

Kort därpå började han arbeta inom Indian Medical Service, den medicinska grenen av den brittisk-indiska armén, något som tog honom till Basra och sedermera även till Bagdad. 1926 flyttade den unge läkaren till Storbritannien, där han studerade vidare, först i London och sedan i Edinburgh. Under studierna i den skotska huvudstaden träffade han den långa, vackra 26-åriga Isabella Kerr, som kom att bli hans livspartner. Isabella var redan gift. Hon hade gift sig redan som 19-åring, men förhållandet hade blivit kortlivat och paret hade inte formellt tagit ut skilsmässa.

År 1928 flyttade paret Ruxton till London. 1929 föddes deras första barn, dottern Elizabeth. Året därpå gick flyttlasset till 2 Dalton Square i Lancaster. Vid det här laget hade Buck Ruxton börjat bli väldigt svartsjuk, och han föreställde sig att hans fru hade affärer med andra män. Förhållandet knakade alltmer i fogarna. Isabella polisanmälde honom för misshandel men återvände alltid till honom. Trots bråken och anklagelserna fortsatte barnen att komma: 1931 föddes dottern Diane och två år senare anlände sonen William. Med tre barn i huset valde paret att anställa en barnflicka, Mary Jane Rogerson.

Doktor Buck Ruxtons barn tillsammans med barnflickan Mary Jane Rogerson

Doktor Buck Ruxtons barn tillsammans med barnflickan Mary Jane Rogerson

 


Kroppsdelar hittades
På morgonen den 29 september 1935 promenerade en ung kvinna vid namn Susan Haines Johnson i den lilla byn Moffat i Dumfriesshire, Skottland. När hon gick över den gamla stenbron över strömmen Gardenholme Linn tittade hon ner och upptäckte ett knyte som guppade vid strandkanten. Ut ur knytet stack en människoarm. Johnson tillkallade polis, som snabbt insåg att knytet hon noterat inte var det enda paketet med kroppsdelar i floden. Inom kort hade man dragit i land fyra olika paket. Vart och ett av dem innehöll kroppsdelar, samtliga i ett långt framskridet skede av förruttnelse. Sammanlagt var det ett 70-tal delar som återfanns, förpackade i kläder, lakan, örngott och dagstidningar.

Efter att professor John Glaister jr lyckats lägga ihop alla delarna hade han två kvinnor, en lång och en kort, på britsarna i sitt bårhus. Det enda som saknades var bålen från den kortare av de båda kvinnorna. Den hade förmodligen sköljts ut till havs av strömmen och återfanns aldrig. Dödsorsaken föreföll i båda fallen vara relaterad till strypning eller kvävning i kombination med kraftigt fysiskt våld.

Just det tidningspapper som återfanns lindat om några kroppsdelar gav en viktig ledtråd. Tidningen i fråga, The Sunday Graphic, var en specialutgåva från den 15 september som bara hade utkommit i Morecambe och Lancaster i England, många mil från fyndplatsen. Därför bestämde polisen sig för att undersöka om någon anmälts saknad i den här regionen den senaste tiden.
Det visade sig att Buck Ruxton hade anmält sin fru Isabella Ruxton försvunnen den 24 september, fem dagar innan kropparna i Gardenholme Linn hittades. Vad polisen inte visste var att Buck Ruxton hade besökt Mary Rogersons föräldrar och berättat för dem att deras dotter hade blivit gravid och rest iväg tillsammans med hans fru för att abortera fostret. Eftersom abort vid den här tiden var straffbart i Storbritannien bad han föräldrarna att hålla tyst om saken.

Buck Ruxton

Buck Ruxton.

 


Pusselbitarna passade
När föräldrarna fortfarande inte hört ifrån sin dotter den 1 oktober reste de till Lancaster och besökte Buck Ruxton. Denne berättade då en annan historia än den ursprungliga, och Marys föräldrar vände sig till polisen för att anmäla sin dotter försvunnen.

Plötsligt föll allt på plats. På bårhuset i Moffat låg två hoppusslade kroppar efter två kvinnor, en lång och en kort. Men när polisen konfronterade Buck Ruxton med materialet blånekade han till att ha något att göra med sin frus och sin tjänsteflickas försvinnande. Kvinnokropparna i Skottland, menade han, kunde inte vara Isabella Ruxton och Mary Rogerson.

Polisen hade nu en hård nöt att knäcka. De var övertygade om att Buck Ruxton låg bakom de båda kvinnornas försvinnande samt att det var deras kroppar som hittats i Skottland. Problemet var bara att de inte hade några bevis för att Ruxton låg bakom kvinnornas försvinnanden. Och inte heller kunde de bevisa att kropparna uppe i Skottland var Isabella och Mary eftersom kropparna var svårt förruttnade. Förövaren hade dessutom skurit bort större delen av tänderna tillsammans med öron, ögon, läppar och hud, och en identifiering verkade i princip omöjlig.

Under tiden rättsläkarna funderade på hur de skulle kunna bevisa att kropparna var Isabella Ruxton och Mary Rogerson arbetade polisen vidare med att samla information som kunde hjälpa till att lösa fallet. Bland annat besökte man Mary Rogersons föräldrar med de kläder som hade hittats tillsammans med kroppsdelarna, och det gav omedelbart utdelning. Marys pappa kände igen en blus som han var säker på att Mary hade haft på sig den 14 september.


Tvivlen skingrades
Flera vittnesmål stärkte indicierna mot Buck Ruxton. Bland annat kunde hans grannar berätta att de hade fått en blodstänkt kostym och en blodfläckad matta av den generöse läkaren, mot löfte om att de skulle tvätta bort blodet.
En entomolog från Glasgow, Alexander Mearns, fastställde att han hade identifierat de fluglarver som fanns i kroppsdelarna när de hittades. De tillhörde arten Calliphora vicina. Därmed kunde han också se var i utvecklingscykeln larven befann sig, och han kunde konstatera att kropparna måste ha hamnat i vattnet 12 till 14 dagar innan de hittades.

Till allt detta kom sedan att en av paret Ruxtons båda städare, en kvinna vid namn Agnes Oxley, förklarade att hon hade fått besök av doktorn den 15 september. Han hade då berättat för henne att hon inte behövde städa den dagen. När hon nästa dag anlände till Buck Ruxtons hus var allt i en enda röra. Det fanns dessutom rester av bränt tyg i trädgården, och i badkaret fanns en gul beläggning som doktorn bad henne tvätta bort. Vid det här laget tvivlade polisen inte på att mördaren hade hittats. Men allt vilade på indiciegrunder så länge inga konkreta bevis kunde visas fram.


Identifierade offren
När polisen lyckades matcha hand- och fingeravtryck från den ena uppsättningen händer på fyndplatsen mot avtryck på saker som Mary Rogerson hade hanterat i paret Ruxtons hem, kunde Buck Ruxton häktas. Efter detta tog kriminalteknikerna röntgenbilder på en av skallarna från exakt samma vinkel som på ett foto av Isabella Ruxton. Fotot och röntgenbilden fördes sedan över till två celluloid-ark som lades ovanpå varandra – och det blev tydligt att varje del av Isabellas ansiktsanatomi överensstämde med skallens linjer. Till detta kom att en av de undersökande läkarna, professor James Couper Brash, använde de båda återfunna vänsterfötterna för att göra modeller av dem i en blandning av gelatin och glycerin. Sedan provades de konstgjorda fötterna i Isabella Ruxtons och Mary Rogersons skor. De passade perfekt.

Den överväldigande bevisningen till trots blånekade doktor Ruxton genom hela processen, inklusive den rättegång som startade den 2 mars 1936. Rättegången varade i elva dagar, och försvaret hävdade att de båda kropparna i Skottland felaktigt hade identifierats som Isabella Ruxton och Mary Rogerson. Juryn såg annorlunda på saken, och det tog bara en timme för jurymedlemmarna att komma fram till att doktor Ruxton var skyldig. Han dömdes till döden genom hängning.

Man fotograferade en av skallarna och sammanfogade med Isabella Ruxtons porträttbild.

Man fotograferade en av skallarna och sammanfogade med Isabella Ruxtons porträttbild. Det blev en perfekt matchning.

 

 


Blånekade in i det sista
Buck Ruxton överklagade domen men fick avslag den 27 april 1936. Han hängdes i fängelset i Manchester på morgonen den 12 maj. In i det sista hävdade han sin oskuld, bland annat i ett brev till sin försvarsadvokat Norman Birkett. I brevet tackade Buck Ruxton för advokatens arbete och bedyrade att han var ”helt oskyldig till detta brott”.

Doktorn hade skickat ett brev till en dagstidning dagen efter det att han greps. Det brevet hade Ruxton föranstaltat bara fick öppnas i den händelse att han fälldes och avrättades. Om han istället frikändes skulle brevet återlämnas oöppnat. I brevet, som öppnades på redaktionen efter att Ruxton avrättats, erkände han att han dödat sin fru av svartsjuka. Barnflickan hade sett det hända, varför han tvingades ta livet av även henne. Ingen var förvånad. Allmänheten hade sedan länge avkunnat sin dom, en dom som kom till uttryck i en sång som spreds i Lancaster:

Red stains on the carpet,
Red stains on the knife,
Oh, Dr Buck Ruxton, you cut up your wife.
The nursemaid, she saw you and threatened to tell,
So, Dr Buck Ruxton, you killed her as well. 

Publicerat