H H Holmes kan ha dödat 200

Text: Jon Forsling
Foto: Getty Image

Han har gått till historien som USA:s första seriemördare – och som en av de mest bestialiska. H H Holmes lurade sina offer till ett skräckinjagande ”hotell” i centrala Chicago.

Det var tidigt 1890-tal, och en ung man vid namn Ned Conner började jobba på ett apotek i Chicago, USA. Apoteket ägdes av en charmerande man med tjock mustasch, som lät Ned och hans familj flytta in i ett stort hus som han ägde på andra sidan gatan.

Ned, hans fru Julia och deras unga dotter Pearl, stortrivdes till en början. Men Julia blev snabbt förälskad i den stilige apoteksägaren, och inledde en affär med honom. Efter ett tag blev hon gravid med sin älskare. Ned Conner krävde skilsmässa och flydde staden i vredesmod.

Apoteksägaren lovade att gifta sig med Julia, och att ta hand om hennes lilla dotter. Men en kväll ledde han ner dem till husets mörka källare. Det sista Julia och Pearl Conner såg i livet var som hämtat ur en skräckfilm: syrpölar, flaskor med gift, en krematorieugn, tjocka knivar och ett dissektionsbord.

Sedan tog den charmerande mannen med den tjocka mustachen deras liv.

Frågan är om Chicago kommer att uppleva ett så händelserikt och mytomspunnet år som 1893 igen. Det är ett årtal som för alltid kommer att vara inskrivet i den stora stadens historia – med både bläck och med blod.

Å ena sidan vallfärdade människor från världens alla hörn till Chicago det året, för att delta i dåtidens stora kulturella händelse: världsutställningen ”World's Columbian Exposition”. USA:s främsta arkitekter hade låtit bygga en temporär stadsdel – ”Den vita staden” – i södra delen av Chicago, ett sagolikt vackert område bestående av vita byggnader som lystes upp med elljus vilket på den tiden var en nymodighet. Drygt 27 miljoner personer flockades i staden under fem månader, för att njuta av de vackra husen, åka i världens första pariserhjul och bevittna de allra senaste uppfinningarna från jordens alla hörn.

Men bara några kilometer från den stora världsutställningen stod ett märkligt, olycksbådande hus – som var vare sig vitt eller vackert. I hörnet av 63rd Street och Wallace Street hade en lokal affärsman vid namn Henry Howard Holmes låtit bygga ett slags hotell, som också innehöll ett apotek på bottenvåningen där han själv tog emot kunder. Folk i området kallade huset för ”Slottet”.

Tack vare att turister från hela världen sökte sig till Chicago det året hade Holmes inga problem med att hitta gäster som ville bo på ”Slottet” Men de som checkade in märkte snart att byggnaden – som Holmes själv hade ritat och låtit bygga från grunden några år tidigare – inte liknade något annat hotell de någonsin bott på.

Vissa rum var ljudisolerade, andra saknade fönster. De två övre våningarna var som en labyrint, där vissa dörrar och trappor ledde till en vägg, och där en del rum hade dörrar som bara gick att öppna utifrån.

I källaren fanns ett dissektionsbord och en krematorieugn. Om någon frågade hävdade Holmes att dessa var nödvändiga – för apoteksverksamheten.

125 år efter att han terroriserade Chicago är H H Holmes fortfarande ett namn som får amerikaner att rysa av obehag.

Holmes omnämns ofta som landets första seriemördare i modern tid, och hans liv fick ny spridning i och med historikern Erik Larsons bok The Devil in the White City, som kom 2003.

Han var en mästare på lögner och manipulation, och faktum är att Holmes inte ens var hans riktiga namn. Han föddes den 16 maj 1861 i Gilmanton, New Hampshire, och växte upp med namnet Herman Webster Mudgett.

Pappa Levi var postmästare och jordbrukare, en sträng man med alkoholproblem som uppfostrade Henry och hans två syskon med hårda nypor.

1884 tog Mudgett läkarexamen vid University of Michigan, och bosatte sig strax därefter i Chicago. Två år senare begick han sitt första kända mord, på en studentkollega vid namn Robert Leacock som hade oturen att vara lik Herman Mudgett. Leacock lurades till Chicago, där han förgiftades till döds av Mudgett. Genom att hävda att Leacocks lik i själva verket var han själv kunde Mudgett plocka ut 40 000 dollar i sin egen livförsäkring – ett knep han skulle komma att använda flera gånger under de kommande åren.

Mudgett började nu kalla sig H H Holmes, efter den fiktiva privatdetektiven Sherlock Holmes. Han tog anställning på ett lokalt apotek som ägdes av en cancersjuk man vid namn Willam Holton. När denne strax därefter dog lyckades Holmes övertala Holtons änka, Elizabeth, att sälja apoteket till honom. Strax därefter försvann hon spårlöst. Om någon frågade Holmes han att mrs Holton hade ”flyttat till Kalifornien”.

I början av 1890-talet lät Holmes bygga den märkliga byggnaden som kom att kallas ”Slottet”. Han försörjde bygget genom att ständigt säga upp hantverkare – och anlita nya som aldrig fick betalt.

Apoteket blomstrade, och när världsutställningen kom till staden 1893 ville många övernatta på det märkliga hotellet på 63rd Street.

Och det var då som H H Holmes fick utlopp för sin mordiska ådra – på allvar.
De flesta av hans offer var unga kvinnor. Vissa var anställda av Holmes, andra var hotellgäster. En del av offren mötte döden i ljudsäkra rum, som Holmes lät fylla med giftgas. Andra låstes in i ett stort bankvalv som låg bredvid Holmes kontor. Där dog de långsamt av syrebrist, medan Holmes satt och lyssnade på deras förtvivlade rop på hjälp i timtal.

Liken smusslade han sedan ner i källaren, där han lät upplösa dem i syra. Efter det sålde Holmes offrens skelett till olika universitet, för att användas i anatomiundervisning.



I slutet av 1893 började pressen skriva om flera fall av märkliga försvinnanden i Chicago.

Vissa personer hade sist synts till i närheten av ”Slottet”, och de växande misstankarna mot Holmes fick honom att fly Chicago 1894.

Men hans kriminella eskapader var långt från över. Samma år kokade han ihop ett försäkringsbedrägeri med en man vid namn Benjamin Pitezel, en snickare med ett kriminellt förflutet som Holmes hade känt i många år. Holmes övertalade Pitezel att simulera sin egen död med hjälp av en okänd, avliden person. Sen skulle de dela på hans livförsäkringen på 10 000 dollar.

Men Benjamin Pitezel blev bara ännu ett offer för Holmes charm och övertalningsförmåga. I början av september 1894 sövde han ner Pitezel med hjälp av kloroform, och satte sedan eld på sin kompanjon. Pitezels vanställda lik hittades i en gränd i Philadelphia, och Holmes begärde ut hans livförsäkring. Men polisen i Philadelphia fattade misstankar, och Holmes tog åter till flykten.

Holmes ljög för Pitezels hustru Carrie, och påstod att hennes man var i livet men att han skulle behöva hålla sig gömd under en tid. Han övertalade henne till och med att låta honom ta hand om tre av familjens barn, men av oklar anledning bestämde sig Holmes efter en kort tid på flykt att döda alla tre. Han ströp den äldste pojken Howard, och gasade sedan ihjäl de två flickorna Alice och Nellie.

De bestialiska morden kunde upphöra först sedan den kända detektivbyrån Pinkerton – som hade anlitats av Benjamin Pitezels försäkringsbolag – lyckades spåra Holmes till ett hotell i Boston. Där greps han den 17 november 1894, och de kommande månaderna förfasades folk över hela USA när media skrev om hans brutala brott.

I ”Slottet” i Chicago hittade polisen resterna av flera människokroppar. I ett hus som Holmes hade hyrt i Toronto låg de två döttrarna till Benjamin Pitezel begravda i källaren. I ett annat hus i Irvington, Indiana, fann man resterna av pojken Howard Pitezel.



Exakt hur många som föll offer för Holmes har aldrig blivit klarlagt. Han dömdes till döden genom hängning, och strax före sin avrättning – i maj 1896 – erkände han 27 mord. Men några av hans påstådda offer visade sig senare vara i livet. Vissa tror att siffran kan vara så hög som 200.

En sak är säker: H H Holmes har gått till historien som ”USA:s första seriemördare” – och han gjorde sannerligen skäl för namnet.

Välkommen!

Välkommen till Historiska Brott & Mysterier som är en tidning från Hemmets Journal, fylld av spännande läsning om brott från förr, olösta mysterier och mystiska händelser!